Nytt år, ny kraft

Nu måste nog jag och Kerstin ta bladet från munnen och berätta om vår förlösande nyårsafton. Vi började med att äta en trerättersmiddag på Folkoperan. Det vara bara Kerstin och jag. Det var så mysigt att rå om varandra nu när hon varit bortrest och jag haft en så märklig jul. Vi skrattade och grät om vartannat. Det var så mycket att avhandla. Hennes möte med Easyman och mitt sjuka gamla förhållande. Vi avhandlade livets vedermödor, vårt begynnande konstnärskap, vårkollektionen hos Gudrun, Jonas Hassan Khemiris vackara anletsdrag etc. Folkoperan stängde men vi kände att livet var för roligt för att vandra hemåt. Vi gick till Big Ben på Folkungagatan. Det var ganska fullt där, men vi lyckades slå oss ner hos två unga män. Uffe och Steken presenterade de sig som. Som vi skrattde åt det jag och Kerstin. De var visst i 30 årsåldern och verkade då inte så värst bildade och vältaliga, men Uffe kunde konsten att dra en fräckis och Steken var den där tysta svåra vackra obortsade typen med en underbar stark och manlig kroppshydda. Åh, som vi drack. Uffe och Steken bjöd på bailes vi bjöd dem på whiskey. Timmarna försvann och innan vi visste ordet av satt vi allihop hemma i mitt kök och drack årgångsvin. Vi satte på en gammal beatlesskiva på högsta volym. Jag och Uffe började dansa tätare och tätare och jag kommer ihåg att jag tänkte: "Vad gör jag? Vad händer? Han är så ung." Jag och Kerstin tittade på varandra någon gång där på nattkröken i samförstånd. "Tonights the night!" Mitt under allsången till "All you need is love" skrek plöstlig Steken att han var hungrig och stirrade stint på Kerstin B. Hon nickade och de försvann iväg till någon korvmoj. Jag hade ju bara bönor och rökt lax hemma. Och det som hände när det gått är nästan obeskrivligt. Uffe fångade in mig i sin famn. Jag, en vilsen men stark kvinna på 50+ fick en erotisk kick och bara gav och tog, gav och tog, gav och tog. Jag vet inte ur länge det pågick, men jag glömde tid och rum, vem jag var, vem han var. Jag var här och nu, inget igår, inget i morgon. Jag kände den explosion som jag aldrig känt förut. Uffe såg mig i ögonen och sa att jag var så mycket kvinna och att han blev tokig av att ta i mig. Vi låg länge i sängen efteråt och Uffe somnade men jag var klarvaken. Jag smög ut på balkongen i trapphuset och det dröjde inte länge förrän Kerstin hittade dit. Vi satt där i varsin korgstol (Kerstin gick in och hämtade stolsdynor för att göra det bekvämt) Vi rökte cigarr och sippade på portvin. Vi sa inte mycket, vi log, skrattde, andades. Ett nytt år har tagit sin början. En ny tid. En ny era.

/Kerstin Aderup