Arne ringde

Igår kväll ringde Arne. ”Har du fått min lapp” sa han ynkligt. ”Ja, Arne. Den var fin, tack.” ”Helvete, jag hade inte tänkt fråga om lappen, jag hade tänkt spela oberörd!” sa Arne. Och plötsligt då när jag stod där i hallen med telefonen i handen så kände jag att jag älskade den känslosamme sammetsögde mannen i andra änden. Jag blundade och väntade men det gick inte över. ”Jag måste tänka, Arne” sa jag och la på. Imorse när jag vaknade kändes det inte alls som om jag älskade Arne. Jag drömde att jag låg med Paul McCartney.

/Kerstin Billioth