Kerstin Billioth och Kerstin Aderup (fd Strömberg)

Arne på bushumör

2010-02-05T07:01:00.000-08:00

Arne bakar egna semlor. Då och då kommer han till mig i sovrummet, duttar en klick grädde någonstans på min nakna kropp, slickar den i sig. Det är en vacker scen. Jag stannar i den.

/Kerstin Billioth

En slapp trasa

2010-02-01T07:14:00.000-08:00

Återigen. Arne. AAAAAAAAAARNE. Varför gör han så här mot mig? Jag kurar ihop mig mot hans lurviga bröst, han läser DN, ibland läser han ett stycke högt eller muttrar förnöjsamt. Jag märker att han mår bra av min närvaro, han solar sig i den, han skuttar runt naken, han brygger kaffe noggrant, vill veta vad jag tycker om styrkan. Arne myser. Arne pöser över av självförtroende. Själv är jag en slapp trasa. Han pumpar in kärlek i mig men hela jag tycks läcka, inget blir kvar, han fortsätter pumpa, jag fortsätter läcka. Och så där håller det på, dag efter dag, vecka efter vecka. Och ingenting gör jag åt det. På nätterna drömmer jag att jag reser mig upp, klär på mig, packar pass och bikini, åker till Gambia, skriver en en roman, målar av unga svarta män som jag älskat med. Jag vaknar svettig, liten, ohjälpligt åtråvärd i min fylliga nakenhet och Arne står där med ett belåtet leende och med frukostbrickan mellan sina trygga breda händer. Varje del av hans kropp känner jag. Varje hårvirvel, varje leverfläck. Penisen som drar lite åt vänster. Liksom hans politiska åsikter. Arne. Varför släpper du mig inte fri? Varför vågar jag inte sätta in min kontaktannons?

/Kerstin Billioth

Eremiten tittar fram

2009-10-30T09:09:00.001-07:00

Jaha, var har Kerstin hållit hus senaste tiden kanske ni undrar? Svaret är att jag levt eremitliv. Jag tog tjänstledigt två veckor, köpte hem delikatesser från Cajsa Warg och skulle bara ägna mig åt konsten. Men jag upptäckte strax att jag var oerhört trött. Jag orkade inte mer än sätta upp duken innan jag var tvungen att ta paus. Jag skrev inga dikter. Jag orkade inte äta upp mina delikatesser. Jag orkade inte meditera eller ta en höstpromenad. Jag försökte onanera, men hade ingen inspiration, började bara tänka på om jag borde rensa ur bråte ur källarförrådet. Jag orkade inte rensa ur bråte. Jag lade mig på sängen, kröp ihop, tänkte att jag låg innesluten i en varm livmoder. Jag var tom, ett blankt papper, ett foster. Efter tio dagar steg jag upp och författade en kontaktannons. Jag hade ingen aning om vad det var jag sökte, men så här blev den, får se om jag vågar sätta in den:

Fyllig och varm konstnärssjäl på toppen av livets kurva vill möta äventyret. Jag är en livsnjutande Anthon Berg-fantast som gärna reser mot okända mål såväl fysiskt som psykiskt. Kanske är ni ett par?

/Kerstin Billioth

Ernst Billgren

2009-10-07T04:58:00.000-07:00

En morgon förra veckan kom Ernst Billgren gående på Karlavägen. Rakt emot mig. Jag blev mycket berörd av hans närvaro. Jag tittade på hans ansikte och händer, de såg lugna ut, vilande. Jag ville att han skulle se mig. Jag ville röra vid honom. Men han gick bara förbi mig. Utan ögonkontakt. Orörd.

/Kerstin Billioth

Här är ditt liv

2009-09-15T01:18:00.000-07:00

Jag såg på ”Här är ditt liv” i lördags och måste erkänna att Persbrandt fullkomligt knockade mig med sin karisma. Jag har aldrig riktigt förstått hans dragningskraft tidigare, men nu när han satt där, skäggig och lite generad i röda gymnastikskor... Han var pojke och man i samma kropp. Han var vacker. Den där tavlan de visade upp som han målade i sin ungdom var suggestiv och intressant. Det är sexigt med män som kan måla. Stora karlar som skapar något med så lätt hand, som har det där tålamodet och modet som måleri kräver. Jag tänkte när programmet var slut att jag ville ligga med Persbrandt men sedan insåg jag att det inte var det jag ville. Jag ville bara att han skulle titta på mig med den där klarblå blicken, fånga in mig i sin famn, lyfta mig, kanske en piruett, kyssa mig djupt och sedan virvla bort, lämna mig.

/Kerstin Billioth

Marknadsföring hos Lena

2009-09-06T08:07:00.000-07:00

Idag var jag hemma hos Lena och fikade. Hon hade piffat upp sin lägenhet, det var välstädat, doftade citron och jasmin, och hon hade sytt Josef Frank-överdrag till soffkuddarna och pratade om en fondvägg i storblommigt mönster. Hon verkar vara i balans för första gången sedan hennes man bedrog och lämnade henne. Det gör mig oerhört glad. Nu borde hon vara redo. Jag har ju min plan – att ge henne Arne så att jag kan fortsätta min frigörelseresa till evigheten amen, och inte, gud förbjude, skaffa någon sorts “pojkvän” på äldre dar.

Jag hade en strategi när jag var där, jag skulle tala väl om Arne, få honom att framstå som en vacker människa, en inte bara trygg och varm hand utan en rolig stimulerande hand att hålla. Jag tonade ner allt prat om mig och Arne, särskilt det sexuella som jag annars brukar dela med mig friskt av till Lena. Jag ville inte sälja in Arne som en god älskare med lagom stor penis, jag ville sälja in Arne som en man som kommer dig till mötes på gatan, ler när han ser dig, skiner upp, samtidigt som solen också börjar skina och det gnistrar i hans ekorrögon och över den uppknäppta skjortan där det håriga bröstet anas, du känner att det är ett leende han sparat hela livet bara för att kunna ge dig. Ja, det var ingen lätt uppgift jag hade framför mig. Att skapa denna känsla i Lenas medvetande. Hon tittade underligt på mig när jag lade ut texten om Arnes förträfflighet och fick en liten rynka mellan ögonen. “Är det verkligen sant att han gav dig tre orgasmer på raken en gång?” sa hon sedan och log pillemariskt och uppmuntrande. Herregud, här anstränger man sig för att sälja in en karls personlighet men allt handlar visst ändå bara om sex, sex, sex.

/Kerstin Billioth

Hudiksvallsgatan

2009-08-29T07:44:00.001-07:00

Häromdagen frågade jag Ulf om han ville följa med på en gallerirunda. ”Javisst sa han ska jag hämta upp dig med bilen eller?” Jag sa att det väl kunde vara skönt att promenera och då såg han ut som ett stort frågetecken. ”Ja, vadå?” sa jag. Han såg fortfarande osäker ut och sedan sa han att skulle behöva gå på Claes Olsson och köpa lite verktyg. ”Nu?” sa jag. ”Nej, när vi ska åka ut till köpcentret”. Ja, det var ingen ordning på någonting. Jag var tvungen att ta det från början. Jag ville kolla på konst och Ulf tror att vi ska åka på en tur runt i förorten på olika köpcentrum. Han är för söt ändå och han följde snällt med. Min absoluta favorit var Louise Bourgeois som så levande ger lust och kraft åt betraktaren. Ulf sa ingenting under hela rundan. Men när vi tittade på Louise Bourgeois bild som föreställde en naken man där penis syntes klart och tydligt kom han närmare mig och förde en hand mellan mina ben. Jag hade en brokig långkjol på mig så jag tror inte att någon märkte något när han letade sig in i tyget. Sedan skyndade vi hem och älskade. Han sa att han gärna igen vill gå på tavelutställning om det fick en sådan här fin avslutning.

/Kerstin Aderup

En ny tavla

2009-08-28T10:38:00.000-07:00

Jag har målat en ny tavla. Den föreställer också migrän men inte tyst migrän den här gången. Det här är högljudd migrän. Det här är migrän som tjuter och gnisslar. Den här migränen låter som en orgasm.

/Kerstin Billioth

En plan tar form

2009-08-23T02:38:00.000-07:00

Jag ligger naken i Arnes säng med hans laptop på bröstet. Arne är ute och handlar “brunch”. När vi hade älskat klart igår sa Arne att han var lycklig även om han förstod att han inte kunde få hela mig. Jag lånade en arbetskamrats stuga vid en sjö i Västmanland i två veckor. Jag tänkte att det skulle vara bra för mig, att få vara ensam, att få tänka. Jag har ju tappat bort mig själv. Arne eller friheten? Kan jag kanske vara fri MED Arne? Ja? Nej? Jag måste vara fri. Eller? Ja, så där håller det på. Jag hade med dukar, färger, vin och en dildo men såväl dukarna som dildon förblev obefläckade. Vinet tog slut efter fem dagar så jag fick promenera fem kilometer till en busshållplats och åka in till närmaste samhälle och handla mer. Jag drabbades av ångest i stugan. Jag tog sobril för att kunna sova. Inget blev tänkt. Jag tvingade mig själv att stanna tiden ut, trodde att något skulle hända, något religiöst eller så. Jag la mig raklång på verandan, såg upp på stjärnhimlen. Tänkte bara på att jag var sugen på Budapestbakelser. Allt var så fruktansvärt misslyckat. När jag kom hem gick jag inte ens hem till mig själv utan direkt till Arne. Jag behövde en kropp. Kanske en själ också, jag vet inte. Jag bad honom älska med mig och köpa Budapestbakelser. Han gjorde allt jag bad honom om. Det är fyra dagar sedan och här ligger jag kvar. Äntligen har jag börjat tänka igen. En plan börjar ta form i mitt huvud. Det är en slug plan som kan bli vacker. Jag vet ju att Lena är lite avundsjuk på att jag har Arne, att hon också vill ha en sammetsögd och vänlig man, att hon vill bli naturist. Jag planerar att “ge” Arne till Lena. De får naturligtvis inte märka något. Jag ska genomföra planen med stor försiktighet.

/Kerstin Billioth

Montalbano

2009-08-15T04:28:00.000-07:00

Igår kväll stod jag knappt ut med mig själv och mina tankar. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Vill jag träffa en man eller flera? Jag söker och söker och SÖKER efter svar på hur jag vill ha det. Det är så tröttsamt. För att koppla av gick jag in på svt play och tittade på några avsnitt med Kommisare Montalbano. Kommisarie Montalbano utspelar sig på Sicilien och den snygge Montalbano är kommisarie och försöker bekämpa maffian. I varje avsnitt är det något farligt och blodigt som skall tas itu med. Montalbano lever ensam i ett vackert hus vid havet. Vad jag har förstått så har han en kvinna i en annan stad. En stark och självständig kvinna. De har ett öppet förhållande så Montalbano får njuta av andra kvinnor också. I ett av avsnitten som jag såg igår blev han uppvaktad av en vacker italienska vars tävlingshäst var spårlöst försvunnen. De åt hummer och drack vin till lunch på en hästgård och sedan gick de runt och tittade på hästarna i stallet och förförde varandra och älskade. VIN. HUMMER. ÄLSKOG. ITALIENSK HÄSTGÅRD. SOLIG DAG PÅ SICILIEN. VITKALKADE STENVÄGGAR. VACKRA MÄNNISKOR. Så där någonting vill jag också leva! Montalbano, Montalbano, Montalbano. Han lever i en sådan vacker miljö, han har så fina möbler hemma, en pläd ligger slängd över en designad stol i ett vackert träslag. Han äter och dricker alltid gott. Korkar upp en flaska vin i skymmningen när han står på sin terrass och blickar ut över havet och försöker lösa något svårt fall. Kanske äter han en oliv ur en vacker skål. Jag vet att det bara är en tvserie, men den drabbar mig. Men vem är egentligen jag i det hela? Jag kan ju knappast vara en kommissarie som bekämpar maffian på Sicilien, och jag vet inte om jag är den där starka och självständiga kvinnan som han har ett öppet förhållande med. Är jag den vackra italienskan som förför honom i stallet? Fortfarande utan svar. Vad vill Kerstin? Ja, vad vill egentligen Kerstin? Allt jag vet är att jag vill leva. Jag vill älska, dricka vin, äta gott och blicka ut över havet från en terrass och när jag står där på terrassen, då vill jag att kommisarie Montalbano ska komma upp bakom mig och trycka sig mot mig, hålla om mig och viska i mitt öra "sei fantastica". Det är allt jag vet.

/Kerstin Aderup

Shaktisol

2009-08-12T14:48:00.000-07:00

Jag bara kände att jag måste gå på det här evenemanget. Man kommer att lägga ut 2 km indiska lakan på gärdet i form av en sol där sedan 3000 personer ska meditera på spikmattor. Meja kommer att uppträda mitt i solen och Agneta Sjödin är konferensier. Yogamästaren Om Mokshananda är där, och jag brukar ju tycka att andlinga män är så attraktiva. Jag kanske håller på att bli tokig, men jag vill vara med. Jag vill vara en shaktisol.

/Kerstin Aderup

Ut på landet

2009-08-03T04:10:00.001-07:00

Nu åker jag ut till havet och skogen i två veckor! Jag ska dricka rosévin, måla akvarell och älska med mig själv. Jag ska BARA VARA. Jag längtar efter att känna mig naken på riktigt. Fysiskt och psykiskt. Jag känner för att raka av mig allt hår på huvudet, men min frisör Jasmine skulle bli alldeles tokig så det är nog bäst att låta bli.

/Kerstin Billioth

Plocka blåbär

2009-07-31T12:39:00.000-07:00

Jag har äntligen semester, det är underbart. Jag sover till 11.00, mediterar, dricker örtte, läser och andas in sommarluft i mina kontorslungor.

Igår ringde Lisbeth och berättade att hon varit ute och plockat blåbär med stor framgång. Jag kände mig plötsligt inspirerad. Jag valde länge ut blåbärsplockarkläder (svarta långbyxor i sammetstyg och en stor lila hatt) och hämtade upp en ursöt liten korg från källarförrådet. Jag tog mig ut till Nackareservatet, hörde fågelsången, såg solen le mot skogsgläntorna och satte ivrigt igång. Redan efter tio minuter hade jag ryggvärk och var alldeles blå om händerna. Jag hade fått minst fem myggbett. Jag blev på så dåligt humör att jag hade gissat på pms om inte allt sådant redan varit överstökat. Jag kände ett ursinne komma från botten av min själ. Med full kraft sparkade jag till blåbärskorgen så att de få blåbär jag plockat sprutade ut över skogen.

Jag gick raka vägen till Coop, köpte frysta blåbär, gick hem och bakade en paj och bjöd över Lisbeth och Lena på fika. Jag ljög och sa att det hade varit så härligt ute i skogen. Jag vet inte vad det är med mig.

Jag har inte drömt att jag legat med George. Stackars George.

