Bloggstiltje

Jag har nu bestämt mig för att börja skriva oftare, även när jag känner mig tom eller har vallningar. Det måste bli ändring. Denna blogg är min ventil, mitt andningshål, mina ärligaste sida - den är naken, den förlöser mig. Varför vänder jag den då ryggen? Det är mycket underligt. Jag har läst en del om medveten närvaro på sista tiden. Jag har också försökt mig på en roman av Anders Paulrud, men den ville inte greppa tag om mig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att använda ordet "knulla" som han plötsligt gör ibland. Det är väl i grövsta laget?

P.S. Jag har legat (knullat?) med Arne igen. Tre gånger sedan sist.

/Kerstin Billioth