Ett kärt återseende

Idag sprang jag in i Petra! Vi var kollegor för fem-sex år sedan. Det var underbart att se henne. Vi umgicks alltid mycket, åt långa luncher och gick på yoga ihop. En gång var vi på Dramaten. Vi hade mycket gemensamt trots att hon är minst femton år yngre.

Vi kramades och skrattade och bestämde oss för att strunta i våra respektive ärenden och ta en fika. Petra berättade om sitt spännande liv. För fem år sedan var hon gift med sin ungdomskärlek Peter, jag brukade reta henne för det, Peter och Petra. Han var mycket rar men kanske lite torr. Han ville göra karriär och vänta med barn. Petra berättade en kafferast att hon fått förklara mycket noga för Peter hur man smeker en kvinna. Petra hade börjat på afrikansk dans för tre år sedan och förälskat sig handlöst i den svarte sexige mystiske mannen som spelade trummor under lektionerna. ”Livet kändes meningslöst när passen var slut för veckan”. Jag förstod henne precis, sådär kände ju jag när jag gick på keramik och förälskade mig i Patrik. Efter ett pass hade Petra bastat länge och tagit god tid på sig i omklädningsrummet. Hon hade känt sig frustrerad över allt i sitt liv, hur äktenskapet med Peter gick på tomgång, hur karriären inte utvecklade sig som hon ville, hur hon tyckte att kroppen förföll. Då hade han plötsligt stått i dörren till omklädningsrummet. ”Sorry, I didn’t know anyone was in here” hade han sagt och då hade Petra vetat. Det skulle bli hon och han. Han hade tagit med henne till en liten svartklubb på Kungsholmen. De hade druckit söta drinkar och rökt gräs (det hade inte Petra gjort på över 20 år). De hade dansat. Han hade smekt hennes kropp på dansgolvet. Sedan hade allt varit så självklart. De hade älskat hela natten. Han sa ”your body is so beautiful, you are fantastic, let’s make a baby”. Han förstod sig på hennes klitoris direkt.

Idag bodde Petra och mannen i ett kollektivhus i Skarpnäck med sin son Simba. Petra hade blivit vegetarian och öppnat en liten butik som fotograferade människors auror och sålde lyckostenar och oljor som gjorde att man orkade älska hela nätterna. Jag blev faktiskt lite avundsjuk på Petra även om jag aldrig skulle ge upp njutningen i att förtära en blodig bit oxfilé.

/Kerstin Billioth