/Kerstin Billioth

Ligga med Beatles

2009-07-23T11:53:00.000-07:00

Varför drömmer jag så underligt? Häromnatten var det Paul jag låg med. Inatt låg jag med Ringo och John samtidigt, sådant där gruppsex. Det har jag ingen erfarenhet av i verkliga livet men i drömmen var det mycket eggande. Ringo hade på sig en pälsväst. Inget mer. Jag antar att jag ska ligga med George inatt. Undrar hur han är som älskare?

/Kerstin Billioth

Arne ringde

2009-07-21T03:19:00.000-07:00

Igår kväll ringde Arne. ”Har du fått min lapp” sa han ynkligt. ”Ja, Arne. Den var fin, tack.” ”Helvete, jag hade inte tänkt fråga om lappen, jag hade tänkt spela oberörd!” sa Arne. Och plötsligt då när jag stod där i hallen med telefonen i handen så kände jag att jag älskade den känslosamme sammetsögde mannen i andra änden. Jag blundade och väntade men det gick inte över. ”Jag måste tänka, Arne” sa jag och la på. Imorse när jag vaknade kändes det inte alls som om jag älskade Arne. Jag drömde att jag låg med Paul McCartney.

/Kerstin Billioth

Som en dröm

2009-07-15T00:14:00.000-07:00

Jag kan inte sluta tänka på Bashir. Det känns som om jag befinner mig i en dröm. Jag funderar på att åka ut och hälsa på pappa igen, men herregud, det är ju enbart för att jag hoppas stöta på Bashir igen. Vilken hemsk människa jag är! Hans skägg var så strävt, lurvigt och underbart. Dagen efter var jag rödprickig på kinderna, som ett bevis på vår upplevelse. Jag tänker i alla fall mindre på Arne, alltid något.

/Kerstin Billioth

En märklig händelse på hemmet

2009-07-12T12:01:00.000-07:00

Ja, jag skrev en dikt för att jag drog mig för att skriva det jag egentligen måste skriva om.

Igår åkte jag ut till hemmet där min gamle far ligger och tynar bort. Han känner inte längre igen mig. Sköterskorna säger att han ibland masturberar när de kommer in för att hjälpa honom med morgonhygienen. Jag besöker honom mycket sällan, jag skäms naturligtvis över detta. Jag fylls av sorg när jag ser honom. Om jag ska vara ärlig så äcklas jag av doften av ålderdom.

Men igår var jag alltså där. Jag valde kläder länge och la en noggrann makeup, jag vet inte varför. Jag satt i pappas torftiga lilla rum och höll hans slappa hand. Jag grät en skvätt, inte bara för pappas skull utan för att jag känner mig så förvirrad och ur balans. Då kom en utländsk mörk man in i rummet. Han hade ett stort skägg och var iförd en vit lös långskjorta. Han presenterade sig som Bashir och sa att han arbetade extra på hemmet. Han hade oerhört vackra bruna ögon med overkligt långa ögonfransar. Han satte sig bredvid mig, log och torkade försiktigt bort en tår från min kind. Hans fingrar var mjuka. Det kändes som om Bashir såg rakt igenom mig. Vi talade en stund om min fars hälsotillstånd. Jag kände en märklig sexuell spänning i rummet. Mina lår gled isär under kjolen utan att jag tänkte på det. Bashir gick ut i det lilla pentryt. Då reste jag mig och gick som i slowmotion efter honom. Jag tryckte mig mot honom, la mina armar om hans midja bakifrån. Kände hans värme strömma in i mig. Han stelnade till lite. ”Ta mig, Bashir!” sa jag och hörde själv hur ynklig och bedjande jag lät. Men Bashir tog mig inte. Bashir började halvsjunga någon arabisk ramsa eller bön, jag tror att han grät. Sedan tystnade han plötsligt, vände sig om och kysste mig hårt och djuriskt innan han hastigt lämnade rummet. Jag stod kvar ett tag och koncentrerade mig på andningen. När jag kom ut till pappa låg han och masturberade under täcket.

Fortfarande nu dagen efter känns det som om Bashirs stora hårda tunga är kvar i min mun.

/Kerstin Billioth

En liten dikt

2009-07-12T04:51:00.000-07:00

vem viskar
bakom sommarens tunna gardin
vem låter fingrarna långsamt leta

vem ropar
inifrån höstens dova mörker
vem låter fingrarna ivrigt leka

vem hyssjar
framför vinterns isande klarhet
vem låter fingrarna hungrigt veta

vem suckar
under vårens första älskog
vems fingrar når ända in?

/Kerstin Billioth

En upphittad novell

2009-07-09T08:14:00.000-07:00

Jag hittade något så roligt i ett skrin här i det värmlänska huset där jag är på semester. En kort text, en slags novell som någon skrivit på några ark. Det regnar ju så idag så jag har roat mig med att skriva ned den digitalt. På något sätt känner jag mig besläktad med texten, men jag vet inte riktigt varför. Kanske något för dig också Kerstin där du ligger nedbäddad framför Dallas.

"Hon stängde fönstret. Tystnaden blev tydligare. Hon lossade och knöt om skärpet på morgonrocken (ljusblått siden med brodyr) ännu lite hårdare, en välsignelse av beslutet – som växte fram i samma stund – om att faktiskt inte klä på sig på hela dagen.
Hennes nye butler Ronny hade satt fram frukosten. Den såg för jäklig ut med förkrympta scones. Så blir det när man raggar upp en butler utanför systembolaget i Farsta centrum, tänkte Beatrice Le Devalier, som var en dam med klass.
Vad skulle hon nu ägna den här långa dagen åt? Gårdagen hade varit produktiv, hon hade haft ett styrelsemöte med stiftelsen och sen gäster på middag så idag kunde hon med gott samvete bara umgås med sig själv och sina tankar. Det fanns en hel del att fundera över.
Hon satte sig vid köksbordet, skar av en bit av osten och åt på den medan hon gjorde en smörgås och en kopp te. Sen började hon lista upp vad hon skulle göra. Geten som hon fick i går måste få ett namn. Och ett ställe att bo när den inte ville stå ute i lina. Hon måste fila ner naglarna, och kanske rent av klippa tårnas också, ja. Sen tog inspirationen slut.
Vore det inte för hennes fixering vid sig själv och sin egen personlighets förträfflighet skulle hon ju kunna ringa till Albert och kanske inleda något, en kärleksrelation, en samhörighet, kanske dela sitt liv med någon som inte är en get eller en anställd. Men kände hon sig verkligen ensam? Var inte hon sitt eget bästa sällskap? Var hon inte redan hel?
Den senaste tiden hade hon försökt stressa ner på takten. Köpt hälsotidningar och mot sin vilja börjat fascineras över begreppet mindfulness som verkade vara så populärt. En massa tankar for kors och tvärs som projektiler genom huvudet och hon hade haft svårt att koncentrera sig. Ensam är inte kanske inte alltid stark?
Hon nöp bort några vissna blad från begoniorna i fönstret och tittade ut. Regn. Hon längtade till det lilla huset i Provence. Någon gång under dagen skulle hon ta och bläddra lite i boken om slott i Provence. Ett ljud avbröt hennes tankar och hon vände sig om. Det var Ronny som hällde upp jordnötter i en skål. Han hade vattenkammat sig och såg glad ut.
Förresten, vi hade besök imorse, sa han. Men det var så tidigt att jag inte ville väcka dig. Det var en kvinna som kom och lämnade det här. Han slängde fram ett litet paket på bordet och det dunsade hårt när det landade. Hon sa att det nog var något du verkligen skulle bli glad över att återse. Beatrice öppnade det, och fann en liten bok med fotografier, på henne själv och familjen. Då förstod hon att det var hennes skygga syster som varit där. Det var verkligen roligt att titta på bilderna, och fantastiskt att hennes syster hade tagit sig ut bland folk och ända ut till Värmdö för att ge dem till henne.
Hon satt länge och synade bilderna. Hon kände igen faster Cecilia, gammelmorfar Konstantin och sin far förstås. Pappa. Han satt och surade, stirrade på sidan av kameralinsen. Undra vad han tittade på? Plötsligt frös Beatrice till. Vem var mannen, eller var det en kvinna, som satt i gungstolen bakom pappa? Hon eller han såg så uppsluppen ut, glad. Mor som var med på samma bild hade något bistert över sig. Hon såg också sur ut, eller såg hon kanske mera ledsen ut. Platsen där bilden var tagen, kanske någon gång på 40-talet, kände Beatrice väl till. Det var finrummet i huset där hon vuxit upp.
Hon avbröts i tankarna av Ronny som knackade på dörren.
- Var det något mer Betty? Frågade han.
- Beatrice, Ronny, Beatrice, ska det vara. Jag är visst på väg ner längs minnenas väg.
- Äsch, skit i det, Betty, sa Ronny. Jag vet nog hur en slipsten ska dras.
Sen förförde Ronny Beatrice genom att helt enkelt slingra av henne den silkiga morgondressen och slingra in sig själv i Beatrice. Det var attans vilken butler jag har plockat upp tänkte Beatrice Le Devalier som för första gången på länge kände sig tillfredställd och väl till mods.
- Ronny! Det här blir vår nya morgonrutin, så du vet i fortsättningen. Och du! Låt inte sconsen stå inne så länge i ugnen nästa gång.
Sen svepte Beatrice Le Devalier med handen och någonstans i den rörelsen sveptes även Ronny iväg, till sina domäner. Bakom trappan, ner i källaren, nära köket, ner i underjorden, närmare asfalten.
Hon ropade efter honom ett par gånger, men till slut insåg hon att han hade så mycket känslor att han inte var tillräknelig för hennes uppgift åt honom. Hon måste stå för alla beslut precis som på alla styrelsemöten. Hon tog med sig ett av vinglasen som Ronny ställt fram, fyllde det på vägen ut i regnvattentunnan, slog det över geten och sa till den att den fick heta Betty. Sen ledde hon in den på verandan och stjälpte ned blommorna som stått i en vas som föda åt honom. Precis då kom Ronny ut rödgråten och sexuellt uppladdad och de föll alla tre i varandras armar."

/Kerstin Aderup

Sjukanmäld med Dallas

2009-07-09T06:33:00.000-07:00

Idag sjukskrev jag mig. Hela natten låg jag vaken och lyssnade på regnet. Jag tror att jag är en smula deprimerad. Idag har jag tittat på de tre allra första avsnitten av ”Dallas” på dvd. Kerstins dotter Ulrika kom hit med några filmer när jag hade influensan i februari. Jag har låtit påsen ligga men idag tittade jag igenom den. Jag kan inte bestämma mig för vem av J.R. och Bobby som är sexigast. Sexigast av alla är Ray Krebbs. Kanske påminner han lite om Arne.

/Kerstin Billioth

Tankeväckande teater

2009-07-09T06:19:00.000-07:00

Tack Mona för att du tog med mig på Kalevala på teaterladan i Sunne. Kalevala är ett epos fyllt med starka män, kyska kvinnor, elaka kvinnor, tyger, dans och musik. Jag blev så tagen av dramat, de stora gesterna, någon slags urkraft som man hela tiden söker efter i sitt dagliga liv. Efter ca 2 timmar kände jag dock en slags bitter smak i munnen. Varför måste kvinnorna vara elaka eller kyska? Är vi sådana? Jag kan till viss del känna igen mig. Jag kan känna mig elak, men det där andra, det känns inte rätt. Åh, jag har så mycket bryderier för mig. Nej, nu släpper jag ut lite rödvin ur boxen och försöker slappna av istället. Tack för mig.

/Kerstin Aderup

Ack Värmeland!

2009-07-07T05:20:00.000-07:00

Nu är jag i Värmeland, fri och blöt. Jag kom precis upp från sjön, där jag just badade naken i ett hällregn. Jag bara rusade ut, ned för backen, över gräset, ned i sjön och först när jag kastat mig runt i vattnet en lång stund, säkert tjugo minuter, såg jag att det stod en man och hängde över en gärsgård. Han stirrade på mig. Först stelnade jag till, sedan tänkte jag att jag inte bryr mig, eller snarare att jag bryr mig och att jag jag tycker om det. I morgon ska jag åka till Alma lövs konstpark, jag har hört att ägaren är mycket attraktiv. Han är från Holland. Det är så spännande med män från kontinenten.

/Kerstin Aderup

Nervvrak

2009-07-07T02:23:00.000-07:00

Jag har blivit så nervös av allt det här med Arne. Jag vet inte vad jag ska göra. Igår trodde jag att han kom gående på gatan utanför huset. Hjärtat rusade. Det var inte Arne, utan Torsten i 53:an som är dubbelt så tjock men jag blev ändå tvungen att ta en sobril och sätta mig i fåtöljen och stirra framför mig i 45 minuter. Jag önskar att jag hade haft valium hemma. Eller rohypnol som jag lätt som en plätt fick utskrivet på 70-talet. Jag kunde blandat med alkohol så att alla känslor försvunnit. Men då hade jag kanske råkat mörda Arne.

/Kerstin Billioth

Åskväder och ett brustet hjärta

2009-07-03T06:10:00.000-07:00

Jag ÄLSKAR åska. Jag drog med mig min kollega Majken ut i regnet i förmiddags. ”Bred ut armarna, vänd ansiktet mot himlen, Majken!” sa jag. Med viss tveksamhet i rörelserna lydde hon mig. ”Känn kraften, Majken!” ropade jag. Efteråt var vi blöta men jag tror Majken var lite gladare än innan. Hon är alldeles förstörd lilla Majken eftersom hennes pojkvän gjort slut. Majken hade tänkt ”detta är den rätte!” och börjat planera för familjeliv när han plötsligt berättat att han legat med en hallåa på TV4. Majken längtar vansinnigt efter att få barn och säger att hon vill strypa sina käcka väninnor som drar runt på barnvagnar. ”Åk till den där kliniken i Danmark och inseminera, vad ska du med en karl till, de bara kväver en” sa jag.

/Kerstin Billioth

En liten lapp

2009-07-01T08:25:00.000-07:00

Inatt kunde jag inte sova. Jag svepte om mig min gamla yukata från Hasseludden och gick ut på balkongen och rökte i den tropiska natten. Det får man visst inte kalla det om det inte är över en viss temperatur ett visst antal dagar i sträck men äsch, jag tyckte natten var tropisk i alla fall. Jag rökte två cigaretter på raken. Sedan gick jag in och hällde upp en sherry. Den smakade ljuvligt till min tredje cigarett. Jag trodde att tankarna skulle klarna men jag blev ännu snurrigare, det var nikotinkicken förstås.

Jag tänkte inte på miljön eller Iran. Jag tänkte inte på konsten. Jag tänkte på Arne. Igår när jag kom hem från jobbet låg en liten lapp på dörrmattan. Arnes handstil: ”Jag är kär i dig”. Lappen gick rakt in i hjärtat. Jag blev så oerhört berörd av denna lilla lapp, denna oansenliga lilla lapp. Den drabbade mig starkare än Mikael Persbrandt i ”I väntan på Godot”. Starkare än Thommy Berggren i ”Kvarteret Korpen”. Starkare än hela förbannade 68-rörelsen snudd på.

