Elvira Madigan

Imorse kom Thommy Berggren gående på Karlavägen. Han var oerhört tjusig i svart rock och med sitt gråsprängda hår. Där har vi en man som åldrats med behag! Och när han var ung! Ajajajaj, vilken pudding! Jag vill inte sitta här och skryta men jag minns faktiskt att han frågade om han fick ligga med mig en gång på Fregatten på 60-talet. Jag sa nej och det ångrar jag idag. Jag var så ung och blyg på den tiden. Annat är det nu, nu gör jag vad jag vill!

/Kerstin Billioth

Ett litet poem från i somras

Jag har aldrig påstått att jag är en poet. Jag är ingen Tranströmer, Sonja Åkesson eller Bruno K Öijer, men jag älskar Ordet. Jag har alltid ett litet block och en penna i handväskan. Jag tycker det är viktigt att blocken är vackra, estetiska, att de stimulerar mig med färger och detaljer. Jag köper dem för det mesta på Indiska. Ofta stannar jag upp mitt i vardagen och låter orden komma till mig, jag har blivit bra på det sedan jag skiljde mig från Hans för sex år sedan. I mitt äktenskap stängde jag in orden, de var något löjligt, något att skämmas för. Någon enstaka gång försökte jag skriva något och läsa upp för Hans men han bara skrattade sitt torra återhållna skratt, putsade sina glasögon och började citera Baudelaire, som för att krympa och stympa mina “kärringförsök”. Det tog ett äktenskap och 25 år men nu har jag slutat skämmas. Ni får tycka att mina dikter är hur löjliga ni vill, i såna fall kan ni gå raka vägen till biblioteket och plocka upp någon dammig Baudelaire ur magasinet.

Österlen
len som dina
skuldror
du är främmande här
främmande i mina daggvåta skogar
din pensel leker över mina
skuggor
Österlen
du tränger igenom all
asfalt

/Kerstin Billioth

En liten film från vår semester

Som vi dansade tillsammans med den kvinnan. Kvinnor! Älskar! Dans! Arrrrriba!



/Kerstin Aderup

Den allvarsamma påminnelsen

Jag fick en påminnelse från biblioteket. Så är det när man är en kvinna med många järn i elden. Jag har visst glömt att lämna tillbaka "Gregorius". Jag älskar Bengt Ohlsson! Vilken fantastisk bok. Tänk att jag läst den först nu. Och Hjalmar Söderberg måste varit en mycket speciell man. Jag vill om och om igen låta mig omsvepas av hans virvlande mustiga språk och levande och passionerade karaktärer. Tänk att få vara en fluga på väggen under de syndiga mötena i "Den allvarsamma leken". Oh la la!

/Kerstin "Lydia" Billioth

Dags för ett manifest?

Keramiken. Konsten. Nuet. Jag är i mig själv. Jag är så lycklig över att Kerstin har lämnat Göran. Hon har köpt en bostadsrätt bara några kvarter från mig på Mariaberget. När jag ser på henne ser jag mig själv för sex år sedan. Det lite vilsna, men samtidigt därunder, kraften, viljan att leva, viljan att säga stopp och belägg, hit men inte längre. Jag ska fråga henne om vi inte ska författa någon form av manifest så att vi aldrig mer faller i armarna på tråkiga karlar som förgör det vackra inom oss. Jag tror att hon skulle vilja det.

/Kerstin Billioth

En riktig karl

Läste en artikel om Birgitta Stenberg och måste erkänna att hennes livsstil lockar en smula. Verkar spännande att leva samman tre personer! Fast det där lesbiska... jag har inga fördomar, bara lite svårt att förstå. När det finns så mycket vackra unga karlar. Doften av MAN. De lurviga mattorna på de breda bröstkorgarna. Jag tycker inte om den där nya flugan vaxning. En riktig karl ska vara hårig om du frågar Kerstin!

/Kerstin Billioth

Vändpunkt

Jag funderar på att köpa sjalen. Jag köper vad jag vill nu förtiden. Ingen, ingen, bestämmer över mig. Göran kan dra åt helvete med sina representationsmiddagar. Jag skalar inte en räka till, inte en räka till.

/Kerstin Strömberg

Förälskad

Jag tror jag har gått och blivit förälskad! I min 30-åriga keramiklärare! Mer än 35 kan han i alla fall inte vara. Jag blir så upphetsad av att dreja! De andra deltagarna på kursen skulle bara veta vad jag sitter och tänker på när mina fingrar arbetar med den fuktiga leran. Han påminner om Jonas Malmsjö. Åh, vad var det för pjäs jag och Lena var och såg honom i på Dramaten nu igen? Väldigt stilig karl i alla fall. En gång snuddade keramiklärarens händer vid mina. Det gick som en våg av åtrå genom hela kroppen, han tror kanske att mogna damer som jag inte kan få sådana längre men i såna fall tror han allt fel! Den här damen vet en hel del om åtrå! Oh, herregud, jag måste sluta bete mig som en tonåring, han har säkert fru och barn! Men han är en ljuspunkt, en liten adventsstjärna i den gråkalla hösten, det är han allt!

/Kerstin Billioth

Jag drömmer. Jag lever. Jag finns.

Enda sedan jag lämnade Göran, eller rättare sagt, enda sedan jag bad Göran att dra åt helvete har jag börjat att drömma om nätterna igen. Jag tar inte mina valium dagligen längre och jag kan andas igen. Nu tar jag bara mina valium för nöjes skull. Jag har således börjar drömma. I början var drömmarna abstrakta och det var mönster, färger, fomationer. Mycket påminde om 10-gruppens tyger. Det var som om att Carl-Johan de Geer hade druckit lite för mycket och börjat mönstra till det i mitt sinne. Sedan övergick drömmarna till lite mer tydliga bilder, mer Josef Frank. Det var fåglar och de sjöng för mig. Det var blommor och de var vackra. Inga människor har funnits i mina drömmar förrän i går natt. I natt var min dröm fylld av dansade fria människor. De var nakna. Det kändes "som utomlands". Luften var fuktig. Jag såg mig själv i drömmen. Vi dansade runt en brasa. Det var något vi brände. Jag tror att det var Göran vi brände.

/Kerstin Aderup (fd Strömberg)