Jag lovar mig själv att resa utomlands nästa midsommar

Igår var det midsommarafton. Arne ville bjuda med mig till Svartsö men jag sa NEJ. Jag följde med Lena till ett koloniområde ute i Bromma. Jag tog på mig mina långa lila klänning med fransar, mina sandaler från Gambia, tunga silversmycken och rikligt med lila läppstift. Jag hade med mig vin, ost, bröd och en ananas.

Festen bestod av två par i 60-årsåldern iförda vindjackor och gummistövlar. De åt sillunch. Den ena kvinnan tittade lite undrande på min ananas innan hon sa att hon bakat en jordgubbstårta. De var nykterister så vi "snapsade" ginger ale. De frågade om jag var konstnär. Sedan diskuterade de miljöfrågan. Det var sopsortering, döende isbjörnar och semester i närområdet och jag vet inte allt. När Lena frågade om vi skulle gå bort till den lilla dansbanan skrek jag lite för fort och lite för högt "JAAA!" Orkestern bestod av två medelålders män som spelade Elvis-låtar. Det fanns pilkastning. De två männen gick genast dit och började kasta. Jag spanade efter karlar att bugga med men på dansbanan fanns mest kvinnor som vaggade runt med små barn i famnarna. Den ena gubben kom tillbaka och gav mig en kexchoklad som han vunnit på pilkastningen. Han såg mycket stolt ut. Jag satte mig på en vit plaststol, öppnade vinflaskan jag hade med mig och halsade rakt ur. En mamma med barn flyttade sig en bit bort från mig.

Sedan blev jag uppbjuden av en man i 80-årsåldern som saknade taktkänsla. Han luktade ålderdomshem. De andra gick tillbaka till kolonistugan men jag satt kvar och drack upp hela vinflaskan. När bandet slutade spela började jag gråta och ringde till Kerstin. Jag kom till telefonsvararen. Då ringde jag Arne och påstod att jag saknade honom, men det var förstås en lögn, jag kände mig bara ensam. Jag ringde på en taxi och var hemma i min säng före tio. Jag undrar om de åt upp min ananas.

/Kerstin Billioth