Skillnaden mellan Mikael och Michael

Jag vet inte men jag känner mig besviken på Mikael. Han är ju alltid så bra på dramaten och jag blev djupt engagerad av den danska filmen Dag och natt där Mikael i sin karaktär verkligen levde ut manlig ångest, sexuell som existentiell. Men jag mår nästan illa av den där nedriga Gunvaldkaraktären. Varje söndag. Nej, skäms på dig, Mikael, nu får det vara slut på girigheten tycker jag. Ge upp Beck och satsa på dig själv. Då tycker jag att Michael har klarat sig mycket bättre. Man fick ju först upp ögonen för honom i komedin Tillsammans men såg hans storhet i Noréns Detaljer och sedan i Den bästa av mödrar. Han har något sorgligt och gulligt över sig på samma gång som tilltalar mig. Och även om det kändes lite genant på något vis så tyckte jag också väldigt mycket om Så som i himmelen. Tänk på slutet när blodet rinner ner för Michaels kinder. Hans smärtsamma men ändå lyckliga uttryck då den utvecklingstörde pojken sätter igång hela kören och hela salongen i en meditativ sång. Det var vackert. Jag är nu lite sugen på att hyra den nya filmen Underbara älskade och så läste jag att han ska göra en viktig och angelägen film om militärkuppen 1973 i Chile. Där ligger Persbrandt i lä. Men han kanske inte är riktigt lika bildad som Michael.

/Kerstin Aderup