Eremiten tittar fram

Jaha, var har Kerstin hållit hus senaste tiden kanske ni undrar? Svaret är att jag levt eremitliv. Jag tog tjänstledigt två veckor, köpte hem delikatesser från Cajsa Warg och skulle bara ägna mig åt konsten. Men jag upptäckte strax att jag var oerhört trött. Jag orkade inte mer än sätta upp duken innan jag var tvungen att ta paus. Jag skrev inga dikter. Jag orkade inte äta upp mina delikatesser. Jag orkade inte meditera eller ta en höstpromenad. Jag försökte onanera, men hade ingen inspiration, började bara tänka på om jag borde rensa ur bråte ur källarförrådet. Jag orkade inte rensa ur bråte. Jag lade mig på sängen, kröp ihop, tänkte att jag låg innesluten i en varm livmoder. Jag var tom, ett blankt papper, ett foster. Efter tio dagar steg jag upp och författade en kontaktannons. Jag hade ingen aning om vad det var jag sökte, men så här blev den, får se om jag vågar sätta in den:

Fyllig och varm konstnärssjäl på toppen av livets kurva vill möta äventyret. Jag är en livsnjutande Anthon Berg-fantast som gärna reser mot okända mål såväl fysiskt som psykiskt. Kanske är ni ett par?

/Kerstin Billioth