Endast tomten är vaken

Jodå, julen gick jättebra, i alla fall till en början. Tror jag i alla fall. Vi åt skinka och sill och julgröt. Vi pratade inte så mycket under själva jullunchen. Ulrika och Göran var förfärligt tysta. Jag försökte babbla på om saker och ting. När jag sa att jag tänkte bli konstnär stirrade Göran på mig argt. Ulrika bara gapade, sedan reste hon sig från bordet och så skulle hon gå ut och träffa några vänner och dela ut mat till hemlösa. Jag hörde hur hon skrek något och smällde igen dörren. Jag trodde vi skulle fira julen ihop, men det ville hon väl inte. Det kanske var lite spänd stämmning, med tanke på skilsmässan och så. Göran och jag sa inte mycket till varandra. Konstigt nog fick jag en känsla av att vi båda skulle vilja ligga med varandra, en sista gång. Men icke, plötsligt hade han somnat. Vid matbordet. Han var ju väldigt full förståss. Ja, och där satt jag ensam. Jag satte på en gammal video med Julio Inglesias. Det kände juligt på något sätt. Jag tog en taxi hem och blev avsläppt nere vid Mariatorget och gick upp för kullerstenen i det blaskiga vädret. Kerstin, du kan inte ana vad jag saknar dig.

/Kerstin Aderup