Midsommar med Arne

Ja, hur har det gått med Arne? Jodå, vi firade faktiskt midsommar tillsammans och den blev ju något mer angenäm än förra årets antiklimax på Ekerö när jag brände Ingemars sandal. Arne ringde dagen före och frågade om jag ville följa med ut till hans stuga på Svartsö. Jag sa att jag skulle kontrollera saken med en väninna och återkomma. Sedan la jag på och satt med telefonen i handen och stirrade framför mig i 25 minuter innan jag ringde upp och sa att jag skulle följa med.

Arnes lilla bruna stuga låg mycket vackert precis vid havet. Han hade gardiner och alltihop. Arne sa att han ”gillade att pyssla med sånt”. Jag tyckte mer och mer att Arne verkade vara en fantastisk karl! Inte heller ville han genast börja snapsa som karlar brukar vilja så fort det är storhelg. Nej, Arne marinerade kött och satte på kaffe! Sedan tyckte Arne att vi skulle ta en bastu före sillunchen. Jag hann varken svara ja eller nej innan han försvunnit ut för att sätta på den. När han kom tillbaka hade han björkris i handen och var spritt språngande naken! Arne berättade att han var ”så gott som naturist”. Jag kände mig lite blyg när han gick runt där med snoppen gungande mitt framför ögonen på mig och kände att jag kanske behövt en snaps ändå. När Arne och hans snopp struttat ut för att kontrollera temperaturen letade jag fram vår OP och drack girigt direkt ur flaskan! Jag kände modet rusa ut i venerna och slet snabbt av mig min färggranna midsommarklänning och spets-bh (jag har inga trosor på sommaren) innan modet skulle svika. Sedan gick jag rakryggad ut ur stugan naken och fyllig i den svala midsommardagen. Genast möttes jag av en kärnfamilj med picknickkorg. ”Tanten är naken!” sa den lilla pojken med spänd stämma. ”Ja, det är ingen fara Maximilian” sa modern och föste honom intill sig. Fadern var som fastfrusen i marken och började stamma som om han aldrig sett en kvinna naken förut, vilket han ju måste gjort. Modern som vände om och föste barnen framför sig fick till slut ropa ”Kennet, Kennet! Vad står du och glor på!”. Då började jag skratta hysteriskt och plötsligt dök Arne upp, naknare än nånsin och nu med ett präktigt stånd! Jag vet inte vad han hade haft för sig där inne i bastun! Modern skrek rakt ut och började springa med barnen i händerna och till sist vaknade fadern ur sin förstelning, mumlade ett försynt ”ursäkta” och lommade iväg. Jag kände mig märkligt sexuellt upphetsad av hela situationen och Arne tog mig vällustigt inne i bastun så svetten rann om oss, det hade den väl gjort ändå i och för sig, det var ju en bastu. Det var ett härligt mustigt samlag, jag nådde klimax tre gånger innan Arne skrek ”sisten i får skala potatis!” Vi badade och vänslades i vattnet som ett par tonåringar. Arne med sina ekorrögon, sin humor och sin håriga bringa! Jag tycker mycket om hans lagom stora penis också.

Resten av midsommarhelgen fortsatte på ungefär samma vis, bastu, bad och älskog. När vi kom tillbaka till stan sa Arne att han skulle resa bort en vecka med sin vän Claes som också är ”så gott som naturist”. Jag försökte trösta mig med Björn Ranelids sommarprogram men det gick då rakt inte. Den mannen verkar totalt sakna självdistans. Tacka vet jag Arnes varma humor! Jag tror minsann jag saknar Arne en smula. Men jag ska inte trilla dit! Ledig och fri ska jag vara. Jag undrar vad Arne gör just nu?

/Kerstin Billioth

Middagen med Arne

I fredags kväll var Arne hos mig på middag. Han var tjusig, men ändå ledig i kavaj, tunn mörkblå v-ringad tröja och fräcka blåjeans. Han har stil, Arne! Han hade självfallet med sig blommor och jag måste erkänna att det fungerar utmärkt på mig. Jag hade planerat att bjuda på fisk men tänkte att en riktig karl vill ha något stabbigare så jag gjorde en rätt jag sett på ”Go’ kväll” – oxfilé med hasselnötspesto, mandelpotatisknyten och rödvins- och madeirasås. Det var mycket lyckat, jag såg hur det glittrade i Arnes mustiga bruna ögon av uppskattning.

Efteråt bjöd jag på kaffe och konjak och konstigt nog kände jag mig så pass nervös att jag ordnade några gin och tonic åt oss. Vi lyssnade på en jazzskiva som Arne hade med sig. Han satt och gungade med kroppen och satte då och då upp fingret i luften, fick simmig blick och sa ”Lyssna nu!”. Jag tyckte det lät likadant hela tiden, men utstötte ändå några klädsamma ”ojoj, det var värst!”. Vi älskade naturligtvis, det kändes i luften att det skulle hända. Arne blev lite förändrad när han fick av sig kläderna, lite fumlig, men det kanske bara var spriten. Han har en smärt och brunbränd härlig kropp men på något sätt blev själva samlaget spänt och klumpigt. Jag nådde aldrig klimax.

