En liten lapp

Inatt kunde jag inte sova. Jag svepte om mig min gamla yukata från Hasseludden och gick ut på balkongen och rökte i den tropiska natten. Det får man visst inte kalla det om det inte är över en viss temperatur ett visst antal dagar i sträck men äsch, jag tyckte natten var tropisk i alla fall. Jag rökte två cigaretter på raken. Sedan gick jag in och hällde upp en sherry. Den smakade ljuvligt till min tredje cigarett. Jag trodde att tankarna skulle klarna men jag blev ännu snurrigare, det var nikotinkicken förstås.

Jag tänkte inte på miljön eller Iran. Jag tänkte inte på konsten. Jag tänkte på Arne. Igår när jag kom hem från jobbet låg en liten lapp på dörrmattan. Arnes handstil: ”Jag är kär i dig”. Lappen gick rakt in i hjärtat. Jag blev så oerhört berörd av denna lilla lapp, denna oansenliga lilla lapp. Den drabbade mig starkare än Mikael Persbrandt i ”I väntan på Godot”. Starkare än Thommy Berggren i ”Kvarteret Korpen”. Starkare än hela förbannade 68-rörelsen snudd på.

Jag blir så arg. Det finns så mycket jag borde tänka på. Det finns så mycket jag frigjort mig ifrån. Men så står jag där i sommarnatten på en balkong på Mariaberget och funderar över hur jag ska göra med en karl. Jag gick och hämtade lappen ur soppåsen. Den var förstås ännu mer rörande nu, med olivkeso på kanten. Sedan föll ett varmt sommarregn. Som om världen hade utlösning.

/Kerstin Billioth