Kerstin is all about men

Ok, jag säger det så alla får veta. Jag har sedan någon månad tillbaka en älskare. Vi bestämmer träff, ses i några timmar i en övernattningslägenhet som han har tillgång till. Den ligger på Östermalm och den är så där precis som du kan tänka dig. Vita lakan, sekelskiftesstil och en stor säng. Han är någon typ av konsult och jag träffade honom en kväll när jag satt på Söders hjärta och drack ett glas vin. Han är norrman och mycket stilig. Han ser ut lite som den där Skavlan, men lite gråare och äldre liksom. Han är friheten personifierad. Halva året spar han ut skägget och håret och lunkar omkring på en strand i Costa Rica, han surfar tydligen, och halva året jobbar han som något slags konsult och reser mycket mellan Sverige och Norge. Han vill inte binda sig, vilket är skönt. Sexet är härligt och otvunget. Jag är totalt fixerad vid honom och vill ses så fort han kommer till stan och han är likadan. Jag hoppar in i taxibilar utan underkläder under regnrocken och gör alla de där klassikerna. Sex på diskbänken som i Farlig förbindelse och matsex som i 9 1/2 vecka. Till en början fnissade vi åt hela situationen och det var som om pinsamma tystnader inte existerade, men nu när vi setts ett tag så känner jag en smygande känsla av mättnad. Det är som om sex och män är allt jag tänker på. Det fyller min tid och jag får aldrig ro att tänka på mig själv som en intellektuell varelse. Det är bara kropp och köttets lustar. Någonstans mitt i allt det där underbara börjar jag känna mig… tom… på mig själv. Det är som om njutning är allt och ingenting annat betyder något. Ja, vad gör man då? Åh dessa bryderier. Äh, jag tar det sen. Nu vill jag träffa min härliga norrman. Åh, där fick jag ett mms. Åh, det är han. Hörs sen!

/Kerstin Aderup

Värmebölja

Jag älskar den här värmen. Folk runt omkring mig klagar, tycker att det är för hett, men jag bara njuter. Jag tycker om att känna kittlingen av rinnande svettdroppar och att slita av mig klänningen efter jobbet och stå naken framför spegeln och titta på min blossande kropp. Smeka den solvarma huden. Solen är min kraft. Med solen vid handen kan jag stå emot allt som vill locka mig bort från det som är jag. Arne ringde igår när jag var naken, som att han kände det på sig.

/Kerstin Billioth

En underbar helg. OBS! Mansfri!

Välkommen tillbaka till friheten min kära Kerstin!

I helgen har jag varit och hälsat på Lisbeth. Hon hyr en stuga i ett område där endast ensamstående kvinnor får hyra. Det var ett underbart ställe, små röda stugor låg utspridda precis vid vattnet. Jag hade med mig mitt fältstaffli så jag och Lisbeth stod i den lilla trädgården och målade och lyssnade på Rolling Stones. Egentligen kanske vi borde spelat något av Michael Jackson men det hade inte Lisbeth och jag har aldrig riktigt förstått mig på musiken. Jag älskade hans sätt att dansa dock! Jag minns att Kerstins dotter Ulrika hade posters med Michael i hela sitt rum när hon var tonåring. Att hon tjatade på Kerstin om att få åka till Neverland och träffa den där apan Bubbles.

Jag målade tre tavlor. En stor duk skvätte jag vilt på, målade med stora rörelser, blandade färger, målade över, tjockt, tjockt med färg. Jag kallar den ”Fontänorgasm”. Det har jag aldrig upplevt men jag tyckte det passade. Sedan lugnade jag mig och målade ett självporträtt. Det blev misslyckat. Jag ser tjock ut på målningen. Den tredje blev den mest intressanta. Jag märkte det inte under tiden jag målade, men den föreställer min mor. Hon står i vattenbrynet med ryggen vänd mot betraktaren, hon skuggar solen med handen. Jag kände igen henne på det stora päronformade födelsemärket i ryggslutet. Min mor var en vacker men kall kvinna. Hela mitt liv har jag längtat efter hennes beröring (har min terapeut sagt). Min mor var inte en sensuell kvinna. Förutom när hon rörde sig i vatten. Då var hon graciös, då var hon i sitt rätta element. Ryggsim, långa tag, ljudlöst. Min far var lika betagen som jag, vi stirrade på henne där hon gled fram likt en oåtkomlig svan som man inte vågade störa. Jag undrar om de låg med varandra mer än några enstaka gånger. Ja, vad dum jag är, det måste de förstås ha gjort. Jag är övertygad om att tavlan vill få mig att förstå något.

På morgonen gick vi till områdets bastu. Det var det härligaste jag varit med om sedan Arne gav mig tre orgasmer på raken för ett halvår sedan. Där satt vi, fem självständiga starka nakna kvinnor och diskuterade våra liv. Vi satt utanför bastun i flera timmar och njöt av varandras sällskap. En av kvinnorna sa att jag hade snygg figur.

/Kerstin Billioth

Åh Kerstin!

