En plan tar form

Jag ligger naken i Arnes säng med hans laptop på bröstet. Arne är ute och handlar “brunch”. När vi hade älskat klart igår sa Arne att han var lycklig även om han förstod att han inte kunde få hela mig. Jag lånade en arbetskamrats stuga vid en sjö i Västmanland i två veckor. Jag tänkte att det skulle vara bra för mig, att få vara ensam, att få tänka. Jag har ju tappat bort mig själv. Arne eller friheten? Kan jag kanske vara fri MED Arne? Ja? Nej? Jag måste vara fri. Eller? Ja, så där håller det på. Jag hade med dukar, färger, vin och en dildo men såväl dukarna som dildon förblev obefläckade. Vinet tog slut efter fem dagar så jag fick promenera fem kilometer till en busshållplats och åka in till närmaste samhälle och handla mer. Jag drabbades av ångest i stugan. Jag tog sobril för att kunna sova. Inget blev tänkt. Jag tvingade mig själv att stanna tiden ut, trodde att något skulle hända, något religiöst eller så. Jag la mig raklång på verandan, såg upp på stjärnhimlen. Tänkte bara på att jag var sugen på Budapestbakelser. Allt var så fruktansvärt misslyckat. När jag kom hem gick jag inte ens hem till mig själv utan direkt till Arne. Jag behövde en kropp. Kanske en själ också, jag vet inte. Jag bad honom älska med mig och köpa Budapestbakelser. Han gjorde allt jag bad honom om. Det är fyra dagar sedan och här ligger jag kvar. Äntligen har jag börjat tänka igen. En plan börjar ta form i mitt huvud. Det är en slug plan som kan bli vacker. Jag vet ju att Lena är lite avundsjuk på att jag har Arne, att hon också vill ha en sammetsögd och vänlig man, att hon vill bli naturist. Jag planerar att “ge” Arne till Lena. De får naturligtvis inte märka något. Jag ska genomföra planen med stor försiktighet.

/Kerstin Billioth