Som en dröm

Jag kan inte sluta tänka på Bashir. Det känns som om jag befinner mig i en dröm. Jag funderar på att åka ut och hälsa på pappa igen, men herregud, det är ju enbart för att jag hoppas stöta på Bashir igen. Vilken hemsk människa jag är! Hans skägg var så strävt, lurvigt och underbart. Dagen efter var jag rödprickig på kinderna, som ett bevis på vår upplevelse. Jag tänker i alla fall mindre på Arne, alltid något.

/Kerstin Billioth