Kerstin Billioth och Kerstin Aderup (fd Strömberg)

Vi är två damer i våra bästa år. Vi älskar att leva och allt som gör livet glatt. Du finner oss ofta rödvinsdrickande på Folkoperan och vi åker gärna på dansresa till Cuba. Vi är fördomsfria.

måndag, december 29, 2008

Jul, jul, strålande jul

Hur var julen? Hur är julen för en medelålders kvinna utan familj med en naturist till älskare? Jo, så här: Jag orkade inte bry mig om min mansfria period, beslutade att skjuta upp den till efter nyår då jag ska ta nya tag. Arne brukar fira jul med ett par naturistvänner i sitt sommarhus på Svartsö. De brukar visst vinterbada och äta älg istället för julmat. Det är väl någon machosak antar jag. Arne har en dotter som bor med sin familj i Australien. De verkar ha ganska dålig kontakt, jag har inte rotat i det.

Arne ville i alla fall gärna fira jul med mig i år. Eftersom jag inte orkade bråka sa jag ja och kokade skinka, rullade mozartkulor, rörde ihop en mimosa och en gräddig mustig jansson. Arne kom över med välrullade köttbullar, julkorv, sill och snaps fast han egentligen inte är så förtjust i att dricka sprit (han vet att jag är förtjust). Arne luktade rakvatten och hade fluga och vattenkammat hår, han såg för löjlig och söt ut. Särskilt eftersom jag vet att han helst är naken och lite rufsig.

När vi hade ätit och jag druckit tre snapsar och Arne en så satte jag på afrikansk musik och började strippa för Arne. Jag tog av mig till bh och trosor och rullade med höfterna framför honom. Han såg sådär rörd ut som folk kan göra när de får en riktigt fin present. Jag lösgjorde honom från flugan och rufsade till hans hår, viskade i hans öra ”jag tycker mer om dig naken!”. ”Jag med!” pep den lille naturisten och fingrade på skjortknapparna. Sedan såg jag att det rann tårar längs Arnes kinder. ”Ojoj, julångest!” tänkte jag genast. Arne fångade in mig i famnen och grät och snorade på min spets-bh. Plötsligt kändes det som om jag var med i ett Norén-drama. Jag kände mig inte ett dugg sensuell längre som ni säkert förstår. När Arne åter kunde tala kom en kärleksförklaring som smärtade mig. Arne är verkligen djupt förälskad i mig men upplever att jag leker med honom och hans känsloliv. Han har god intuition, det måste jag säga. Det blev en lång natt utan ett enda samlag. Arne ville prata, prata, prata och när han äntligen somnat gick jag upp och drack två snapsar på raken och ställde mig på balkongen fortfarande endast iförd underkläder, jag ville känna kylan riva i skinnet. Plötsligt hörde jag en busvissling och såg en man några balkonger bort som stod och svajade med en flaska i handen. ”Ska vi knulla?” ropade han och skrattade rått. Då kom så äntligen även min gråt.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

tisdag, januari 01, 2008

Bag-in-box-jul

Julen var mycket märklig i år. Jag var berusad nästan hela tiden. Jag avskyr julen. Det tror jag i alla fall. Jag tycker att adventsljusstakar är fula, provocerande på något vis. Det enda jag minns tydligt är att Jonas Karlsson gick runt i hög hatt och lekte Strindberg. Han har kanske någon form av pojkaktig charm, men han är inte riktigt min typ. Jakob Eklund däremot, han ser sådär manlig och lurvig ut. Hans ringde på julafton och sa att han misslyckats med sina köttbullar. Sedan började han gråta. Lille Hans. Jag tycker synd om honom. Han är så instängd bland sina egna regler.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

fredag, december 29, 2006

Endast tomten är vaken

Jodå, julen gick jättebra, i alla fall till en början. Tror jag i alla fall. Vi åt skinka och sill och julgröt. Vi pratade inte så mycket under själva jullunchen. Ulrika och Göran var förfärligt tysta. Jag försökte babbla på om saker och ting. När jag sa att jag tänkte bli konstnär stirrade Göran på mig argt. Ulrika bara gapade, sedan reste hon sig från bordet och så skulle hon gå ut och träffa några vänner och dela ut mat till hemlösa. Jag hörde hur hon skrek något och smällde igen dörren. Jag trodde vi skulle fira julen ihop, men det ville hon väl inte. Det kanske var lite spänd stämmning, med tanke på skilsmässan och så. Göran och jag sa inte mycket till varandra. Konstigt nog fick jag en känsla av att vi båda skulle vilja ligga med varandra, en sista gång. Men icke, plötsligt hade han somnat. Vid matbordet. Han var ju väldigt full förståss. Ja, och där satt jag ensam. Jag satte på en gammal video med Julio Inglesias. Det kände juligt på något sätt. Jag tog en taxi hem och blev avsläppt nere vid Mariatorget och gick upp för kullerstenen i det blaskiga vädret. Kerstin, du kan inte ana vad jag saknar dig.

/Kerstin Aderup

Etiketter:

tisdag, december 19, 2006

Jag har nu sjukskrivit mig

Ja, det var lika bra. Jag struntar i att jobba undan och skriva allt det där för att kunna göra rent hus innan det nya kalenderåret. Jag har lämnat mitt rum i ett enda kaos. Någon annan får städa. Ta in Lars Nittve, Staffan Waldemar Holm, eller någon annan drake i kulturetablissemanget. Låt dem rensa i mina kartonger och lådor. Kerstin har städat färdigt. Lagom till att sjukskrivningen går ut har jag semester. Brrrra. Jag tänker fira med Ulrika och Göran i Stuvsta. Jag står inte ut med tanken att Göran ska sitta där själv. Jag tror att det kan bli bra. Ulrika undrade vad jag önskade mig. Kerstin B, den tokan, tycker att jag ska önska mig en dildo, men herregud, det är väl ändå lite magstarkt. Det är ju ändå jul. Nej, jag skla nog önska mig något anständigt istället. Orhan Pamuk kanske. Han är en stilig karl. Jag önskar mig den boken av Göran.

/Kerstin Aderup

Etiketter:

söndag, december 03, 2006

Ögongodis på julmarknad

Jag och Lena tog en lång promenad ut till Konstfacks julmarknad idag. Oj, vad mycket folk! De är så duktiga ungdomarna och det var gott om ögongodis inte bara bland alla vackra smycken med spännande design... inte visste jag att det fanns så många vackra unga män som gick på konstskola! Men jag måste erkänna att det fanns saker jag inte förstod mig på, tavlor och porslinsbroscher med underliv som motiv? Ska det kallas konst? Nej, tacka vet jag Ernst Billgren! Men en julklapp hittade jag (läs inte vidare nu Kerstin Aderup!). Det fanns så tokiga roliga disktrasor med den där Hollywood-snyggingen Brad Pitt på! Ångrar att jag inte köpte en till mig själv! Då hade det blivit ett sant nöje att torka diskbänken i fortsättningen!

/Kerstin Billioth

Etiketter: ,