Ola Salo och ett vårpoem

Det var visst någon som undrade vad vi tyckte om Ola Salo. Jag tycker att han verkar vara en underbar människa! Jag önskar att jag haft mer av honom i mig som ung, inte varit så blyg utan brett ut mina vingar, tagit min plats, stått upp för mig själv! Jag och Lena fnissade som tonåringar när han blottade sin unga bringa på Melodifestivalen. En gång råkade jag höra några unga kvinnor tala om honom på Folkoperan. Tydligen ska han ha en väl tilltagen lem! Herregud, så där vågade jag och mina väninnor aldrig prata när jag var ung! Och större än Easyman kan han bara inte ha! När Easyman tryckte mig intill sig och kysste mig den där sista kvällen i Banjul så kände jag hur han styvnade mot min kropp. Det var som om någon pressat en ståltermos mot magen! Jag har aldrig varit med om något liknande! Hans hade ju en väldigt liten penis, men det förstod jag först när jag lämnat honom och träffat andra män. Under alla våra år tillsammans trodde jag att Hans hade en normalstor penis, så tokigt. Nåja, eftersom det inte bloggats något den senaste tiden tänker jag bjuda er, kära läsare, på en liten dikt jag skrev sittande på en bänk i vårsolen häromdagen:

Det salta havet slår mot klipporna
som hjärtan hos ett älskande par

Vårstrålar
inga strålar är som
vårstrålar

havet plötsligt stilla
som längtade det efter älskande par
att omsluta

/Kerstin Billioth