Dags för ett manifest?

Keramiken. Konsten. Nuet. Jag är i mig själv. Jag är så lycklig över att Kerstin har lämnat Göran. Hon har köpt en bostadsrätt bara några kvarter från mig på Mariaberget. När jag ser på henne ser jag mig själv för sex år sedan. Det lite vilsna, men samtidigt därunder, kraften, viljan att leva, viljan att säga stopp och belägg, hit men inte längre. Jag ska fråga henne om vi inte ska författa någon form av manifest så att vi aldrig mer faller i armarna på tråkiga karlar som förgör det vackra inom oss. Jag tror att hon skulle vilja det.

/Kerstin Billioth