Ormpoem utanför Södertälje

En kväll förra veckan tog jag bilen och bara körde och körde. Jag satte på Carl-Johan Vallgrens skiva "Livet" men blev tvungen att byta till Rolling Stones när jag kom till Södertälje. Micks röst uppfyllde bilen och hela mitt väsen. Jag tog av från motorvägen, lät Micks röst leda mig fram på småvägarna. Plötsligt kom jag fram till en åker. Där stannade jag och skrev den här dikten. Jag slås nu av hur märkbart inspirerad jag är av Göran Greider:

En sällsynt snok
med kluven tunga

viskar du mitt namn?

Som en syrsa på strå
Som ett barfotabarn på tå


Kopparödlorna parar sig

en överkörd miloshuggorm
viskar inte mer

Parningstider

i Europas första ormtunnel

/Kerstin Billioth

Tystläger

Om ni undrar var jag hållit hus så var jag på tystläger i slutet av september och sedan dess har jag slagit av på takten och inte kommunicerat så mycket. Därav mediaskuggan eller vad man nu ska kalla det. Men nu jag känner mig nu redo att kommunicera med omvärlden igen. Det var skönt att slippa prata, men hu så jag tänkte istället. Första veckan på lägret hade jag analyserat sönder samtliga deltagare på kursen. Det var tur att de delat gruppen i en mansgrupp och en kvinnogrupp. Jag hade väl inte stått ut med att fantisera om männen. Vecka två gick jag mer in i mig själv. En dag grät jag bara. Och de två sista dagarna höll jag på att spicka av längtan hem till Mariaberget. När jag kommit innan för dörren hemma svepte jag en flaska vin, stekte upp lite kabanoss och rökte ett halvt paket cigg. Ja, det var ju präktigt det där lägret. Nyttig vegetarisk mat och sådant. Det hade jag kunnat vara utan. Men lägret gav mig något ändå. Det är som jag gillar eller snarare njuter av att vara ensam hemma numera. Jag planerar en ensamsemester också. Det blir Island för naturen, Budapest för massagen och badet eller Marocko för folklivet. Eller ska jag våga mig på västafrika? Kerstin var ju där förra året och det gick ju finfint...

/Kerstin Aderup

Frisläppt heter det

Min väninna Lena har gått in i väggen fullständigt och hon har ju ingen annan än mig sen hon lämnade den där bocken hon var gift med. Hon har börjat legat med karlar hit och dit tills en av dem tydligen fick reda på att hon träffade flera och kallade henne promiskuös. Det såg hon som en väckarklocka. Jag har aldrig tyckt om ordet promiskuös. Det låter som en sjukdom. Frisläppt brukar jag säga. Fri. Fri. Själv har jag tagit en paus från karlarna och ägnar mig åt att skriva poesi. Jag skriver mycket om naturen, jag känner mig nära den. Ibland får jag för mig att de prasslande löven vill säga mig något. För att inte tala om träden, vilka historier de måste bära på.

/Kerstin Billioth