Kerstin Billioth och Kerstin Aderup (fd Strömberg)

Vi är två damer i våra bästa år. Vi älskar att leva och allt som gör livet glatt. Du finner oss ofta rödvinsdrickande på Folkoperan och vi åker gärna på dansresa till Cuba. Vi är fördomsfria.

fredag, november 28, 2008

Ett kärt återseende

Idag sprang jag in i Petra! Vi var kollegor för fem-sex år sedan. Det var underbart att se henne. Vi umgicks alltid mycket, åt långa luncher och gick på yoga ihop. En gång var vi på Dramaten. Vi hade mycket gemensamt trots att hon är minst femton år yngre.

Vi kramades och skrattade och bestämde oss för att strunta i våra respektive ärenden och ta en fika. Petra berättade om sitt spännande liv. För fem år sedan var hon gift med sin ungdomskärlek Peter, jag brukade reta henne för det, Peter och Petra. Han var mycket rar men kanske lite torr. Han ville göra karriär och vänta med barn. Petra berättade en kafferast att hon fått förklara mycket noga för Peter hur man smeker en kvinna. Petra hade börjat på afrikansk dans för tre år sedan och förälskat sig handlöst i den svarte sexige mystiske mannen som spelade trummor under lektionerna. ”Livet kändes meningslöst när passen var slut för veckan”. Jag förstod henne precis, sådär kände ju jag när jag gick på keramik och förälskade mig i Patrik. Efter ett pass hade Petra bastat länge och tagit god tid på sig i omklädningsrummet. Hon hade känt sig frustrerad över allt i sitt liv, hur äktenskapet med Peter gick på tomgång, hur karriären inte utvecklade sig som hon ville, hur hon tyckte att kroppen förföll. Då hade han plötsligt stått i dörren till omklädningsrummet. ”Sorry, I didn’t know anyone was in here” hade han sagt och då hade Petra vetat. Det skulle bli hon och han. Han hade tagit med henne till en liten svartklubb på Kungsholmen. De hade druckit söta drinkar och rökt gräs (det hade inte Petra gjort på över 20 år). De hade dansat. Han hade smekt hennes kropp på dansgolvet. Sedan hade allt varit så självklart. De hade älskat hela natten. Han sa ”your body is so beautiful, you are fantastic, let’s make a baby”. Han förstod sig på hennes klitoris direkt.

Idag bodde Petra och mannen i ett kollektivhus i Skarpnäck med sin son Simba. Petra hade blivit vegetarian och öppnat en liten butik som fotograferade människors auror och sålde lyckostenar och oljor som gjorde att man orkade älska hela nätterna. Jag blev faktiskt lite avundsjuk på Petra även om jag aldrig skulle ge upp njutningen i att förtära en blodig bit oxfilé.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

söndag, november 23, 2008

Blå söndag

Trots all den frihet jag funnit, kan jag ibland längta efter att få vakna på en hårig bringa och smeka en skrynkig manskropp med mina torra morgonhänder. Idag är en sådan dag. Som tröst till alla ensamma kvinnor och män över femtio där ute tillägnar jag denna vackra meoldi.

/Kerstin Aderup


fredag, november 21, 2008

Iskall glögg

Igår kväll var jag, Kerstin och Lisbeth hembjudna till vår kära väninna Lena. Hon bor i en urmysig tvåa i Årsta. Hade jag inte redan funnit min plats på jorden - Mariaberget - så hade jag velat bo i Årsta. Göran Greider bor väl dessutom i Årsta? Lena hade köpt en fantastisk sak - Blossas årgångsglögg. Fem små vackra flaskor från olika år med varierade läckra smaker. Lena serverade glöggen kall med is, ett mycket lyckat grepp. Tyvärr var min första tanke "Det här borde jag tipsa Hans om, han som avskydde varm glögg". Varför får jag sådana tankar? I övrigt har jag inte tänkt på Hans på evigheter. Inte sedan han ringde tidigare i höstas och undrade om jag av misstag fått med mig hans underställ. "Ska du ut och jogga?" sa jag. "Ja" sa Hans. Han måste ha träffat en ny kvinna. Jag tyckte mest om glöggen med hjortronsmak. I eftermiddag ska jag gå bort till Systembolaget och köpa mig en egen uppsättning Blossa-flaskor. Jag ska avnjuta dem tillsammans med Anthon Bergs "Plommon i Madeira". Jag ska titta på det där programmet "Idol". Det är larvigt, jag vet, men det är en sådan goding med förstår ni. Kevin heter han. Han sjunger som en Gud och har en leende som får det att kvillra i hela mig.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

