Arrrrrrghghhh

Idag vet jag inte vad som tog åt mig. Jag bara slet ner gamla foton från väggen och började måla. Jag sprätte färg som han den där Jackson Pollock. Rött, svart, blått om vartannat. Jag skrek och spelade rockmusik på hög volym. Kanske var jag inspirerad av rockens kvinnor, vad vet jag. Jag drog ner rullgardinerna i sovrummet, smetade in mig själv i färg och gjorde tryck på rulgardinen med mina kroppsdelar. det var inte klokt, där var jag utan kläder och gardiner mitt på blanka dagen. Jag blev så inspirerad. Och nu har jag satt upp målningarna över hela lägenheten. Undra just om jag inte ska gå ner till café Agueli och höra om jag kan ställa ut där. Jag orkar inte vara administrativ assistent på kulturrådet längre. Jag vill bli något riktigt. Jag vill bli konstnär.

/Kerstin Aderup