När jag vaknade på morgonen var han inte kvar men han hade vikt ihop mina kläder och lagt på en stol och lämnat en lapp där det stod ”Tack för en fantastisk middag och kväll, hoppas få bjuda igen inom kort. MVH Arne”. ”Med vänlig hälsning”? Skriver man verkligen så till någon man älskat med? Han är kanske FÖR artig? Min före detta man Hans var ju artigheten personifierad och jag vill så att säga inte gå ur askan i elden. Jag tycker om spontana passionerade möten, jag tänker på den unge Easyman i Gambia, allt var så lekfullt spontant, vi förstod inte varandras språk men han förstod min kropp, mina rörelser, min sinnlighet. Arne förstår sig nog på hur kvinnor fungerar men det var något mekaniskt över alltihop, han följde inte med mig ut bland vågorna, han höll sig bara till ”instruktionsboken”. Jag tänker ge honom en chans till. Han har en fantastisk lurvig bringa.

/Kerstin Billioth

Heja Sverige (och Portugal)!

Häromkvällen träffade jag på Arne i hissen. Han var artig som vanligt och höll upp hissdörren och ville hjälpa mig med kassarna från Mariahallen. Jag tog mod till mig och frågade om han ville komma in på ett glas. Han log som en sol och sa att han gärna skulle vilja men att han var på väg hem till en gammal studiekamrat för att titta på en fotbollsmatch. ”Jag känner mig uppspelt som en skolpojke!” sa han. Han doftade rakvatten och en smula sprit. Jag har ju sett i DN att det är Europamästerskap, men inte brytt mig så mycket om det. Förstår mig inte riktigt på fotboll, det verkar så barnsligt. Nu skulle dock Sverige spela och det lät ju onekligen lite spännande så jag hällde upp en sherry och knäppte på teven. Det var riktigt skojigt! Vilka benmuskler fotbollsspelare har! Nu förstår jag varför den där Zlatan är så hyllad. Så ståtlig, och vilket leende! Han har nog inga svårigheter att få flickor i säng med det där leendet! För att inte tala om den stora kraftigt böjda näsan och de mandelformade bruna ögonen! Som en stolt pelikan förde han Sverige mot segern. Efteråt var jag alldeles upphetsad. Jag var tvungen att hälla upp en stor grogg och ringa till Lena som visade sig vara en riktig fotbollsentusiast. Hon tipsade mig om att titta på Italiens matcher, för där fanns det ”ögongodis” och på Portugals som hade en yngling med som hette Ronaldo. Han ska visst ha en överkropp som en grekisk gud och ofta slita av sig tröjan efter matcherna. Dessutom brukar han tydligen gråta på planen. Vilken modern och härlig man han verkar vara. Jag och Lena bestämde oss för att heja på Portugal om Sverige åker ut. Jag glömde alldeles bort att det var en vanlig tisdagskväll och hällde upp en grogg till och tömde sherryflaskan. Sedan letade jag fram gamla tyger och sydde små gulblå flaggor som jag fäste på lampskärmarna i vardagsrummet. Jag vaknade på soffan fullt påklädd 08.35med en bedövande huvudvärk. Jag steg upp och tog en treo och ringde och sjukskrev mig. På fredag ska Arne komma över på middag.

/Kerstin Billioth

Sommarhetta

Vilken fantastisk värmebölja! Jag går runt i min långa svala afrikanska kjol och njuter av att känna hur svetten rinner likt en liten bäck nedför ryggen. Igår råkade jag hamna på en uteservering mittemot en byggarbetsplats. Det fullkomligt kryllade av unga byggarbetare som slitit av sig tröjorna i hettan. Gissa om Kerstin trivdes! Jag satt där i gott och väl två timmar och njöt av utsikten bakom solglasögonen. På natten drömde jag om snickarbälten och svettiga mansryggar. Jag tror att jag är en smula sexuellt frustrerad. Det finns en karl i min trappuppgång som jag misstänker har ett gott öga till mig. Om han ser mig komma på långt håll väntar han och håller upp dörren och så vill han gärna småprata om goda fiskrätter han lagat eller om sitt lilla sommarhus på Svartsö. En gång när vi åkte vår lilla hiss tillsammans skulle en annan granne också åka så att det blev mycket trångt. Arne, som han heter, stod tryckt mot mig och jag kände hans andedräkt mot halsen och något som jag misstänker var hans penis mot höften. Eller så hade han en nyckelknippa i fickan. Arne är lite lik den där skådespelaren Stig Engström, gråhårigt tjusig med djup vänlig blick. Kanske ska jag fråga om han vill komma med in på ett glas rosé på min balkong? Varför inte, livet är kort?

/Kerstin Billioth