Jag blir så arg. Det finns så mycket jag borde tänka på. Det finns så mycket jag frigjort mig ifrån. Men så står jag där i sommarnatten på en balkong på Mariaberget och funderar över hur jag ska göra med en karl. Jag gick och hämtade lappen ur soppåsen. Den var förstås ännu mer rörande nu, med olivkeso på kanten. Sedan föll ett varmt sommarregn. Som om världen hade utlösning.

/Kerstin Billioth

Kerstin is all about men

2009-06-30T11:23:00.000-07:00

Ok, jag säger det så alla får veta. Jag har sedan någon månad tillbaka en älskare. Vi bestämmer träff, ses i några timmar i en övernattningslägenhet som han har tillgång till. Den ligger på Östermalm och den är så där precis som du kan tänka dig. Vita lakan, sekelskiftesstil och en stor säng. Han är någon typ av konsult och jag träffade honom en kväll när jag satt på Söders hjärta och drack ett glas vin. Han är norrman och mycket stilig. Han ser ut lite som den där Skavlan, men lite gråare och äldre liksom. Han är friheten personifierad. Halva året spar han ut skägget och håret och lunkar omkring på en strand i Costa Rica, han surfar tydligen, och halva året jobbar han som något slags konsult och reser mycket mellan Sverige och Norge. Han vill inte binda sig, vilket är skönt. Sexet är härligt och otvunget. Jag är totalt fixerad vid honom och vill ses så fort han kommer till stan och han är likadan. Jag hoppar in i taxibilar utan underkläder under regnrocken och gör alla de där klassikerna. Sex på diskbänken som i Farlig förbindelse och matsex som i 9 1/2 vecka. Till en början fnissade vi åt hela situationen och det var som om pinsamma tystnader inte existerade, men nu när vi setts ett tag så känner jag en smygande känsla av mättnad. Det är som om sex och män är allt jag tänker på. Det fyller min tid och jag får aldrig ro att tänka på mig själv som en intellektuell varelse. Det är bara kropp och köttets lustar. Någonstans mitt i allt det där underbara börjar jag känna mig… tom… på mig själv. Det är som om njutning är allt och ingenting annat betyder något. Ja, vad gör man då? Åh dessa bryderier. Äh, jag tar det sen. Nu vill jag träffa min härliga norrman. Åh, där fick jag ett mms. Åh, det är han. Hörs sen!

/Kerstin Aderup

Värmebölja

2009-06-30T03:11:00.000-07:00

Jag älskar den här värmen. Folk runt omkring mig klagar, tycker att det är för hett, men jag bara njuter. Jag tycker om att känna kittlingen av rinnande svettdroppar och att slita av mig klänningen efter jobbet och stå naken framför spegeln och titta på min blossande kropp. Smeka den solvarma huden. Solen är min kraft. Med solen vid handen kan jag stå emot allt som vill locka mig bort från det som är jag. Arne ringde igår när jag var naken, som att han kände det på sig.

/Kerstin Billioth

En underbar helg. OBS! Mansfri!

2009-06-28T10:06:00.000-07:00

Välkommen tillbaka till friheten min kära Kerstin!

I helgen har jag varit och hälsat på Lisbeth. Hon hyr en stuga i ett område där endast ensamstående kvinnor får hyra. Det var ett underbart ställe, små röda stugor låg utspridda precis vid vattnet. Jag hade med mig mitt fältstaffli så jag och Lisbeth stod i den lilla trädgården och målade och lyssnade på Rolling Stones. Egentligen kanske vi borde spelat något av Michael Jackson men det hade inte Lisbeth och jag har aldrig riktigt förstått mig på musiken. Jag älskade hans sätt att dansa dock! Jag minns att Kerstins dotter Ulrika hade posters med Michael i hela sitt rum när hon var tonåring. Att hon tjatade på Kerstin om att få åka till Neverland och träffa den där apan Bubbles.

Jag målade tre tavlor. En stor duk skvätte jag vilt på, målade med stora rörelser, blandade färger, målade över, tjockt, tjockt med färg. Jag kallar den ”Fontänorgasm”. Det har jag aldrig upplevt men jag tyckte det passade. Sedan lugnade jag mig och målade ett självporträtt. Det blev misslyckat. Jag ser tjock ut på målningen. Den tredje blev den mest intressanta. Jag märkte det inte under tiden jag målade, men den föreställer min mor. Hon står i vattenbrynet med ryggen vänd mot betraktaren, hon skuggar solen med handen. Jag kände igen henne på det stora päronformade födelsemärket i ryggslutet. Min mor var en vacker men kall kvinna. Hela mitt liv har jag längtat efter hennes beröring (har min terapeut sagt). Min mor var inte en sensuell kvinna. Förutom när hon rörde sig i vatten. Då var hon graciös, då var hon i sitt rätta element. Ryggsim, långa tag, ljudlöst. Min far var lika betagen som jag, vi stirrade på henne där hon gled fram likt en oåtkomlig svan som man inte vågade störa. Jag undrar om de låg med varandra mer än några enstaka gånger. Ja, vad dum jag är, det måste de förstås ha gjort. Jag är övertygad om att tavlan vill få mig att förstå något.

På morgonen gick vi till områdets bastu. Det var det härligaste jag varit med om sedan Arne gav mig tre orgasmer på raken för ett halvår sedan. Där satt vi, fem självständiga starka nakna kvinnor och diskuterade våra liv. Vi satt utanför bastun i flera timmar och njöt av varandras sällskap. En av kvinnorna sa att jag hade snygg figur.

/Kerstin Billioth

Åh Kerstin!

2009-06-27T06:18:00.000-07:00

Jag har saknat dig så. Faktum är att jag också saknat mig själv. Du kommer inte tro vad som hänt. Jag tog ett åtefall med GÖRAN STRÖMBERG. Som du säkert förstår levde jag i total isolation med honom. Han tyckte att det var för dyrt med bredband och att jag skulle dra ner på mobilkostnaderna och gud vet allt han tyckte. Till en början lurade jag mig själv att allt var bra. Jag sa till mig själv att jag gjorde det för min dotter. Vilken bullshit som de säger på amerikanska. Min dotter fick mig att vakna upp när hon bjöd mig på en resa till Tunisien i våras. Jag såg alla vackra män och vänliga leenden, stranden, läderväskorna, tygerna, sjalar och mosaiker. Det var som om mitt hjärta skrek åt mig: LEV LIVET FÖR I HELVETE. När jag kom hem till Göran efter semestern sa jag, nästan lite avmätt: "Jag flyttar tillbaka till söder nu". Han såg avlång ut i ansiktet och tog sats för att ge mig en lång föreläsning om hur värdelös jag var, men då reste jag mig upp, gick emot honom där han satt i laminofåtöljen, spände ögonen i honom, var kanske en decimeter i från hans ansikte, kände hans sura doft, och så hällde jag ut det glas rosé jag hade i handen över hans skrev. "Kyl ner dig Göran, Kerstin Aderup doesn´t live here anymore".

/Kerstin Aderup

Sommarlunch och balkongsommar

2009-06-25T07:21:00.000-07:00

Idag bjöd jobbet på sommarlunch på Blå Porten. När vi passerade Liljevalchs tänkte jag "Nästa år hänger min tavla där, banne mig!". Jag åt lax, den smakade fantastiskt och sedan tog jag dubbla efterrätter, vi blev ju bjudna. Vit chokladmoussetårta och en stor Sara Bernhardt-biskvi. På eftermiddagen blev jag tvungen att gå in på toaletten och kräkas. Usch.

Imorse läste jag förresten i Stockholm City om balkonguppiffning. Jag blev mycket inspirerad. Jag skulle vilja ha palmer, vattenpipa och fluffiga färggranna sittpuffar på min balkong. I våras erbjöd Arne att bygga trätrall åt mig men är inte det lite trist och slätstruket? Dessutom kommer jag känna att jag står i skuld. Jag önskar att jag och Arne bara kunde ligga med varandra då och då, men det vill inte Arne. Han vill diskutera DN-artiklar över frukostbordet och att jag ska följa med och hälsa på hans urgamla mamma på något hem i skärgården. Usch.

/Kerstin Billioth

Fri

2009-06-23T04:27:00.001-07:00

Sommaren är här. Jag har inga trosor på mig idag.

/Kerstin Billioth

Jag lovar mig själv att aldrig mer titta på "Du är vad du äter"

2009-06-21T13:17:00.000-07:00

Idag var jag ute och joggade för första gången sedan 80-talet. På den tiden hade jag neonfärgat pannband trots att min ex-man Hans tyckte det såg löjligt ut. Själv såg han bra mycket larvigare ut med sina fågelben instoppade i tajts.

Jag valde joggingkläder dubbelt så lång tid som jag joggade. Jag joggade i 14 minuter. Jag mötte ingen jag kände. Det var avskyvärt. Jag vet inte vad som flög i mig.

/Kerstin Billioth

Jag lovar mig själv att resa utomlands nästa midsommar

2009-06-20T11:42:00.001-07:00

Igår var det midsommarafton. Arne ville bjuda med mig till Svartsö men jag sa NEJ. Jag följde med Lena till ett koloniområde ute i Bromma. Jag tog på mig mina långa lila klänning med fransar, mina sandaler från Gambia, tunga silversmycken och rikligt med lila läppstift. Jag hade med mig vin, ost, bröd och en ananas.

Festen bestod av två par i 60-årsåldern iförda vindjackor och gummistövlar. De åt sillunch. Den ena kvinnan tittade lite undrande på min ananas innan hon sa att hon bakat en jordgubbstårta. De var nykterister så vi "snapsade" ginger ale. De frågade om jag var konstnär. Sedan diskuterade de miljöfrågan. Det var sopsortering, döende isbjörnar och semester i närområdet och jag vet inte allt. När Lena frågade om vi skulle gå bort till den lilla dansbanan skrek jag lite för fort och lite för högt "JAAA!" Orkestern bestod av två medelålders män som spelade Elvis-låtar. Det fanns pilkastning. De två männen gick genast dit och började kasta. Jag spanade efter karlar att bugga med men på dansbanan fanns mest kvinnor som vaggade runt med små barn i famnarna. Den ena gubben kom tillbaka och gav mig en kexchoklad som han vunnit på pilkastningen. Han såg mycket stolt ut. Jag satte mig på en vit plaststol, öppnade vinflaskan jag hade med mig och halsade rakt ur. En mamma med barn flyttade sig en bit bort från mig.

Sedan blev jag uppbjuden av en man i 80-årsåldern som saknade taktkänsla. Han luktade ålderdomshem. De andra gick tillbaka till kolonistugan men jag satt kvar och drack upp hela vinflaskan. När bandet slutade spela började jag gråta och ringde till Kerstin. Jag kom till telefonsvararen. Då ringde jag Arne och påstod att jag saknade honom, men det var förstås en lögn, jag kände mig bara ensam. Jag ringde på en taxi och var hemma i min säng före tio. Jag undrar om de åt upp min ananas.

/Kerstin Billioth

Regnkonst

2009-06-15T06:19:00.000-07:00

Igår målade jag en tavla. Den föreställer min migrän. Den blev precis som jag ville ha den. Den ska heta "Tyst migrän". Jag ska skicka in den till vårsalongen på Liljevalchs nästa år. Jag blir mycket påverkad av vädret. När det regnar sådär oavbrutet och hånfullt som igår får jag genast ångest. Jag blandade sprit och tabletter och sedan målade jag. Idag mår jag mycket bättre. Jag vet inte om det är tavlan eller vädret.

/Kerstin Billioth

Vårkänslor

2009-04-05T10:54:00.000-07:00

Vilken fantastisk dag det var igår! Jag steg upp tidigt, öppnade balkongdörren, släppte in ljuset och solen och dansade african power dance i vardagsrummet i en och en halv timme. Sedan tog jag en härlig dusch i iskallt vatten och promenerade sedan på Djurgården i en timme. På kvällen satte jag mig på balkongen med ett glas rosé och insöp atmosfären, vårdofterna, kände dagens aktiviteter som en dov skön smärta i kroppen. Jag kände mig stark och full av hopp. Idag mår jag inte lika bra. Idag har jag träningsvärk och spänningshuvudvärk. Underbart är kort.

/Kerstin Billioth

Kerstin-saknad

2009-04-01T07:36:00.000-07:00

Jag undrar hur det är med min vän och bloggkollega Kerstin Aderup? Hon var visst på tystläger igen och för en vecka sedan fick jag ett vykort från Tunisien. Hon skrev om män och tyger. Att hon köpt ett fantastiskt vackert tyg till mig. Jag hoppas att det är lila. Det är min favoritfärg.

/Kerstin Billioth

Så gott som nöjd?

2009-03-24T06:40:00.000-07:00

Jag sitter här på min arbetsplats och funderar över alla chefer och deras topplöner. Det är svindlande när man läser om vilka summor vissa människor har att röra sig med varje månad. Själv är jag oerhört nöjd med min trevliga normala lön. Jag har min tvåa på Mariaberget, jag reser till varma länder åtminstone någon gång per år, jag äter och dricker gott, jag unnar mig att då och då låta nya tyger falla mot huden. Jag har allt jag behöver. Möjligen skulle jag vilja ha ett ökat sexualliv men det kan jag ju herregud knappast köpa mig till, det vore väldigt olämpligt.

Jag försöker verkligen låta bli att ligga med Arne eftersom jag vet att det är mer än sex för honom, men det är så svårt. Här finns en man som avgudar varje millimeter av min kropp (även min hjärna men det bryr jag mig inte så mycket om i detta sammanhang), som uppvaktar och tillfredsställer med en hundvalps iver. Hur ska jag kunna stå emot? För att inte såra honom. Hur ofta har män inte sårat mig på liknande vis? Hur många av mina väninnor har inte sårats av män på liknande vis? Kanske borde jag inte straffa Arne för andra mäns synder men jag har stor lust att göra det. Är jag mycket ond?

/Kerstin Billioth

Let's dance

2009-03-20T07:49:00.000-07:00

Jag tycker det var tråkigt att Magdalena Graaf fick en blödning i hjärnan och var tvungen att avbryta sin medverkan i "Let's dance". Jag följer ju programmet mest på grund av den enormt stilige Daniel da Silva som var hennes partner i år. Han påminner om italienaren jag låg med när jag var otrogen mot Hans.

