Så gott som nöjd?

Jag sitter här på min arbetsplats och funderar över alla chefer och deras topplöner. Det är svindlande när man läser om vilka summor vissa människor har att röra sig med varje månad. Själv är jag oerhört nöjd med min trevliga normala lön. Jag har min tvåa på Mariaberget, jag reser till varma länder åtminstone någon gång per år, jag äter och dricker gott, jag unnar mig att då och då låta nya tyger falla mot huden. Jag har allt jag behöver. Möjligen skulle jag vilja ha ett ökat sexualliv men det kan jag ju herregud knappast köpa mig till, det vore väldigt olämpligt.

Jag försöker verkligen låta bli att ligga med Arne eftersom jag vet att det är mer än sex för honom, men det är så svårt. Här finns en man som avgudar varje millimeter av min kropp (även min hjärna men det bryr jag mig inte så mycket om i detta sammanhang), som uppvaktar och tillfredsställer med en hundvalps iver. Hur ska jag kunna stå emot? För att inte såra honom. Hur ofta har män inte sårat mig på liknande vis? Hur många av mina väninnor har inte sårats av män på liknande vis? Kanske borde jag inte straffa Arne för andra mäns synder men jag har stor lust att göra det. Är jag mycket ond?

/Kerstin Billioth