onsdag, november 12, 2008

Att bejaka livet

Idag på lunchen sprang jag in i en gammal väninna. Vi gled isär i samband med min skilsmässa från Hans, vi umgicks mest parvis. Hennes man heter Bertil och är oerhört trist. Jag minns en kräftskiva vi hade då han blev mycket berusad och tafsade mig i baken. Det var väl det mest spontana jag upplevde att Bertil någonsin gjorde och det var inte ens på ett bra sätt. Jag och min gamla väninna talades i alla fall vid en stund om ditten och datten. Sedan talade hon ingående och länge om sin GI-diet. Hon talade om detta på ett sätt som antydde att varenda människa går på GI-diet. Jag är inte intresserad av dieter. Jag är intresserad av bakverk, praliner och Anthon Berg. Jag är intresserad av att bejaka mina lustar och laster. Min väninna förstod mig inte alls. Hon sa att en klick grädde då och då, eller en bit mörk choklad då och då – är ok. Vilken galen människa. När vi tagit adjö av varandra gick jag in på Tössebageriet och köpte deras tårta Entromet Blanc. Till mig själv.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

fredag, november 07, 2008

Nej tack till plåster

I morse läste jag i DN att det finns ett testosteronplåster som kan ge kvinnor som passerat klimakteriet sexlusten åter. Jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända om jag satte på mig ett sådant plåster! Jag skulle antagligen börja gnugga mig mot trädstammar eller dylikt. Nej, det här med att sexlusten skulle minska efter klimakteriet är inget jag kan skriva under på. Snarare har den ökat. Min libido har genom livet varit som en travhäst men nu har hästen börjat galoppera. Ja, så skulle man nog kunna uttrycka det.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

onsdag, november 05, 2008

Skulle Obama tycka om mig?

Som en nougatfärgad godhjärtad pastor stod han där och tog in hela världen i sin famn. Jag är glad att han vann men samtidigt tycker jag att det är något obehagligt med honom (trots att han givetvis har mer sympatiska värderingar än republikanerna). Jag har en känsla av att han inte skulle acceptera min livsstil, att han skulle tycka att tanter i min ålder inte borde vara så frisläppta som jag är. Jag är ingen good american med family values. Jag har inga barn, jag tycker om att vara berusad och älskar gärna med fler män än en inom loppet av en månad. Jag skulle gärna älska med Barack Obama. Jag skulle nafsa i hans söta öron, kyssa hans breda mun och först då skulle han kanske helt och fullt förstå mig. Arne är mer lik McCain utseendemässigt, de har lite samma blick. Fast Arne är absolut ingen stel republikan. Arne är ju naturist.

/Kerstin Billioth

Etiketter:

tisdag, november 04, 2008

Ett vackert namn

Barack Obama, vilket urtjusigt namn det är. Jag undrar om det kommer bli populärt att döpa sina barn till Barack eller Obama nu. Lite som det blev med Wilma efter "Skärgårdsdoktorn". Obama Billioth. Det är nästan så man önskar att man fortfarande vore i fertil ålder.

/Kerstin Billioth

måndag, november 03, 2008

Ulfs mamma avgör saken

Idag när jag och Ulf flanerade på stan drog han plötsligt in mig i en portöppning. Han var hårdhänt och jag blev både rädd och exalterad. ”Men vad gör du Ulf” sa jag. ”Morsan för fan, morsan” viskade han. Sedan fanns ingen återvändo, morsan med stort M ”upptäckte oss” där på hornsgatspuckeln. Hon var såklart i min ålder och vi kunde inte slita ögonen från varandra. ”Vem är denna kvinna?” tänkte vi unisont. Ulf fick tunghäfta och glömde presentera mig så jag fick själv ta i hand. Sen stod vi där och pratade om väder och ingenting i ca en minut. Ulfs mamma sa att han borde komma hem och städa ur sitt rum. Hon undrade om han ville ha kvar kissaffischerna och hans smurfsamling eller om hon kunde slänga det. När vi skilts åt gick vi hem till mig i tystnad. Jag kunde inte släppa hans känsla av skam och inte heller det där med smurfsamlingen. Han såg helt tom ut. Det är klart man vill ha sin mammas bekräftelse och hon såg ju inte så glad ut när hon insåg att hon hade lilla Uffes ”flickvän” framför sig. Hon hade blivit gladare om det vore Linda Rosing så att säga. Nej, detta möte avgör saken. Det måste bli ett slut på Ulf och mig. Det är ohållbart. Det går inte. Ulf blir aldrig lycklig med mig på riktigt. När jag ger honom min kropp, ja, men när vi flanerar på stan, nej. Jag kommer att sörja hans mjuka mun, men det finns ju fler mjuka munnar där ute. Eller så får jag bli ensam. Det blir svårt men nödvändigt ändå.

/Kerstin Aderup