Det är sexigt med män som kan dansa, män som vågar vicka på höfterna och bjuda på sig själva. Min fd man Hans ville aldrig dansa, inte ens bugg. En enda gång såg jag honom dansa. Eller ja, försöka dansa. Det var en kräftskiva ute på en av hans läkarkollegors sommarställe. Hans blev för ovanlighetens skull berusad och då var det som att hela hans stela person blev alldeles suddig i konturerna. Det strama ansiktet slappnade av och blev mjukt på ett nästan kvinnligt vis. Sedan följde kroppen med, det ryckiga och korrekta var som bortblåst. Plötsligt svepte han långsamt med armarna, fick svikt i knäna och stod där svajande med en liten kräfthatt på huvudet. Han rörde aldrig på fötterna men han gungade. Jag har aldrig vare sig tidigare eller senare sett honom så mjuk. Till och med när vi älskade med varandra var han stel och ryckig. Jag kände det alltid som att jag var en patient på operationsbordet, något som skulle "åtgärdas". Daniel da Silva ser ut som en man som ser annorlunda på "att leka doktor".

/Kerstin Billioth

Bloggstiltje

2009-03-19T09:49:00.000-07:00

Jag har nu bestämt mig för att börja skriva oftare, även när jag känner mig tom eller har vallningar. Det måste bli ändring. Denna blogg är min ventil, mitt andningshål, mina ärligaste sida - den är naken, den förlöser mig. Varför vänder jag den då ryggen? Det är mycket underligt. Jag har läst en del om medveten närvaro på sista tiden. Jag har också försökt mig på en roman av Anders Paulrud, men den ville inte greppa tag om mig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att använda ordet "knulla" som han plötsligt gör ibland. Det är väl i grövsta laget?

P.S. Jag har legat (knullat?) med Arne igen. Tre gånger sedan sist.

/Kerstin Billioth

Reslust

2009-01-27T05:24:00.000-08:00

Jag längtar efter att resa. Kanske till Italien. Kanske med tåg. Vara en främling på ett tåg med obestämd destination. Låta mig raggas upp i restaurangvagnen av en man jag inte vet namnet på. Älska vilt i en sovkupé. Kliva av i en okänd stad i okänt land. Vandra längs en strand. Gå in barfota på ett museum och känna hur det kalla stengolvet smeker fotsulorna. Handla vykort som aldrig blir skickade. Dricka vin på karaff. Gå på en marknad och handla ett föremål jag inte förstår. Simma långsamt. Ta av skor och strumpor. Släcka törsten och fylla hålet som vintern borrar inuti mig.

/Kerstin Billioth

Bredbandspojken

2009-01-13T06:38:00.000-08:00

Jag har varit utan bredband! Plötsligt slutade allt att fungera. Idag ringde jag support-numret till Comhem. Jag fick tala med Mattias, en mycket trevlig gosse. Jag berättade om bloggen som han lovade att läsa så fort vi fått igång bredbandet. Mattias flickvän hade precis gjort slut så vi kom att tala en del om relationer. Jag förklarade att min separation från Hans fått mig att Börja Leva. Jag sa ”Nu är du fri, Mattias. Nu kan du ta reda på vem DU är. Nu kan du älska med någon utan att det betyder något”. Mattias sa att han bara legat med två tjejer. Han hade varit tillsammans med sin flickvän i fyra år. ”Det är dags att snygga till siffrorna!” sa jag. Mattias lät lite gladare på rösten när vi la på. Han hade vacker röst. Mjuk och manlig på samma gång. Kanske får jag prata med honom igen nästa gång bredbandet strular.

/Kerstin Billioth

Jul, jul, strålande jul

2008-12-29T06:11:00.000-08:00

Hur var julen? Hur är julen för en medelålders kvinna utan familj med en naturist till älskare? Jo, så här: Jag orkade inte bry mig om min mansfria period, beslutade att skjuta upp den till efter nyår då jag ska ta nya tag. Arne brukar fira jul med ett par naturistvänner i sitt sommarhus på Svartsö. De brukar visst vinterbada och äta älg istället för julmat. Det är väl någon machosak antar jag. Arne har en dotter som bor med sin familj i Australien. De verkar ha ganska dålig kontakt, jag har inte rotat i det.

Arne ville i alla fall gärna fira jul med mig i år. Eftersom jag inte orkade bråka sa jag ja och kokade skinka, rullade mozartkulor, rörde ihop en mimosa och en gräddig mustig jansson. Arne kom över med välrullade köttbullar, julkorv, sill och snaps fast han egentligen inte är så förtjust i att dricka sprit (han vet att jag är förtjust). Arne luktade rakvatten och hade fluga och vattenkammat hår, han såg för löjlig och söt ut. Särskilt eftersom jag vet att han helst är naken och lite rufsig.

När vi hade ätit och jag druckit tre snapsar och Arne en så satte jag på afrikansk musik och började strippa för Arne. Jag tog av mig till bh och trosor och rullade med höfterna framför honom. Han såg sådär rörd ut som folk kan göra när de får en riktigt fin present. Jag lösgjorde honom från flugan och rufsade till hans hår, viskade i hans öra ”jag tycker mer om dig naken!”. ”Jag med!” pep den lille naturisten och fingrade på skjortknapparna. Sedan såg jag att det rann tårar längs Arnes kinder. ”Ojoj, julångest!” tänkte jag genast. Arne fångade in mig i famnen och grät och snorade på min spets-bh. Plötsligt kändes det som om jag var med i ett Norén-drama. Jag kände mig inte ett dugg sensuell längre som ni säkert förstår. När Arne åter kunde tala kom en kärleksförklaring som smärtade mig. Arne är verkligen djupt förälskad i mig men upplever att jag leker med honom och hans känsloliv. Han har god intuition, det måste jag säga. Det blev en lång natt utan ett enda samlag. Arne ville prata, prata, prata och när han äntligen somnat gick jag upp och drack två snapsar på raken och ställde mig på balkongen fortfarande endast iförd underkläder, jag ville känna kylan riva i skinnet. Plötsligt hörde jag en busvissling och såg en man några balkonger bort som stod och svajade med en flaska i handen. ”Ska vi knulla?” ropade han och skrattade rått. Då kom så äntligen även min gråt.

/Kerstin Billioth

Tillbaka på noll

2008-12-22T05:13:00.000-08:00

Jag har legat med Arne igen. Jag är en slav under mina lustar. Jag är en slav under (eller över!) hans lurviga bringa. Jag har inte ens hunnit köpa någon julskinka.

/Kerstin Billioth

Ett kärt återseende

2008-11-28T06:10:00.000-08:00

Idag sprang jag in i Petra! Vi var kollegor för fem-sex år sedan. Det var underbart att se henne. Vi umgicks alltid mycket, åt långa luncher och gick på yoga ihop. En gång var vi på Dramaten. Vi hade mycket gemensamt trots att hon är minst femton år yngre.

Vi kramades och skrattade och bestämde oss för att strunta i våra respektive ärenden och ta en fika. Petra berättade om sitt spännande liv. För fem år sedan var hon gift med sin ungdomskärlek Peter, jag brukade reta henne för det, Peter och Petra. Han var mycket rar men kanske lite torr. Han ville göra karriär och vänta med barn. Petra berättade en kafferast att hon fått förklara mycket noga för Peter hur man smeker en kvinna. Petra hade börjat på afrikansk dans för tre år sedan och förälskat sig handlöst i den svarte sexige mystiske mannen som spelade trummor under lektionerna. ”Livet kändes meningslöst när passen var slut för veckan”. Jag förstod henne precis, sådär kände ju jag när jag gick på keramik och förälskade mig i Patrik. Efter ett pass hade Petra bastat länge och tagit god tid på sig i omklädningsrummet. Hon hade känt sig frustrerad över allt i sitt liv, hur äktenskapet med Peter gick på tomgång, hur karriären inte utvecklade sig som hon ville, hur hon tyckte att kroppen förföll. Då hade han plötsligt stått i dörren till omklädningsrummet. ”Sorry, I didn’t know anyone was in here” hade han sagt och då hade Petra vetat. Det skulle bli hon och han. Han hade tagit med henne till en liten svartklubb på Kungsholmen. De hade druckit söta drinkar och rökt gräs (det hade inte Petra gjort på över 20 år). De hade dansat. Han hade smekt hennes kropp på dansgolvet. Sedan hade allt varit så självklart. De hade älskat hela natten. Han sa ”your body is so beautiful, you are fantastic, let’s make a baby”. Han förstod sig på hennes klitoris direkt.

Idag bodde Petra och mannen i ett kollektivhus i Skarpnäck med sin son Simba. Petra hade blivit vegetarian och öppnat en liten butik som fotograferade människors auror och sålde lyckostenar och oljor som gjorde att man orkade älska hela nätterna. Jag blev faktiskt lite avundsjuk på Petra även om jag aldrig skulle ge upp njutningen i att förtära en blodig bit oxfilé.

/Kerstin Billioth

Blå söndag

2008-11-23T03:15:00.000-08:00

Trots all den frihet jag funnit, kan jag ibland längta efter att få vakna på en hårig bringa och smeka en skrynkig manskropp med mina torra morgonhänder. Idag är en sådan dag. Som tröst till alla ensamma kvinnor och män över femtio där ute tillägnar jag denna vackra meoldi.

/Kerstin Aderup

Iskall glögg

2008-11-21T00:40:00.000-08:00

Igår kväll var jag, Kerstin och Lisbeth hembjudna till vår kära väninna Lena. Hon bor i en urmysig tvåa i Årsta. Hade jag inte redan funnit min plats på jorden - Mariaberget - så hade jag velat bo i Årsta. Göran Greider bor väl dessutom i Årsta? Lena hade köpt en fantastisk sak - Blossas årgångsglögg. Fem små vackra flaskor från olika år med varierade läckra smaker. Lena serverade glöggen kall med is, ett mycket lyckat grepp. Tyvärr var min första tanke "Det här borde jag tipsa Hans om, han som avskydde varm glögg". Varför får jag sådana tankar? I övrigt har jag inte tänkt på Hans på evigheter. Inte sedan han ringde tidigare i höstas och undrade om jag av misstag fått med mig hans underställ. "Ska du ut och jogga?" sa jag. "Ja" sa Hans. Han måste ha träffat en ny kvinna. Jag tyckte mest om glöggen med hjortronsmak. I eftermiddag ska jag gå bort till Systembolaget och köpa mig en egen uppsättning Blossa-flaskor. Jag ska avnjuta dem tillsammans med Anthon Bergs "Plommon i Madeira". Jag ska titta på det där programmet "Idol". Det är larvigt, jag vet, men det är en sådan goding med förstår ni. Kevin heter han. Han sjunger som en Gud och har en leende som får det att kvillra i hela mig.

/Kerstin Billioth

Att bejaka livet

2008-11-12T05:33:00.000-08:00

Idag på lunchen sprang jag in i en gammal väninna. Vi gled isär i samband med min skilsmässa från Hans, vi umgicks mest parvis. Hennes man heter Bertil och är oerhört trist. Jag minns en kräftskiva vi hade då han blev mycket berusad och tafsade mig i baken. Det var väl det mest spontana jag upplevde att Bertil någonsin gjorde och det var inte ens på ett bra sätt. Jag och min gamla väninna talades i alla fall vid en stund om ditten och datten. Sedan talade hon ingående och länge om sin GI-diet. Hon talade om detta på ett sätt som antydde att varenda människa går på GI-diet. Jag är inte intresserad av dieter. Jag är intresserad av bakverk, praliner och Anthon Berg. Jag är intresserad av att bejaka mina lustar och laster. Min väninna förstod mig inte alls. Hon sa att en klick grädde då och då, eller en bit mörk choklad då och då – är ok. Vilken galen människa. När vi tagit adjö av varandra gick jag in på Tössebageriet och köpte deras tårta Entromet Blanc. Till mig själv.

/Kerstin Billioth

Nej tack till plåster

2008-11-07T12:52:00.000-08:00

I morse läste jag i DN att det finns ett testosteronplåster som kan ge kvinnor som passerat klimakteriet sexlusten åter. Jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända om jag satte på mig ett sådant plåster! Jag skulle antagligen börja gnugga mig mot trädstammar eller dylikt. Nej, det här med att sexlusten skulle minska efter klimakteriet är inget jag kan skriva under på. Snarare har den ökat. Min libido har genom livet varit som en travhäst men nu har hästen börjat galoppera. Ja, så skulle man nog kunna uttrycka det.

/Kerstin Billioth

Skulle Obama tycka om mig?

2008-11-05T04:40:00.000-08:00

Som en nougatfärgad godhjärtad pastor stod han där och tog in hela världen i sin famn. Jag är glad att han vann men samtidigt tycker jag att det är något obehagligt med honom (trots att han givetvis har mer sympatiska värderingar än republikanerna). Jag har en känsla av att han inte skulle acceptera min livsstil, att han skulle tycka att tanter i min ålder inte borde vara så frisläppta som jag är. Jag är ingen good american med family values. Jag har inga barn, jag tycker om att vara berusad och älskar gärna med fler män än en inom loppet av en månad. Jag skulle gärna älska med Barack Obama. Jag skulle nafsa i hans söta öron, kyssa hans breda mun och först då skulle han kanske helt och fullt förstå mig. Arne är mer lik McCain utseendemässigt, de har lite samma blick. Fast Arne är absolut ingen stel republikan. Arne är ju naturist.

/Kerstin Billioth

Ett vackert namn

2008-11-04T03:33:00.000-08:00

Barack Obama, vilket urtjusigt namn det är. Jag undrar om det kommer bli populärt att döpa sina barn till Barack eller Obama nu. Lite som det blev med Wilma efter "Skärgårdsdoktorn". Obama Billioth. Det är nästan så man önskar att man fortfarande vore i fertil ålder.

/Kerstin Billioth

Ulfs mamma avgör saken

2008-11-03T03:32:00.000-08:00

Idag när jag och Ulf flanerade på stan drog han plötsligt in mig i en portöppning. Han var hårdhänt och jag blev både rädd och exalterad. ”Men vad gör du Ulf” sa jag. ”Morsan för fan, morsan” viskade han. Sedan fanns ingen återvändo, morsan med stort M ”upptäckte oss” där på hornsgatspuckeln. Hon var såklart i min ålder och vi kunde inte slita ögonen från varandra. ”Vem är denna kvinna?” tänkte vi unisont. Ulf fick tunghäfta och glömde presentera mig så jag fick själv ta i hand. Sen stod vi där och pratade om väder och ingenting i ca en minut. Ulfs mamma sa att han borde komma hem och städa ur sitt rum. Hon undrade om han ville ha kvar kissaffischerna och hans smurfsamling eller om hon kunde slänga det. När vi skilts åt gick vi hem till mig i tystnad. Jag kunde inte släppa hans känsla av skam och inte heller det där med smurfsamlingen. Han såg helt tom ut. Det är klart man vill ha sin mammas bekräftelse och hon såg ju inte så glad ut när hon insåg att hon hade lilla Uffes ”flickvän” framför sig. Hon hade blivit gladare om det vore Linda Rosing så att säga. Nej, detta möte avgör saken. Det måste bli ett slut på Ulf och mig. Det är ohållbart. Det går inte. Ulf blir aldrig lycklig med mig på riktigt. När jag ger honom min kropp, ja, men när vi flanerar på stan, nej. Jag kommer att sörja hans mjuka mun, men det finns ju fler mjuka munnar där ute. Eller så får jag bli ensam. Det blir svårt men nödvändigt ändå.

