Den man inte kan få är alltid intressant

Det är som att jag blivit besatt av Patrik sen jag såg honom med Tuva Novotny! Jag vet att det är fånigt, men jag kan inte sluta tänka på det! Varje dag försöker jag lura med Lena till Fältöversten på lunchen. Jag vill på något underligt vis vältra mig i smärtan, gnida mig mot den. Självömkan, vad den är ljuvlig ibland! Jag har till och med givit upp mina planer på att ta en cellokurs i vår och istället anmält mig till fortsättningskursen i keramik. Jag ringde dit och frågade vem som skulle leda den. Under sekunden det tog för kvinnan på kansliet att haspla ur sig svaret hann hjärtat börja galoppera. "Någon som heter Madeleine" sa hon. En kvinna alltså. Lika bra det. Herregud, vad håller jag på med?

/Kerstin Billioth