Här är ditt liv

Jag såg på ”Här är ditt liv” i lördags och måste erkänna att Persbrandt fullkomligt knockade mig med sin karisma. Jag har aldrig riktigt förstått hans dragningskraft tidigare, men nu när han satt där, skäggig och lite generad i röda gymnastikskor... Han var pojke och man i samma kropp. Han var vacker. Den där tavlan de visade upp som han målade i sin ungdom var suggestiv och intressant. Det är sexigt med män som kan måla. Stora karlar som skapar något med så lätt hand, som har det där tålamodet och modet som måleri kräver. Jag tänkte när programmet var slut att jag ville ligga med Persbrandt men sedan insåg jag att det inte var det jag ville. Jag ville bara att han skulle titta på mig med den där klarblå blicken, fånga in mig i sin famn, lyfta mig, kanske en piruett, kyssa mig djupt och sedan virvla bort, lämna mig.

/Kerstin Billioth