Jag har saknat dig så. Faktum är att jag också saknat mig själv. Du kommer inte tro vad som hänt. Jag tog ett åtefall med GÖRAN STRÖMBERG. Som du säkert förstår levde jag i total isolation med honom. Han tyckte att det var för dyrt med bredband och att jag skulle dra ner på mobilkostnaderna och gud vet allt han tyckte. Till en början lurade jag mig själv att allt var bra. Jag sa till mig själv att jag gjorde det för min dotter. Vilken bullshit som de säger på amerikanska. Min dotter fick mig att vakna upp när hon bjöd mig på en resa till Tunisien i våras. Jag såg alla vackra män och vänliga leenden, stranden, läderväskorna, tygerna, sjalar och mosaiker. Det var som om mitt hjärta skrek åt mig: LEV LIVET FÖR I HELVETE. När jag kom hem till Göran efter semestern sa jag, nästan lite avmätt: "Jag flyttar tillbaka till söder nu". Han såg avlång ut i ansiktet och tog sats för att ge mig en lång föreläsning om hur värdelös jag var, men då reste jag mig upp, gick emot honom där han satt i laminofåtöljen, spände ögonen i honom, var kanske en decimeter i från hans ansikte, kände hans sura doft, och så hällde jag ut det glas rosé jag hade i handen över hans skrev. "Kyl ner dig Göran, Kerstin Aderup doesn´t live here anymore".

/Kerstin Aderup

Sommarlunch och balkongsommar

Idag bjöd jobbet på sommarlunch på Blå Porten. När vi passerade Liljevalchs tänkte jag "Nästa år hänger min tavla där, banne mig!". Jag åt lax, den smakade fantastiskt och sedan tog jag dubbla efterrätter, vi blev ju bjudna. Vit chokladmoussetårta och en stor Sara Bernhardt-biskvi. På eftermiddagen blev jag tvungen att gå in på toaletten och kräkas. Usch.

Imorse läste jag förresten i Stockholm City om balkonguppiffning. Jag blev mycket inspirerad. Jag skulle vilja ha palmer, vattenpipa och fluffiga färggranna sittpuffar på min balkong. I våras erbjöd Arne att bygga trätrall åt mig men är inte det lite trist och slätstruket? Dessutom kommer jag känna att jag står i skuld. Jag önskar att jag och Arne bara kunde ligga med varandra då och då, men det vill inte Arne. Han vill diskutera DN-artiklar över frukostbordet och att jag ska följa med och hälsa på hans urgamla mamma på något hem i skärgården. Usch.

/Kerstin Billioth

Fri

Sommaren är här. Jag har inga trosor på mig idag.

/Kerstin Billioth

Jag lovar mig själv att aldrig mer titta på "Du är vad du äter"

Idag var jag ute och joggade för första gången sedan 80-talet. På den tiden hade jag neonfärgat pannband trots att min ex-man Hans tyckte det såg löjligt ut. Själv såg han bra mycket larvigare ut med sina fågelben instoppade i tajts.

Jag valde joggingkläder dubbelt så lång tid som jag joggade. Jag joggade i 14 minuter. Jag mötte ingen jag kände. Det var avskyvärt. Jag vet inte vad som flög i mig.

/Kerstin Billioth

Jag lovar mig själv att resa utomlands nästa midsommar

Igår var det midsommarafton. Arne ville bjuda med mig till Svartsö men jag sa NEJ. Jag följde med Lena till ett koloniområde ute i Bromma. Jag tog på mig mina långa lila klänning med fransar, mina sandaler från Gambia, tunga silversmycken och rikligt med lila läppstift. Jag hade med mig vin, ost, bröd och en ananas.

Festen bestod av två par i 60-årsåldern iförda vindjackor och gummistövlar. De åt sillunch. Den ena kvinnan tittade lite undrande på min ananas innan hon sa att hon bakat en jordgubbstårta. De var nykterister så vi "snapsade" ginger ale. De frågade om jag var konstnär. Sedan diskuterade de miljöfrågan. Det var sopsortering, döende isbjörnar och semester i närområdet och jag vet inte allt. När Lena frågade om vi skulle gå bort till den lilla dansbanan skrek jag lite för fort och lite för högt "JAAA!" Orkestern bestod av två medelålders män som spelade Elvis-låtar. Det fanns pilkastning. De två männen gick genast dit och började kasta. Jag spanade efter karlar att bugga med men på dansbanan fanns mest kvinnor som vaggade runt med små barn i famnarna. Den ena gubben kom tillbaka och gav mig en kexchoklad som han vunnit på pilkastningen. Han såg mycket stolt ut. Jag satte mig på en vit plaststol, öppnade vinflaskan jag hade med mig och halsade rakt ur. En mamma med barn flyttade sig en bit bort från mig.

Sedan blev jag uppbjuden av en man i 80-årsåldern som saknade taktkänsla. Han luktade ålderdomshem. De andra gick tillbaka till kolonistugan men jag satt kvar och drack upp hela vinflaskan. När bandet slutade spela började jag gråta och ringde till Kerstin. Jag kom till telefonsvararen. Då ringde jag Arne och påstod att jag saknade honom, men det var förstås en lögn, jag kände mig bara ensam. Jag ringde på en taxi och var hemma i min säng före tio. Jag undrar om de åt upp min ananas.

/Kerstin Billioth

Regnkonst

Igår målade jag en tavla. Den föreställer min migrän. Den blev precis som jag ville ha den. Den ska heta "Tyst migrän". Jag ska skicka in den till vårsalongen på Liljevalchs nästa år. Jag blir mycket påverkad av vädret. När det regnar sådär oavbrutet och hånfullt som igår får jag genast ångest. Jag blandade sprit och tabletter och sedan målade jag. Idag mår jag mycket bättre. Jag vet inte om det är tavlan eller vädret.

/Kerstin Billioth