Suzanne Brögger

Jag känner mig lite orolig för Kerstin. Hon har inte varit sig själv sedan den där historien med Ulf. Män förstör mycket tycker jag. Jag skulle nog bli lesbisk om jag inte var så vansinnigt förtjust i penetration. Jag läser Suzanne Brögger nu och känner mig så inspirerad, hennes ord tränger in i mig och bygger små bon som spretar och rispar upp. Allt som tidigare varit tvåsamhet och radhus (Hans! Hans! Hans!) bleknar bort inuti mig. Tillåt mig citera ett stycke ur "Crème Fraîche": "Jag tror att vad som i själva verket avhåller så många människor från att klä av sig och delta i en orgie är att de inte vet var de ska göra av sina kläder". Herregud, tänk om det är så. Jag måste hitta platsen där jag kan lägga ifrån mig mina kläder, jag måste våga stå naken framför ja, livet. Boken känns så fri, så bejakande... inga bindningar. Inga knutar, inga dubbelknutar om själen! Jag ska aldrig mer leva med en man, jag ska bara ha män som förströelse. "En kvinna utan man är som en fisk utan cykel" står det i "Crème Fraîche". Nu ska jag slå Kerstin en pling och rekommendera boken.

/Kerstin Billioth