Kerstin Billioth och Kerstin Aderup (fd Strömberg)

Vi är två damer i våra bästa år. Vi älskar att leva och allt som gör livet glatt. Du finner oss ofta rödvinsdrickande på Folkoperan och vi åker gärna på dansresa till Cuba. Vi är fördomsfria.

lördag, augusti 15, 2009

Montalbano


Igår kväll stod jag knappt ut med mig själv och mina tankar. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Vill jag träffa en man eller flera? Jag söker och söker och SÖKER efter svar på hur jag vill ha det. Det är så tröttsamt. För att koppla av gick jag in på svt play och tittade på några avsnitt med Kommisare Montalbano. Kommisarie Montalbano utspelar sig på Sicilien och den snygge Montalbano är kommisarie och försöker bekämpa maffian. I varje avsnitt är det något farligt och blodigt som skall tas itu med. Montalbano lever ensam i ett vackert hus vid havet. Vad jag har förstått så har han en kvinna i en annan stad. En stark och självständig kvinna. De har ett öppet förhållande så Montalbano får njuta av andra kvinnor också. I ett av avsnitten som jag såg igår blev han uppvaktad av en vacker italienska vars tävlingshäst var spårlöst försvunnen. De åt hummer och drack vin till lunch på en hästgård och sedan gick de runt och tittade på hästarna i stallet och förförde varandra och älskade. VIN. HUMMER. ÄLSKOG. ITALIENSK HÄSTGÅRD. SOLIG DAG PÅ SICILIEN. VITKALKADE STENVÄGGAR. VACKRA MÄNNISKOR. Så där någonting vill jag också leva! Montalbano, Montalbano, Montalbano. Han lever i en sådan vacker miljö, han har så fina möbler hemma, en pläd ligger slängd över en designad stol i ett vackert träslag. Han äter och dricker alltid gott. Korkar upp en flaska vin i skymmningen när han står på sin terrass och blickar ut över havet och försöker lösa något svårt fall. Kanske äter han en oliv ur en vacker skål. Jag vet att det bara är en tvserie, men den drabbar mig. Men vem är egentligen jag i det hela? Jag kan ju knappast vara en kommissarie som bekämpar maffian på Sicilien, och jag vet inte om jag är den där starka och självständiga kvinnan som han har ett öppet förhållande med. Är jag den vackra italienskan som förför honom i stallet? Fortfarande utan svar. Vad vill Kerstin? Ja, vad vill egentligen Kerstin? Allt jag vet är att jag vill leva. Jag vill älska, dricka vin, äta gott och blicka ut över havet från en terrass och när jag står där på terrassen, då vill jag att kommisarie Montalbano ska komma upp bakom mig och trycka sig mot mig, hålla om mig och viska i mitt öra "sei fantastica". Det är allt jag vet.

/Kerstin Aderup