Nästan som Marlon
Ikväll var jag och såg "Linje Lusta" tillsammans med min nya väninna Lisbeth. Hon gick på samma keramikkurs som jag och det känns så roligt att vi fortsatt umgås fast den är slut. Hon var naturligtvis väldigt nyfiken på vad som hänt med Patrik. Jag blev alldeles röd och varm när jag bjöd henne på några små inte alltför intima detaljer (ja, han hade fast stjärt!). Lisbeth verkar sitta fast i sitt äktenskap. Det var i alla fall roligt att komma iväg på teater. Han som spelar Stanley har ju i recensioner fått en del kritik för att inte vara i närheten av Marlon Brandos osande sprängande sexuella dragningskraft. Det håller jag inte helt med om. Den unge mannen (han heter något så där kittlande latinamerikanskt, Fransisco någonting) är ingen Marlon Brando men nog duger han åt Kerstin! Nog pirrade det till i den här damen när Fransisco och hans sammetsögon intog scenen! Däremot har jag inte mycket till övers för den där Helena Bergström. Det har jag aldrig haft. När hon spelar i sin makes filmer bölar hon mest och i den här uppsättningen tycker jag att hon spelar över. På något vis känns hon vulgär. Tacka vet jag Vivien Leigh! Eller Elizabeth Taylor i "Katt på hett plåttak"! Åh, vad jag och min storasyster försökte se ut som "Maggie the cat" när vi var tonåringar!
/Kerstin Billioth
/Kerstin Billioth
Etiketter: Film/Teater
posted by kerstinkerstin | 2:13 em
4 Comments:
Kerstin & Kerstin!
Vi har inte varit inne på er härliga sida på flera timmar och det är med sprittande glädje vi återkommer för att följa era spännande livsöden. Fastän vi inte känner er känns det ändå som om vi är varandra så nära!
Det har varit en omtumlande kväll. Vi träffades över en god bit mat och några flaskor pratvin. Med oss var även vår väninna Birgitta.
Birgitta är så olycklig i sitt äktenskap. Hennes man ser henne inte för den hon egentligen är! Visst är det tragiskt?! Hon som är en sån vackert blommande kvinna! Hennes terapuet råder henne att göra upp med sin mor - men vi undrar: ska man inte låta udda vara jämnt?
Vi återkommer. Nu ska vi korka upp en flaska till. In vinos veritas!
Varmaste hälsningar från Reimers (söders grönaste holme)
Bästa Kerstin Billioth!
Det är med stor oro jag betraktar min hustru Lisbeth, dessa dagar.
Sedan hon, i lönndom, börjat besöka Er sida, är hon som förbytt.
Jag måste därför uppmana Dig att sluta uppmuntra henne. Lämna henne i fred. Lisbeth är en fragil och instabil kvinna som behöver mycket lugn och ro.
Ert sällskap verkar i högsta grad opassande för henne. Det har gjort henne opålitlig och lynnig. Häromdagen kokade hon glöggen!
Det är trevligt att Ni flickor har det roligt på ålderns höst. Det kan inte vara lätt att vara frånskild och ensam.
Lisbeth befinner sig dock i en annan situation; med åtaganden och plikter som maka och värdinna.
I går hade vi representationsmiddag hemma. Lisbeth lyste med sin frånvaro (tydligen var hon på teater..).
På diskbänken låg en flådd hare.
Jag hoppas att jag slipper vidta ytterligare åtgärder i denna fråga.
Mvh
Siwert Montgomery
Gunilla och Rittva! Härliga glädjespridare! Ni verkar vara två kvinnor som LEVER LIVET! Ta Birgitta under armen så bokar vi alla biljetter till "Jösses flickor" på Stadsteatern!
Och käre Siwert! Jag förstår att det stressar dig att Lisbeth upptäckt en värld utanför Djursholm och representationsmiddagar. Men du måste förstå att du inte ÄGER Lisbeth! Jag tänker på intet vis lämna Lisbeth ifred! Jag tänker fördjupa min vänskap med denna underbara starka kvinna. Du borde vara stolt över din fru istället för att kväva hennes livsgnista bland flådda harar och lagom tempererad glögg! Jag bjuder in dig, Siwert! Följ med oss alla, Rittva, Gunilla, Kerstin, Lisbeth och mig på "Jösses flickor". Låt dig omslutas av starka kvinnor som vågar stå på egna ben!
/Kerstin Billioth
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home