/Kerstin Aderup

Telefonsamtal från Arne

2008-10-27T04:34:00.000-07:00

A: Hej, min ros!
K: Hej Arne.
A: Kom över på en liten supé ikväll!
K: Nej men Arne, vi har ju paus.
A: Paus?
K: Ja, Arne. Paus.
A: Paus...
K: P-A-U-S
A: Paus...
K: Arne.
A: Kerstin!
K: Nu tycker jag att vi lägger på.
A: Du menar alltså att du vill ta en paus?
K: Vi har redan paus!
A: Paus!
K: Men Arne.
A (gråtfärdig): Paus!
K: Arne, nu måste jag lägga på.
A: Jag vill älska!
K: Arne, jag är på jobbet.
A: Kan jag komma dit?
K: Arne, nu lägger jag på.
A: Jaha.
K: Men Arne. Jag måste jobba nu.
A: Ja, ring mig ikväll då.
K: Nej, Arne
A: Pausen ja.
K: Precis Arne.
A: Då säger vi väl så.
K: Hejdå, Arne.
A: Farväl! (slänger på luren)

Herregud. Min kollega Majken satt och fnissade bakom sitt skrivbord under tiden samtalet pågick. Hon vet allt om min relation med Arne. Det är en söt flicka. Hon säger att hon önskar att hon är som jag när hon blir äldre. Hon "dejtar" en ung man som inte vill binda sig. Jag ser på Majken att hon blir sårad fast hon försöker spela tuff bakom sin kantiga mörka lugg. "Ta för dig av livet Majken" brukar jag säga.

/Kerstin Billioth

Söndagsbio

2008-10-27T02:11:00.000-07:00

Igår kväll var jag och såg Woody Allens nya film "Vicky Cristina Barcelona". Den var mycket vacker. Fylld av åtrå, passion, utsökta miljöer, rapp dialog, hetsigt måleri och svartsjuka. Ja, allt som är att leva. Efteråt gick jag raka vägen hem och onanerade.

/Kerstin Billioth

Uffe och Kärran?

2008-10-26T08:57:00.000-07:00

När jag vaknade i natt låg Ulf och tittade på mig. Han stängde ögon när han såg att jag vaknat, som om han skämdes för sin fascination. Då låg jag och tittade på honom en stund. Hans grova näsa, rödlätta hudfärg, långa ögonfransar och stora mjuka mun. Det var nästan som om jag fick en utanför kroppen upplevelse. Vad gör jag här? För fyra år sedan låg jag i en enorm dubbelsäng med mjuka lakan och lyssnade på när Göran snarkade och låg och spände käkarna och surade även när han sov. Jag försökte ofta på den tiden fly in i litteraturen. Mina finaste stunder var inte i verkligheten utan snarare i Bröggers Creme Fraische, eller när jag i smyg läste någon av novellerna i Venusdeltat, inte de där supersnuskiga utan de där lite mer lagom. Men nu låg jag alltså här med Ulf Andersson, 31 år och städare på södersjukhuset. Han flyttade hemifrån för något år sedan och han vet inte vem Susan Faludi är. Han gör slut på en ketchupflaska på en vecka och föraktar ekologiskt odlat. Han porrsurfar och har metro som sin enda informationskälla. Han är intresserad av sport och sex och… ja vad mer? Jag vet inte. Hur kan jag få stimulans av honom, mer en rent fysiskt? Han är ju ganska gullig även om han kan vara råbarkad och rätt så plump ibland. I plumpheten kan han vara lik Göran. Slänga ur sig saker som ”kvinnogöra” och sådant. Men samtidigt ser han upp på mig på ett sätt som Göran aldrig gjorde. Göran njöt ju av att se ner på mig, det var ju snudd på ett intresse, en hobby. Ulf har en manlig men mjuk blick på mig. Det är den jag tycker om. Ulf och Kerstin. Kerstin och Ulf. ”Vi ska på middag hos Kerstin och Ulf.” Kärran och Uffe. ”Vi ska träffa Kärran och Uffe på Big Ben.” När börjar det nya livet och hur blir det?

/Kerstin Aderup

Toaletthyfs

2008-10-19T13:10:00.000-07:00

I fredags skulle jag besöka toaletten på jobbet. På väg in mötte jag en man som precis varit där. Inne på toaletten luktade det mycket illa - detta kan jag hantera, det är naturligt att det som försiggår inne på en toalett ibland ger upphov till otrevliga odörer. Dock finns det en sak jag inte kan acceptera - när det lämnas kvar spår av avföring i toalettstolen. Vad tror egentligen män att den där toalettborsten är till för? Tror de att det är en prydnad? Varför är det så omöjligt att titta efter när man spolat? Eller tittar de och helt enkelt struntar i det? Tänker de rentav "vilket stor och stark karlakarl jag är som kan få till en sådan mustig omgång att en spolning inte är nog"? Jag blir upprörd när jag tänker på det. Sedan behöver man ju inte vara som min fd man Hans som spritade toalettsitsen efter varje gång han kastat vatten och händerna efter varje gång vi älskat. Var finns den sunde mittemellan-mannen? Utan anala störningar eller grottmanstendenser? Borde jag ringa Arne?

/Kerstin Billioth

Fejkad orgasm

2008-10-18T06:13:00.000-07:00

Det har givits ut en bok på temat fejkad orgasm. Det lustiga är att jag tror att Göran, min exman mot slutet sysslade med detta. Den var liksom halvhård och sedan grymtade han en stund och sedan drog han sig ur och gick snabbt in på toaletten, där han stannade en lång stund. Det var tyst inne på toaletten, som om han bara stod där inne och tittade sig själv i spegeln. Det kändes så snopet. Det fanns inga tecken på att han ejakulerat. Detta var såklart inget vi kunde prata om. Under en period fanns det ett paket med Viagra i toalettskåpet. Inte heller detta avhandlades. Skönt att det är över.

/Kerstin Aderup

Förstå mig utan ord för bövelen!

2008-10-15T11:51:00.000-07:00

Arne ringde precis och undrade varför vi inte setts "på några dar". Han har alltså inte alls förstått att jag har en mansfri period. Typiskt karlar.

/Kerstin Billioth

Rätten att blogga

2008-10-15T07:08:00.000-07:00

Jag läste en artikel om en kvinna som blev avskedad när hon bloggade på sin arbetsplats. Är det inte typiskt att det var just en kvinna? En kvinna som bejakar kreativiteten inom sig, nej, nej, stopp och belägg, här ska ej förspillas någon tid på "trams". Medan den manlige chefen säkert tar med affärsbekanta på porrklubb och betalar med företagskortet. Jag bloggar för det mesta hemma i min "skrivarlya" som jag inrett med lilaturkosa tyger och en inramad plansch med Rolling Stones-tungan. Men om jag får ett infall, känner ett behov, så bloggar jag självfallet på arbetstid. Jag gör det helt öppet. Om någon kollega ställer en fråga samtidigt som jag bloggar säger jag "Jag är upptagen!" och fortsätter att blogga. Jag bloggar när jag vill. Jag är en fri själ. Äntligen.

/Kerstin Billioth

Begären

2008-10-14T14:26:00.000-07:00

Jag har börjat röka igen. Det hela var mycker märkligt. Jag strosade runt på stan och bestämde mig plötsligt för att gå in på Prinsen för att dricka ett glas vin. Halvägs in genom dörren fick jag ett stark känsla från förr. Det pirrade till i kroppen och jag ville plötsligt röka. Det har jag ju inte gjort sedan jag fick barn och det var ju över 30 år sedan. Jag gick på snabba fötter till tobaksaffären köpte ett paket "cigg", en ask tändstickor och gick tillbaka in på Prinsen och slog mig ner vid ett bord. Beställde in ett glas rödvin drack några klunkar och kände hur hela kroppen slappnade av. Jag tog upp en cigarett, tände och drog ett djupt bloss. Det var underbart och jag blev yr. Det gick ca 30 sekunder av pur lycka.

Ja, ni kan ju tänka er vad som hände sedan.

Förvåning - Skam - Besvikelse - Ilska - I den ordningen.

/Kerstin Aderup

Osexiga köpcentrum

2008-10-13T07:40:00.001-07:00

Kära Kerstin! Det är inte dig det är fel på. Det är Ringens köpcentrum. Det är nästintill omöjligt att vara sexig där. Det är överhuvudtaget svårt att vara sexig i köpcentrum. I småbutiker däremot är man sexig nästan per automatik. Jag köpte mina MC-boots i en liten secondhand-butik på Söder. Flickan i affären sa att jag såg "cool" ut. Jag känner mig oövervinnelig i de där bootsen. Som att jag skulle kunna sparka män i pungen om det skulle behövas.

/Kerstin Billioth

Ecco homo

2008-10-12T13:33:00.000-07:00

Lustigt att du vill ha en mansfri period Kerstin, just som jag tänkte gå in i det motsatta. Jag är trött på att plantera om blommor nu. Häromdagen var jag på stan och tänkte köpa mig ett par höga svarta skinnstövlar med höga klackar. Jag gick in i Eccobutiken och provade ett par. Stövlarna satt bra, det var klack och de var feminia, men ändå så kände jag mig inte sexig när jag såg mig i spegeln där i Ringens köpcentrum. Då undrar man ju. Är det jag eller är det Ecco? Jag kanske måste söka mig till andra butiker.

/Kerstin Aderup

Mansfri period

2008-10-11T08:54:00.000-07:00

Jag orkar inte träffa Arne på ett tag. Jag måste vila från män. Vad är det för fel på män egentligen? Anders Eklund, Tito Beltran, Papa Dee. Jag mår illa. När Arne får sin utlösning kan jag inte låta bli att tänka på den stackars barnflickan som kände Titos "geggamoja" mellan benen. Är det sant det där med att män är djur och vandrande dildos? Min dildo verkar förresten ha fått fötter, den ligger inte kvar i den stora vackra sammetsasken från Indiska. Jag tror att Arne har gömt den, att han känner sig hotad av den. Den är rosa och har en liten kanin. Ja, i alla fall, överallt finns monster, det är så jag känner just nu. Jag tänker mig att alla män är som sinnessjuke Sigfrid på bröllopsnatten i Kerstin Thorvalls "När man skjuter arbetare". Frustande våldsamma varelser från en annan planet (Mars?). Ibland ser jag något glimma till i Arnes blick som skrämmer mig. Det är inte åtrå, det är något annat djuriskt. Skulle han kunna slå mig? Jag kan inte vara helt säker. Min förre man Hans slog mig aldrig. En gång när vi grälade brottade jag ner honom.

/Kerstin Billioth

Finanser

2008-10-06T10:30:00.000-07:00

Jag har väl aldrig brytt mig om världspolitik. Det var Görans domän när vi var gifta. Han brukade grymta till bakom tidningen ibland och då slog jag genast dövörat till. Men nu kan jag inte låta bli att nästan bli lite till mig i trasorna när hela världsekonomin håller på att falla sönder. Jag känner mig uppfriskad, glad, sprallig och nästan som sexuellt upphetsad. Jag vet inte vad som tagit åt mig. När jag ser Henry Paulsons kala, blanka, svettiga hjässa och huvudform kan jag inte låta bli att associera. Det är som alla dessa gubbar står med byxorna nere och allt vi kan göra är att flytta ut i djungeln och leva som infödingar. Vira in oss i stora vackra skinn, dansa och leva av naturens resurser.

/Kerstin Aderup

Vilse

2008-10-02T04:13:00.000-07:00

Förlåt min frånvaro. Jag har varit angripen av passion. Jag har varit besatt. Jag har ätit, sovit, andats Arne Arne Arne. Hans väsen har bosatt sig under min hud, vandrat genom min kropp, min själ, mina trosor, vänt ut och in på hela mig. Hans händer har varit överallt på min kropp, i min kropp, under och över och från sidan. Arne, Arne, Arne. Det är förfärligt. Jag har tappat bort mig själv någonstans i lurvet på hans bringa. Jag vill hitta tillbaka till mig själv, till Kerstin. Jag vill köpa en kappa som Arne tycker är ful, jag vill strunta i att raka mina armhålor. Jag vill bli fri från Arne. Jag vill ha det knapplösa knullet åter.

Nu ska jag sova en stund.

/Kerstin Billioth

Smycka min kropp

2008-09-24T12:51:00.000-07:00

Jag har nu bestämt mig. Det blir en tatuering. Om jag vill något, då gör jag det bara. Jag har alltid varit rädd för att jag ska ångra mig, men man kan väl inte ångra något i min ålder. Möjligen saker man INTE gjort. Funderar nu på vad det ska bli för motiv. Någon att beundra; Diana jaktgudinnan, men det kanske är för pretentiöst. Kanske ett citat på latin: "Tärningen är kastad" - "Alea jacta est". Vad finns det mer? "Carpe Diem", känns ju lite mossigt, det sitter nog redan på något nackslut. "In vino veritas". Det kan missuppfattas så lätt. "Veni vidi Vici" är väl lite väl pompöst.

Jag tror att jag vill ha min på axeln.

"Alea jacta est", i tryckbokstäder.

Ja, det känns bra.

/Kerstin Aderup

Anders Borg

2008-09-23T13:13:00.000-07:00

Är det någonting som kan irritera mig till vansinne är det vuxna karlar med hästsvans. Eller kanske råttsvans kanske är en bättre benämning. Vad vill de egentligen förmedla med denna svans? Hur börjar man bära svans? Jag tror ingen planerar denna frisyr utan jag tror att det kommer till av obeslutsamhet, lättja och förakt för sig själv och andra människor. "Jag vet inte vad jag ska klippa för frisyr, men i väntan på att jag bestämmer mig vill jag inte ha håret i ansiktet ocb sätter därför upp det med en gummisnodd" Tiden går och det blir en "grej" som försvaras med ett snett leende och sedan är det omöjligt att ta sig vidare utan att visa sig svag och erkänna sitt misstag.

Detta fenomen gör mig orolig och rädd.

/Kerstin Aderup

Midsommar med Arne

2008-06-30T04:47:00.000-07:00

Ja, hur har det gått med Arne? Jodå, vi firade faktiskt midsommar tillsammans och den blev ju något mer angenäm än förra årets antiklimax på Ekerö när jag brände Ingemars sandal. Arne ringde dagen före och frågade om jag ville följa med ut till hans stuga på Svartsö. Jag sa att jag skulle kontrollera saken med en väninna och återkomma. Sedan la jag på och satt med telefonen i handen och stirrade framför mig i 25 minuter innan jag ringde upp och sa att jag skulle följa med.

Arnes lilla bruna stuga låg mycket vackert precis vid havet. Han hade gardiner och alltihop. Arne sa att han ”gillade att pyssla med sånt”. Jag tyckte mer och mer att Arne verkade vara en fantastisk karl! Inte heller ville han genast börja snapsa som karlar brukar vilja så fort det är storhelg. Nej, Arne marinerade kött och satte på kaffe! Sedan tyckte Arne att vi skulle ta en bastu före sillunchen. Jag hann varken svara ja eller nej innan han försvunnit ut för att sätta på den. När han kom tillbaka hade han björkris i handen och var spritt språngande naken! Arne berättade att han var ”så gott som naturist”. Jag kände mig lite blyg när han gick runt där med snoppen gungande mitt framför ögonen på mig och kände att jag kanske behövt en snaps ändå. När Arne och hans snopp struttat ut för att kontrollera temperaturen letade jag fram vår OP och drack girigt direkt ur flaskan! Jag kände modet rusa ut i venerna och slet snabbt av mig min färggranna midsommarklänning och spets-bh (jag har inga trosor på sommaren) innan modet skulle svika. Sedan gick jag rakryggad ut ur stugan naken och fyllig i den svala midsommardagen. Genast möttes jag av en kärnfamilj med picknickkorg. ”Tanten är naken!” sa den lilla pojken med spänd stämma. ”Ja, det är ingen fara Maximilian” sa modern och föste honom intill sig. Fadern var som fastfrusen i marken och började stamma som om han aldrig sett en kvinna naken förut, vilket han ju måste gjort. Modern som vände om och föste barnen framför sig fick till slut ropa ”Kennet, Kennet! Vad står du och glor på!”. Då började jag skratta hysteriskt och plötsligt dök Arne upp, naknare än nånsin och nu med ett präktigt stånd! Jag vet inte vad han hade haft för sig där inne i bastun! Modern skrek rakt ut och började springa med barnen i händerna och till sist vaknade fadern ur sin förstelning, mumlade ett försynt ”ursäkta” och lommade iväg. Jag kände mig märkligt sexuellt upphetsad av hela situationen och Arne tog mig vällustigt inne i bastun så svetten rann om oss, det hade den väl gjort ändå i och för sig, det var ju en bastu. Det var ett härligt mustigt samlag, jag nådde klimax tre gånger innan Arne skrek ”sisten i får skala potatis!” Vi badade och vänslades i vattnet som ett par tonåringar. Arne med sina ekorrögon, sin humor och sin håriga bringa! Jag tycker mycket om hans lagom stora penis också.

Resten av midsommarhelgen fortsatte på ungefär samma vis, bastu, bad och älskog. När vi kom tillbaka till stan sa Arne att han skulle resa bort en vecka med sin vän Claes som också är ”så gott som naturist”. Jag försökte trösta mig med Björn Ranelids sommarprogram men det gick då rakt inte. Den mannen verkar totalt sakna självdistans. Tacka vet jag Arnes varma humor! Jag tror minsann jag saknar Arne en smula. Men jag ska inte trilla dit! Ledig och fri ska jag vara. Jag undrar vad Arne gör just nu?

/Kerstin Billioth

Middagen med Arne

2008-06-16T01:07:00.000-07:00

I fredags kväll var Arne hos mig på middag. Han var tjusig, men ändå ledig i kavaj, tunn mörkblå v-ringad tröja och fräcka blåjeans. Han har stil, Arne! Han hade självfallet med sig blommor och jag måste erkänna att det fungerar utmärkt på mig. Jag hade planerat att bjuda på fisk men tänkte att en riktig karl vill ha något stabbigare så jag gjorde en rätt jag sett på ”Go’ kväll” – oxfilé med hasselnötspesto, mandelpotatisknyten och rödvins- och madeirasås. Det var mycket lyckat, jag såg hur det glittrade i Arnes mustiga bruna ögon av uppskattning.

Efteråt bjöd jag på kaffe och konjak och konstigt nog kände jag mig så pass nervös att jag ordnade några gin och tonic åt oss. Vi lyssnade på en jazzskiva som Arne hade med sig. Han satt och gungade med kroppen och satte då och då upp fingret i luften, fick simmig blick och sa ”Lyssna nu!”. Jag tyckte det lät likadant hela tiden, men utstötte ändå några klädsamma ”ojoj, det var värst!”. Vi älskade naturligtvis, det kändes i luften att det skulle hända. Arne blev lite förändrad när han fick av sig kläderna, lite fumlig, men det kanske bara var spriten. Han har en smärt och brunbränd härlig kropp men på något sätt blev själva samlaget spänt och klumpigt. Jag nådde aldrig klimax.

När jag vaknade på morgonen var han inte kvar men han hade vikt ihop mina kläder och lagt på en stol och lämnat en lapp där det stod ”Tack för en fantastisk middag och kväll, hoppas få bjuda igen inom kort. MVH Arne”. ”Med vänlig hälsning”? Skriver man verkligen så till någon man älskat med? Han är kanske FÖR artig? Min före detta man Hans var ju artigheten personifierad och jag vill så att säga inte gå ur askan i elden. Jag tycker om spontana passionerade möten, jag tänker på den unge Easyman i Gambia, allt var så lekfullt spontant, vi förstod inte varandras språk men han förstod min kropp, mina rörelser, min sinnlighet. Arne förstår sig nog på hur kvinnor fungerar men det var något mekaniskt över alltihop, han följde inte med mig ut bland vågorna, han höll sig bara till ”instruktionsboken”. Jag tänker ge honom en chans till. Han har en fantastisk lurvig bringa.

/Kerstin Billioth

Heja Sverige (och Portugal)!

2008-06-12T06:08:00.000-07:00

Häromkvällen träffade jag på Arne i hissen. Han var artig som vanligt och höll upp hissdörren och ville hjälpa mig med kassarna från Mariahallen. Jag tog mod till mig och frågade om han ville komma in på ett glas. Han log som en sol och sa att han gärna skulle vilja men att han var på väg hem till en gammal studiekamrat för att titta på en fotbollsmatch. ”Jag känner mig uppspelt som en skolpojke!” sa han. Han doftade rakvatten och en smula sprit. Jag har ju sett i DN att det är Europamästerskap, men inte brytt mig så mycket om det. Förstår mig inte riktigt på fotboll, det verkar så barnsligt. Nu skulle dock Sverige spela och det lät ju onekligen lite spännande så jag hällde upp en sherry och knäppte på teven. Det var riktigt skojigt! Vilka benmuskler fotbollsspelare har! Nu förstår jag varför den där Zlatan är så hyllad. Så ståtlig, och vilket leende! Han har nog inga svårigheter att få flickor i säng med det där leendet! För att inte tala om den stora kraftigt böjda näsan och de mandelformade bruna ögonen! Som en stolt pelikan förde han Sverige mot segern. Efteråt var jag alldeles upphetsad. Jag var tvungen att hälla upp en stor grogg och ringa till Lena som visade sig vara en riktig fotbollsentusiast. Hon tipsade mig om att titta på Italiens matcher, för där fanns det ”ögongodis” och på Portugals som hade en yngling med som hette Ronaldo. Han ska visst ha en överkropp som en grekisk gud och ofta slita av sig tröjan efter matcherna. Dessutom brukar han tydligen gråta på planen. Vilken modern och härlig man han verkar vara. Jag och Lena bestämde oss för att heja på Portugal om Sverige åker ut. Jag glömde alldeles bort att det var en vanlig tisdagskväll och hällde upp en grogg till och tömde sherryflaskan. Sedan letade jag fram gamla tyger och sydde små gulblå flaggor som jag fäste på lampskärmarna i vardagsrummet. Jag vaknade på soffan fullt påklädd 08.35med en bedövande huvudvärk. Jag steg upp och tog en treo och ringde och sjukskrev mig. På fredag ska Arne komma över på middag.

/Kerstin Billioth

Sommarhetta

2008-06-04T04:04:00.000-07:00

Vilken fantastisk värmebölja! Jag går runt i min långa svala afrikanska kjol och njuter av att känna hur svetten rinner likt en liten bäck nedför ryggen. Igår råkade jag hamna på en uteservering mittemot en byggarbetsplats. Det fullkomligt kryllade av unga byggarbetare som slitit av sig tröjorna i hettan. Gissa om Kerstin trivdes! Jag satt där i gott och väl två timmar och njöt av utsikten bakom solglasögonen. På natten drömde jag om snickarbälten och svettiga mansryggar. Jag tror att jag är en smula sexuellt frustrerad. Det finns en karl i min trappuppgång som jag misstänker har ett gott öga till mig. Om han ser mig komma på långt håll väntar han och håller upp dörren och så vill han gärna småprata om goda fiskrätter han lagat eller om sitt lilla sommarhus på Svartsö. En gång när vi åkte vår lilla hiss tillsammans skulle en annan granne också åka så att det blev mycket trångt. Arne, som han heter, stod tryckt mot mig och jag kände hans andedräkt mot halsen och något som jag misstänker var hans penis mot höften. Eller så hade han en nyckelknippa i fickan. Arne är lite lik den där skådespelaren Stig Engström, gråhårigt tjusig med djup vänlig blick. Kanske ska jag fråga om han vill komma med in på ett glas rosé på min balkong? Varför inte, livet är kort?

/Kerstin Billioth

Vårkänslor

2008-04-21T03:39:00.000-07:00

Jag hade tänkt leva i celibat en period för att kunna fokusera på feng shui, inre harmoni och afrikansk dans. Men jag hade glömt hur, jag säger det rent ut, KÅT jag blir av våren. Det är inte klokt så kåt jag är.

/Kerstin Billioth

Alla dessa dubbelhakor

2008-03-07T06:56:00.000-08:00

Igår var jag och såg filmen "Himlens hjärta". Alla i filmen var mycket solbrända. Mikael Persbrandt och Jakob Eklund hade dubbelhakor. Jag tittade på dubbelhakorna och kunde inte riktigt koncentrera mig på handlingen (som jag ändå fann banal). Jag tycker liksom Kerstin bättre om Michael Nyqvist än Mikael Persbrandt. Fast Nyqvist har väl också dubbelhaka? Har alla män runt fyrtiofem dubbelhaka? Är dubbelhakan männens hängbröst? Säga vad man vill om min före detta man Hans, men dubbelhaka hade han då inte. Han hade en markerad vacker haka. Kanske gav Gud honom den som kompensation för den blygsamma penisen?

/Kerstin Billioth

Ulf är ledsen

2008-03-06T02:32:00.000-08:00

Ulf var så ledsen dag. Först förstod jag inte varför. Han hade varit ute med ”Steken” kvällen innan. De hade varit på svensexa. Han berättade om den i korta drag med ett snett leende på läpparna. De hade först varit på finlandskryssning och hade tömt en sån dr baginbox med vodka, treliters på rummet och sedan hade 4 av 7 deltagare kräkts på olika platser på båten. Ulf sa att han kräkts över relingen. Det hade dock varit mycket lyckat tydligen. När de kom till stan på morgonen efter kryssningen hade de gått på en dagöppen porrklubb och tittat på strippor. Det hade också varit kul sa Ulf. De hade givit mannen som skulle gifta sig några tjugor som han fått stoppa i troskanten på stripporna. Sedan hade de avslutat det hela med att gå omkring i haningecentrum och försökt att kränga kyssar till förbipasserande. Han hade en liten film på det och det såg väl sådär ut. Kompisen hade sålt en kyss, eller snarare givit bort en kyss till en alkoholiserad kvinna såg det ut som. Ulf sa i alla fall att det varit ”grymt” så det var så konstigt att han var ledsen där på söndagseftermiddagen. Sedan började det krypa fram att han ville stadga sig. Han ville ha ett hem, en trygghet, och inte bara vara ”en kropp” för mig. Jag blev alldeles kall inombords. Jag tycker ju att det är bra som vi har det, men jag vill ju inte att han ska vara ledsen. Jag försökte säga att jag tyckte mycket om honom och att jag skulle fundera på om vi skulle ta ett till steg. Samtidigt kände jag att jag redan har gjort den där resan och Ulf är ju så ung, han är ju bara i 30 årsåldern och har hela livet framför sig. Han borde egentligen kanske hitta någon i sin egen ålder. Någon som är i samma fas som honom. Men han säger att det inte finns några kvinnor som är i den åldern. Att ”de inte är riktiga kvinnor”, mumlade han med gråten i halsen. Ja, jag vet inte vad jag ska göra. Det känns svårt att hantera.

/Kerstin Aderup

Fassbinders kvinnor och lilla jag

2008-02-12T04:52:00.001-08:00

Förra veckan var jag på Stadsteaterns uppsättning av "Petra Von Kants bittra tårar". Jag har faktiskt inte sett filmen men minns en annan stark Fassbinderupplevelse, "Maria Brauns äktenskap". Det måste varit sent 70-tal eller möjligen tidigt 80-tal när jag såg den. Jag var gift med Hans och trodde nog att jag var lycklig, läkarfru med villa, det var ju så fint. Filmen kändes som ett knytnävsslag i magen. Maria Braun var så stark och känslokall! Hon trampade på människor för att komma dit hon ville! Hon älskade med en svart soldat! Men vad jag minns slutade det hela inte lyckligt, det gör ju tyvärr sällan det för kvinnor som tar för sig. Och trots inspirationen jag kände fortsatte jag min passiva och handlingslösa tillvaro i åratal, det är för sorgligt egentligen.

Pia Johanssons Petra Von Kant var kanske inte fullt så handlingskraftig som Maria Braun, men det måste vara en härlig roll för Pia att spela. Att verkligen få leva ut hela sitt känsloregister, kasta födelsedagstårtor i väggen, knuffas, gråta, svära, kalla den man älskar för både älskling och hora, avsky sin egen dotter. Ja, herregud vilken resa. Jag undrar hur det känns att kyssa en kvinna sådär kväll efter kväll, det kanske inte är någon skillnad från att kyssa en man egentligen, jag har aldrig riktigt kysst en kvinna, det kanske man borde göra? Helena af Sandeberg tycker jag var lite platt. Dessutom kom hon av sig så att sufflösen fick hjälpa till.

/Kerstin Billioth

Kerstin tog saken i egna händer

2008-02-08T02:24:00.000-08:00

Jag ringde ju upp Ulf, han hade bytt telefon men med hjälp av eniro hittade jag ett hemnummer och döm om min förvåning när en kvinna i min egen ålder svarade. Jag blev först förkrossad och tänkte att han hittat någon annan, men sen förstod jag att jag pratade med hans mamma. Hon lät mycket misstänksam och sa att Ulf flyttat hemifrån för 2 år sedan och lämnade motvilligt ut hans nummer. Jag sa att jag var en gammal vän! Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara mig där jag satt i min kimono, naken under och ringde upp honom. Till slut fick jag tag i en sömndrucken Ulf. Han tystnade när jag sa vem jag var. Sedan sa han att han var förvånad. Jag frågade vad han skulle göra idag och ha sa att han inte visste men att han väl skulle äta lite falukorv. Jag frågade om han ville komma över på middag. Han dröjde med att svara sedan tackade han ja. Jag blev helt uppspelt efter samtalet och sprang ner till söderhallarna och köpte lite blåmusslor och en rejäl bit kött. Gick förbi systemet köpte vin till mig och öl till Ulf. När jag öppnade dörren iklädd svart såg han generad ut. Det tog et tag innan vi helt kunde slappna av. Alkoholen hjälpte väl till en del antar jag. Han undrade varför jag hade slutat höra av mig och jag sa som det var. Att jag var tvungen att ägna mig åt mig själv ett tag, måla och sådant. När jag sa att jag haft en tyst period blev han tyst så att säga... Efter ett tag satte vi på lite musik och började dansa som den där nyårsnatten. Vi hittade tillbaka till känslan. Ja, herregud.

/Kerstin Aderup

Jag vet att man egentligen får vara hur tjock man vill men jag vill ändå inte vara tjock

2008-02-04T07:16:00.000-08:00

Jag kan inte sluta äta sötsaker. Allt jag gör belönas med en sådan där rar ask från Anthon Berg. Min favorit just nu är "Plommon i Madeira" men jag älskar dem allihop! Köksskåpen är proppfulla av öppnade förpackningar med "Jordgubb i champagne", "Kiwi i cognac", "Aprikos i brandy" och "Körsbär i rom". När jag tänker på dem blir jag glad och förväntansfull och jobbar undan fort, fort på jobbet. Jag börjar bekymra mig för att bli tjock. Det är inte bra att vara tjock. Det vet vi alla. Ingen vill älska med en tjockis, ja förutom människor i absurda dokumentärer på TV3. En gång låg jag med en överviktig man, det kändes mycket underligt, hans lår var som långa kvinnolår med kraftig behåring och rumpan kändes degig och utbredd när jag försökte få ett fast grepp om den. Men det kändes skapligt att ligga och efterkelas.

/Kerstin Billioth

En doft av rakvatten

2008-01-27T11:48:00.000-08:00

Jag var på Maria Fribergs utställning i lördags. Jag gick själv. Det var mycket vackra bilder men det starkaste intrycket var en märklig film med män som i kostym ålade sig i stora vita sängar. Jag satt en stund och tittade på de stora filmdukarna och plötsligt kände jag en svag doft av rakvatten. En man hade slagit sig ner brevid mig. Jag blev alldeles nervös. Vad ville han? Ville han något? Han satt bara där och andades. Han sökte inte uppenbar kontakt och inte jag heller. Jag försökte se neutral ut. Så satt vi där en lång stund och andades brevid varandra. Jag hade min röda kappa. Sen helt ljudlöst måste han ha rest sig upp och gått för plötsligt var han borta. Jag gick runt en stund och letade men jag såg honom inte mer. Jag bestämde mig för att det inte gjorde något. Jag firade med ett glas vin på folkoperan.

/Kerstin Aderup

Mammografi hos Marianne

2008-01-27T06:01:00.000-08:00

Jag har nu varit på mammografi. Det tog sin tid innan jag kom iväg! Efter att jag hörde ett par kvinnor på 76:an diskutera mammografi och bröst som flera veckor efteråt inte återfått sin tidigare form har jag skrynklat ihop de där kallelserna och slängt dem i papperskorgen. Men så började Lena prata om någon väninna som drabbats av bröstcancer och så blev hon förstås väldigt upprörd över mitt knycklande. Jag ringde bröstkliniken och grät i telefonen, jag var förstås övertygad om att hela bysten fullkomligt kryllade av cancermonster. Jag var mycket nervös. Jag har snygg byst, det har jag alltid haft. Men jag blev genast lugn när jag kom in till syster Marianne. Hon ställde några inledande frågor, måste erkänna att frågan "Silikoninlägg?" smickrade mig förvånansvärt mycket. Sedan tog Marianne så att säga i med hårdhandskarna. Jag kände mig som en kossa som skulle mjölkas, hon hade bra tryck i nyporna den där Marianne. Inte visste jag att bröst kunde bli så, ja långa. Det svindlade till lite och jag fick känslan av att hela jag försvann in mellan de där plattorna. Jag tittade ner på mina bröst, de såg rädda ut. Jag måste verkligen ha blivit alldeles snurrig för jag var övertygad om att jag hörde dem svagt viska. "Hjääälp" viskade de. Jag frågade Marianne om hon också hörde dem men hon bara log och strök mig lätt över ryggen. Sympatisk kvinna måste jag säga. Efteråt i väntrummet fick jag vallningar och var tvungen att gå ut på toaletten och kräkas litegrann. Vilken nervositet, herregud. Men det var inget fel på mina raringar. Fullkomligt friska Kerstin-bröst! Jag gick raka vägen till Vetekatten och åt en stor semla.

/Kerstin Billioth

Super 8

2008-01-20T03:20:00.000-08:00

Hittade en gammal super 8 film när jag gick igenom några gamla lådor. Plockade fram projektorn och släckte ner i lägenheten. Det där frasande ljudet fyllde rummet. De bleka färgerna på väggen. Det är filmen från mitt och Görans bröllop. Jag ser mig själv. Jag ser glad ut. Blicken är klar. Jag var blond då, bara 19 år gammal. Smal. Göran var 25. Han håller mig om midjan och filmen zoomar in hans vigselring. Han visar stolt upp den för kameran. Han tittar på mig och sedan på ringen, riktar blicken mot kameran segervisst. Hans blick är inte ödmjuk och varm, den är segerviss och kåt. Jag fnissar och håller upp min ring, den glittrar till och jag ger Göran en puss på kinden. Jag stänger av filmen. Jag skriker rakt ut i det mörka rummet. Jag slänger ett glas rödvin på väggen. Det splittras sönder. Det gör mig upphetsad. Jag vill knulla. Jag måste ringa Ulf.

/Kerstin Aderup

Tankar för dagen

2008-01-08T13:22:00.000-08:00

Idag när jag satt och fikade med en väninna började vi prata om primalskriket som var så populärt på 70-talet. Man ansåg att det var sunt att skrika ut sin ångest. Idag är väl inte det så vanligt kan man tänka sig, nu ska man ju tänka ut något smart sätt och sedan träna sig lycklig. Och ta hjälp av pocketböcker skriva av vuxna kvinnor i grön mysdress med rosa läppstift och illblont hår. Ja, den där Mia Törnblom. Hon har säkert en massa vettigt att säga, är säkert trevlig och man ska ju inte anmärka på utseende, men det känns inte rätt ändå på något sätt. Det känns fel.

Undrar var man kan skrika någonstans om man skulle vlja göra det? Folk tror väl inte att man skulle vara riktigt klok. Skriker man hemma stör man ju grannarna. Och jag bor ju mitt i stan, alla parker är ju fulla av joggare oc barnfamiljer. Ska man behöva resa bort för att få sinnesfrid?

/Kerstin Aderup

Marcus Birro

2008-01-07T11:45:00.000-08:00

För en tid sedan såg jag ett trevligt program på SVT som hette "Mötet". I programmet fick Marcus Birro träffa en person som inspirerat honom. Han valde den store poeten Tomas Tranströmer. Jag har alltid tänkt att de där Birrobröderna är ena riktiga sluskar men jag måste säga att jag fick lov att se på Marcus med nya ögon. Vilken klok ung man som vågar slita sitt hjärta ur kroppen, som vågar vara pretentiös, som vågar låta passionen bulta. Han sa att Tomas Tranströmers dikt "Svarta vykort" räddat livet på honom då han i sin ungdom tänkt hoppa från ett tak. Ni vet den där döden kommer på besök mitt livet och tar mått på människan och sedan sys kostymen i det tysta. Jag upplevde Marcus Birro som väldigt sympatisk och gripande. Jag måste köpa boken där han beskriver sin rasande sorg över sitt dödfödda barn. Han läste ett stycke ur den högt som berörde mig djupt. Kanske har han uppläsning någonstans snart? Jag tycker att Marcus Birro är så vacker med sina våta ögon och utstående öron. Jag är osäker på om det är moderskänslor eller lustkänslor jag hyser för denne unge man men känslor är det! Det är framför allt den där allvarliga blicken, där finns inget oäkta, bara eld - och det är som om brinnandet och sorgen slåss i hans ögon.

/Kerstin Billioth

Angående kontaktannonser

2008-01-04T05:49:00.000-08:00

Åh, herregud, jag hoppas verkligen att Kerstin inte råkar ut för några skumma typer om hon ska börja nätdejta! Jag har faktiskt svarat på en kontaktannons en gång, det var alldeles efter skilsmässan från Hans. Han hette Kaj och var en riktig gentleman. Vi var ute flera gånger och han höll upp dörrar och betalade notor. Jag fick åka i hans sportbil och sedan bjöd han på fin whisky i sin villa i Saltsjö-Duvnäs. Där förändrades han totalt. Han sa att han ville ta igen allt han förlorat i sitt förra äktenskap. Han pratade om hur trist hans fru varit i sängen och frågade om jag också hade många hemliga fantasier. Jag var ju så fruktansvärt trött på Hans och hans träiga missionär så jag var lite lekfullt med på noterna i början. Men sen gick Kaj in i sovrummet och var borta en bra stund. Jag hann dricka upp och fylla på min whisky och läsa lite ur en Deepak Chopra-bok som låg på soffbordet innan han kom tillbaka. Jag tror den tillhörde hans förra fru Anita. När Kaj kom ut i vardagsrummet igen hade han tagit på sig någon sorts läderdräkt med järnspännen och hål för baken. Han höll fram en piska och sa att han hade varit en stygg, stygg pojke. Det hela var mycket lustigt och jag bad honom förstås att sluta upp med dumheterna och skjutsa mig hem. Det gjorde han. Han hade fortfarande läderdräkten på sig under rocken minns jag.

/Kerstin Billioth

Snö, facebook & dating

2008-01-03T15:14:00.000-08:00

Min dotter tjatar och tjatar om att jag ska gå med i någon slags datingforum på nätet. Eller ännu värre, skapa en profil på Facebook där man ska söka upp gamla spöken från det förflutna. Näe du tack, de har jag ju jobbat för att bli av med de senaste fem åren. Nog för att jag är bekant med datorer och lägger ut texten här, men att söka kärlek på nätet är väl lite desperat. I och för sig gjorde jag det en gång för länge sedan en period när jag var trött på att vara gift med Göran, min före detta. Men då var det ju genom en kontaktannons i dn. Men vad fel det blev. Vi hade bestämt att vi skulle ta en promenad på djurgården och han skulle ha en röd nejlika i knapphålet så jag hittade honom. Javisst hittade jag honom, men jag blev så skräckslagen att jag bara gick förbi. Han var så lik Göran, samma beiga överock och lika buskiga ögonbryn och grova kaluffs. Så det gick ju inte.

Själv är bästa dräng, visst är det väl så ändå?

Skönt nu när snön har kommit. Jag tänkte ta en skidtur i hellas på söndag. Jag har en illröd skidräkt. Har du tur så bastar jag.

/Kerstin Aderup

Bag-in-box-jul

2008-01-01T00:35:00.000-08:00

Julen var mycket märklig i år. Jag var berusad nästan hela tiden. Jag avskyr julen. Det tror jag i alla fall. Jag tycker att adventsljusstakar är fula, provocerande på något vis. Det enda jag minns tydligt är att Jonas Karlsson gick runt i hög hatt och lekte Strindberg. Han har kanske någon form av pojkaktig charm, men han är inte riktigt min typ. Jakob Eklund däremot, han ser sådär manlig och lurvig ut. Hans ringde på julafton och sa att han misslyckats med sina köttbullar. Sedan började han gråta. Lille Hans. Jag tycker synd om honom. Han är så instängd bland sina egna regler.

/Kerstin Billioth

Ormpoem utanför Södertälje

2007-12-14T02:43:00.000-08:00

En kväll förra veckan tog jag bilen och bara körde och körde. Jag satte på Carl-Johan Vallgrens skiva "Livet" men blev tvungen att byta till Rolling Stones när jag kom till Södertälje. Micks röst uppfyllde bilen och hela mitt väsen. Jag tog av från motorvägen, lät Micks röst leda mig fram på småvägarna. Plötsligt kom jag fram till en åker. Där stannade jag och skrev den här dikten. Jag slås nu av hur märkbart inspirerad jag är av Göran Greider:

En sällsynt snok
med kluven tunga

viskar du mitt namn?

Som en syrsa på strå
Som ett barfotabarn på tå

Kopparödlorna parar sig

en överkörd miloshuggorm
viskar inte mer

Parningstider

i Europas första ormtunnel

/Kerstin Billioth

Tystläger

2007-12-12T14:30:00.000-08:00

Om ni undrar var jag hållit hus så var jag på tystläger i slutet av september och sedan dess har jag slagit av på takten och inte kommunicerat så mycket. Därav mediaskuggan eller vad man nu ska kalla det. Men nu jag känner mig nu redo att kommunicera med omvärlden igen. Det var skönt att slippa prata, men hu så jag tänkte istället. Första veckan på lägret hade jag analyserat sönder samtliga deltagare på kursen. Det var tur att de delat gruppen i en mansgrupp och en kvinnogrupp. Jag hade väl inte stått ut med att fantisera om männen. Vecka två gick jag mer in i mig själv. En dag grät jag bara. Och de två sista dagarna höll jag på att spicka av längtan hem till Mariaberget. När jag kommit innan för dörren hemma svepte jag en flaska vin, stekte upp lite kabanoss och rökte ett halvt paket cigg. Ja, det var ju präktigt det där lägret. Nyttig vegetarisk mat och sådant. Det hade jag kunnat vara utan. Men lägret gav mig något ändå. Det är som jag gillar eller snarare njuter av att vara ensam hemma numera. Jag planerar en ensamsemester också. Det blir Island för naturen, Budapest för massagen och badet eller Marocko för folklivet. Eller ska jag våga mig på västafrika? Kerstin var ju där förra året och det gick ju finfint...

/Kerstin Aderup

Frisläppt heter det

2007-12-04T01:51:00.000-08:00

Min väninna Lena har gått in i väggen fullständigt och hon har ju ingen annan än mig sen hon lämnade den där bocken hon var gift med. Hon har börjat legat med karlar hit och dit tills en av dem tydligen fick reda på att hon träffade flera och kallade henne promiskuös. Det såg hon som en väckarklocka. Jag har aldrig tyckt om ordet promiskuös. Det låter som en sjukdom. Frisläppt brukar jag säga. Fri. Fri. Själv har jag tagit en paus från karlarna och ägnar mig åt att skriva poesi. Jag skriver mycket om naturen, jag känner mig nära den. Ibland får jag för mig att de prasslande löven vill säga mig något. För att inte tala om träden, vilka historier de måste bära på.

/Kerstin Billioth

Upp till kamp

2007-09-22T04:20:00.000-07:00

Jag har tittat lite på SVT:s satsning "Upp till kamp", skriven av en av de där Birro-bröderna. Jag har alltid tyckt att de varit lite sluskiga de där Birro-bröderna, men de har väl italienskt påbrå? Jag tycker mycket om italienare. På 70-talet träffade jag en fantastisk italienare när jag och min väninna Gunilla tågluffade. Men det är en annan historia. Jag tittar alltså på "Upp till kamp" och måste säga att igenkänningen är stor. Framför allt så påminner karaktären Tommy väldigt mycket om min allra första pojkvän som faktiskt också hette Tommy. Han var en riktig odåga, men också mycket charmig. Jag var så söt på den tiden i mina tajta jumprar och vi var så unga. Jag minns att vi var på någon sorts skolfest och Tommy tog mig i handen och drog in mig i en städskrubb. Jag blev livrädd och upphetsad på samma gång. Jag hade aldrig låtit honom ta mig på brösten innanför jumpern men nu gjorde han det! Jag minns det som igår, hans svettiga ivriga händer som hårt klämde om mina stackars bröst. Jag kände mig som en ko som mjölkades. Han var nog inte så erfaren med tjejer som han lät påskina, lille Tommy. En vecka senare försökte han knäppa upp mina byxor men jag knuffade bort honom. Då sa han att han som man hade vissa behov och att det minsann fanns andra tjejer som ställde upp om inte jag gjorde det. Och då gjorde jag något som jag myser åt än idag. Jag tittade honom rakt i ögonen och sa "Men gå och stick in din lilla snopp i någon annan då, det skiter väl jag i". Så lite tuff var jag ändå som ung! Synd att jag träffade Hans sen. Han dödade allt det där inom mig. Jag undrar vad Tommy gör idag och om han har lärt sig att smeka en kvinnas bröst, ja det undrar jag faktiskt.

/Kerstin Billioth

Skillnaden mellan Mikael och Michael

2007-09-11T13:04:00.002-07:00

Jag vet inte men jag känner mig besviken på Mikael. Han är ju alltid så bra på dramaten och jag blev djupt engagerad av den danska filmen Dag och natt där Mikael i sin karaktär verkligen levde ut manlig ångest, sexuell som existentiell. Men jag mår nästan illa av den där nedriga Gunvaldkaraktären. Varje söndag. Nej, skäms på dig, Mikael, nu får det vara slut på girigheten tycker jag. Ge upp Beck och satsa på dig själv. Då tycker jag att Michael har klarat sig mycket bättre. Man fick ju först upp ögonen för honom i komedin Tillsammans men såg hans storhet i Noréns Detaljer och sedan i Den bästa av mödrar. Han har något sorgligt och gulligt över sig på samma gång som tilltalar mig. Och även om det kändes lite genant på något vis så tyckte jag också väldigt mycket om Så som i himmelen. Tänk på slutet när blodet rinner ner för Michaels kinder. Hans smärtsamma men ändå lyckliga uttryck då den utvecklingstörde pojken sätter igång hela kören och hela salongen i en meditativ sång. Det var vackert. Jag är nu lite sugen på att hyra den nya filmen Underbara älskade och så läste jag att han ska göra en viktig och angelägen film om militärkuppen 1973 i Chile. Där ligger Persbrandt i lä. Men han kanske inte är riktigt lika bildad som Michael.

/Kerstin Aderup

Bag-in-box

2007-09-05T04:41:00.000-07:00

Bag-in-box är min favorituppfinning. En flaska vin tar ju slut så fort. När jag och Kerstin delar på en flaska vin är vi alltid frustrerade efteråt. Idag har jag handlat en bag-in-box. Den står och lyser på diskbänken. Snart ska jag ta mig ett glas. Till det ska jag äta kräftstjärtar. Jag älskar små söta kräftstjärtar nästan lika mycket som jag älskar små söta stjärtar på män.

/Kerstin Billioth

Hösthobby sökes!

2007-08-12T09:42:00.000-07:00

Herregud, hur ska man klara av detta med höst? Jag är inte alls förtjust i kyla. Jag är trött på keramikkurser. Mina skåp är fyllda av knasiga skålar, krukor, fat och koppar i regnbågens alla färger. Jag behöver en ny hobby. Kanske vill Kerstin och Lena starta en bokcirkel med mig? Eller en filmcirkel? En Bergman-cirkel? Jag är förstås lite kluven till gubben och hans löjliga prat om att han kom i puberteten när han var över 50, men jag kan ju inte sticka under stol med att han gjort några riktiga pärlor. De visade min favorit, "Viskningar och rop", på teve nyligen med anledning av gubbens bortgång. Det är dåligt med stiliga karlar, men Liv Ullman har ju väldigt vackra klänningar. Jag började plötsligt gråta när Ingrid Thulins karaktär skär sig i underlivet med en glasskärva. Jag är inte dummare än att jag förstår att det hela handlar om alla år med Hans tysta anklagelser för att jag aldrig gav honom några barn. Han ringde häromdagen förresten. Hans gamla mamma har gått bort. En jul sa hon att jag såg tjock ut. Jag tänker inte gå på begravningen.

/Kerstin Billioth

Bergman

2007-08-03T05:05:00.000-07:00

Känner att jag borde skriva något om Ingmar Bergman. Jag är mycket kluven till den mannen. Han verkar ha varit en riktig skitstövel. Kvinnor och barn hit och dit. Jag håller på att läsa Jan Lumholdts intervjubok med Harriet Andersson. Tydligen lagade Bergman mat åt henne en endaste gång och gav henne aldrig en blomma.

/Kerstin Billioth

Kontinentalt

2007-07-23T03:28:00.000-07:00

Jag har precis kommit hem från Skåne. Första stopp var Österlen som jag fullkomligt älskar. En dag slank jag in på ett vernissage där Gudrun Schyman var en av gästerna. Det var hennes ex-sambo Leslie Fuchs som var konstnären. Han hade rosa byxor på sig. Tavlorna var dock fula. Fadda. Jag tycker om färgstark konst. Jag har under min resa inte lyckats hitta någon konst som fallit mig i smaken trots att jag brukar kunna göra riktiga loppisfynd. Förra sommaren hittade jag en fantastisk mustig handkolorerad skapelse, signerad och numrerad! 50 kronor! Inramad! Ingen känd konstnär så vitt jag vet, men den heter "Djungelelefant". Den hänger i mitt sovrum och ibland när jag ska sova tittar jag på den och viskar "djungelelefant, djungelelefant" och det gör mig lugn och får mig att inse att livet är vackert så länge det finns människor som målar djungelelefanter. På denna resa hade jag ändå tur. Jag hittade en lång tunn lila klänning på en loppis utanför Skillinge. Det är något magiskt med klänningen. När jag tar på mig den känner jag mig oövervinnelig. En dag när det regnade tog jag på mig klänningen och gick ner på den folktomma milslånga stranden. Vinden var kall och huden knottrade sig, klänningen blev våt. Den blåste upp över höfterna. Jag kände mig som en filmstjärna. Jag höjde blicken mot himlen, lät regnet slicka mitt ansikte. Det var en erotisk och andlig upplevelse som jag inte riktigt kan sätta ord på... kombinationen var oslagbar, det vilda havet, det aggressiva regnet, det våta tyget som klibbade runt min kropp, kylan som inte riktigt rådde på den inre pulserande hettan... ja, herregud. Nog lever man. Nog lever man.

Sedan åkte jag till Malmö och träffade Lena. Vi besökte något som hette Möllevångsfestivalen. Det var härligt! Så många språk, dofter och instrument som blandades. Mitt på torget spelade några män trummor och några söta flickor dansade rytmiskt. Jag och Lena hade druckit några glas vin på ett uteservering och lät oss svepas med. Folk applåderade när vi gungade in i mitten, in i rytmen. Malmö är så trevligt, vilka trevliga människor. Det känns som utomlands och det är det ju nästan. Vi tog en buss till Turning Torso vid hamnen. Den fula byggnaden reste sig som en jättelik penis eller stelnad och förvriden spettekaka framför oss. Vi satte oss på bryggan och tittade på bron över till kontinenten - som ett löfte om upplevelser, osvenska upplevelser. Nu är jag tillbaka på Mariaberget och regnet smattrar mot fönstret. Min lila klänning åker karusell i tvättmaskinen.

/Kerstin Billioth

Midsommar på Ekerö

2007-06-24T11:12:00.000-07:00

Min midsommarafton blev mycket märklig. Lena berättade i förra veckan att hon hade en överraskning åt mig. Allt jag fick veta var att jag skulle befinna mig på Brommaplan klockan 13.00 och ha ombyte med mig. Jag förstod att vi skulle ut till Lenas lilla stuga på Ekerö. Det jag inte visste var att Lena ordnat så kallade blind dates till oss! Herregud, hon har blivit helt tokig den kvinnan! När jag stod där på Brommaplan med Lena kom alltså två karlar fram med rosor i händerna! "Min" karl hette Ingemar och var visserligen trevlig men ganska gubbig! Han hade väldigt fula sandaler. Jag hade ingen större lust att tillbringa en natt på Ekerö med honom men Lena var eld och lågor över sin Tommy (hon erkände senare att hon redan träffat honom en kväll) och Ingemar verkade i alla fall snäll. Jag fick bita ihop och ta plats i Ingemars Volvo. När vi kom fram började Lena stöka i köket. Ingemar och Tommy började snapsa och hjälpte inte till. Allt kändes oerhört trist, som att vi var två gifta tråkiga par. Som allt jag brutit upp ifrån plötsligt åter rasade ner på mig. Jag gick ner till bryggan med mitt anteckningsblock. Jag satt där kanske i en timme men fick inget skrivet, allt var bara så tomt. När jag kom upp till stugan var Tommy och Ingemar ganska fulla och Lena hade dukat fram sillunch. "Jaså, gubbar, det dricks snaps, häll upp en stadig till mig!" sa jag. Ingemar skrattade och hällde upp. Jag tänkte att det enda som kunde rädda denna midsommarafton var en rejäl fylla. Vi åt och drack. Tommy kunde flera fräcka snapsvisor. Jag kunde också en och annan. Sen fick jag gubbarna till att plocka undan medan Lena och jag gjorde upp eld i en tunna. Vi eldade upp några märkesskjortor som tillhörde hennes fd man, det otrogna svinet. Jag hade inget som tillhört Hans men såg att Ingemar tagit av sig sina sandaler så jag brände en av dem. Jag var väldigt berusad, annars hade jag förstås inte gjort det. Jag och Lena låg i gräset och fnissade hysteriskt när Ingemar någon timme senare sprang runt och letade efter sin fula sandal. Sen minns jag faktiskt inte så mycket mer förrän jag vaknade i en hammock av att jag hörde Tommy och Lena älska inne i stugan. Då klev jag upp och började plocka undan. Ingemar låg i soffan spritt språngande naken med en ölburk i handen och snarkade. Jag ringde på en taxi. Det kostade 748 kronor att åka hem men det var det värt.

/Kerstin Billioth

Thorsten i kurran?

2007-06-15T11:52:00.000-07:00

Jag läser att en förundersökning nu inletts mot Thorsten Flinck angående att han satte upp "Doktor Glas" fast det var Krister Henriksson som hade rättigheterna. Krister blev så klart mycket oroad över att en karismatisk tokstolle som Thorsten skulle skruva till ett sådant mästerverk. Jag har inte sett någon av föreställningarna, men tycker Thorstens känns mer spännande. "Doktor Glas" är för övrigt en av de bästa böcker jag läst. Det går faktiskt att dra vissa paralleller mellan Doktor Glas och min ex-make, doktor Hans Billioth. Båda två är ganska torra och återhållsamma. Jag tror dock inte att Hans skulle kunna döda någon. En gång försökte jag skoja till det lite i sängen med Hans och kallade honom "Doktor Glas" och sa att jag behövde en "stor spruta". Det tyckte Hans inte alls var roligt.

/Kerstin Billioth

Suzanne Brögger

2007-06-01T12:33:00.001-07:00

Jag känner mig lite orolig för Kerstin. Hon har inte varit sig själv sedan den där historien med Ulf. Män förstör mycket tycker jag. Jag skulle nog bli lesbisk om jag inte var så vansinnigt förtjust i penetration. Jag läser Suzanne Brögger nu och känner mig så inspirerad, hennes ord tränger in i mig och bygger små bon som spretar och rispar upp. Allt som tidigare varit tvåsamhet och radhus (Hans! Hans! Hans!) bleknar bort inuti mig. Tillåt mig citera ett stycke ur "Crème Fraîche": "Jag tror att vad som i själva verket avhåller så många människor från att klä av sig och delta i en orgie är att de inte vet var de ska göra av sina kläder". Herregud, tänk om det är så. Jag måste hitta platsen där jag kan lägga ifrån mig mina kläder, jag måste våga stå naken framför ja, livet. Boken känns så fri, så bejakande... inga bindningar. Inga knutar, inga dubbelknutar om själen! Jag ska aldrig mer leva med en man, jag ska bara ha män som förströelse. "En kvinna utan man är som en fisk utan cykel" står det i "Crème Fraîche". Nu ska jag slå Kerstin en pling och rekommendera boken.

/Kerstin Billioth

Längtan

2007-05-29T14:44:00.000-07:00

ibland är den stor
ibland svag
ofta väntar jag men vet ej på vem
jag längtar bort eller hem
till dig

en man
en famn
jag famlar

min kropp är allt jag vet

/Kerstin Aderup

But You Can Leave Your Hat On

2007-05-27T09:18:00.000-07:00

Nu har jag gjort det! Jag har köpt en rutig jaegerhatt (50 cm i diametern) med ros och sidenband för 1600 kronor.

/Kerstin Aderup

Kerstin - en IKEAhatare?

2007-05-22T14:43:00.000-07:00

Jag vet inte varför, men jag tycker inte om IKEA. Det är så tråååååkigt med IKEA. Jag vet inte om det är den där Kamprad eller vad det är, men vilken annan möbelaffär är bätre om du frågar mig. Jag kom nämligen på mig själv med denna IKEA-aversion. Det föll sig som så att jag var hemma hos min underbara läkare och vän Majt berömde ett så vackert tyg a la 40-tal som hon hade slängd över armstödet på soffan. Och så sa hon: "Visst är det fint, det är IKEA jag köpte det 1999 och har tyckt om det sedan dess." Plötsligt tyckte jag inte om det längre och det kändes så snopet och man kan inte låta bli att fråga sig själv: Var är jag i allt det här?

/Kerstin Aderup

Kerstin blir fotbollssupporter?

2007-05-20T13:31:00.000-07:00

Nu började jag också tänka på det här med mäns byxor. Det är verkligen underligt med alla dessa mysbyxor som unga män går runt i. För att inte tala om jeans som hänger långt ner på höften så att halva kalsongen syns! Vad kallas det nu igen, baggybyxor? Underligt, underligt. När det är så ursexigt med en mansstjärt i ett par tajta jeans! Annars tycker jag om män i fotbolls-shorts... buktande vader som verkar vilja spränga sig igenom den tjocka fotbollsstrumpan. Jag kan inte så många fotbollsspelare förutom Glenn Hysén (pudding!), men en till goding har jag lyckats lära mig namnet på - Alessandro Nesta. Han är nog den vackraste man jag någonsin sett.

/Kerstin Billioth