Midsommar på Ekerö

Min midsommarafton blev mycket märklig. Lena berättade i förra veckan att hon hade en överraskning åt mig. Allt jag fick veta var att jag skulle befinna mig på Brommaplan klockan 13.00 och ha ombyte med mig. Jag förstod att vi skulle ut till Lenas lilla stuga på Ekerö. Det jag inte visste var att Lena ordnat så kallade blind dates till oss! Herregud, hon har blivit helt tokig den kvinnan! När jag stod där på Brommaplan med Lena kom alltså två karlar fram med rosor i händerna! "Min" karl hette Ingemar och var visserligen trevlig men ganska gubbig! Han hade väldigt fula sandaler. Jag hade ingen större lust att tillbringa en natt på Ekerö med honom men Lena var eld och lågor över sin Tommy (hon erkände senare att hon redan träffat honom en kväll) och Ingemar verkade i alla fall snäll. Jag fick bita ihop och ta plats i Ingemars Volvo. När vi kom fram började Lena stöka i köket. Ingemar och Tommy började snapsa och hjälpte inte till. Allt kändes oerhört trist, som att vi var två gifta tråkiga par. Som allt jag brutit upp ifrån plötsligt åter rasade ner på mig. Jag gick ner till bryggan med mitt anteckningsblock. Jag satt där kanske i en timme men fick inget skrivet, allt var bara så tomt. När jag kom upp till stugan var Tommy och Ingemar ganska fulla och Lena hade dukat fram sillunch. "Jaså, gubbar, det dricks snaps, häll upp en stadig till mig!" sa jag. Ingemar skrattade och hällde upp. Jag tänkte att det enda som kunde rädda denna midsommarafton var en rejäl fylla. Vi åt och drack. Tommy kunde flera fräcka snapsvisor. Jag kunde också en och annan. Sen fick jag gubbarna till att plocka undan medan Lena och jag gjorde upp eld i en tunna. Vi eldade upp några märkesskjortor som tillhörde hennes fd man, det otrogna svinet. Jag hade inget som tillhört Hans men såg att Ingemar tagit av sig sina sandaler så jag brände en av dem. Jag var väldigt berusad, annars hade jag förstås inte gjort det. Jag och Lena låg i gräset och fnissade hysteriskt när Ingemar någon timme senare sprang runt och letade efter sin fula sandal. Sen minns jag faktiskt inte så mycket mer förrän jag vaknade i en hammock av att jag hörde Tommy och Lena älska inne i stugan. Då klev jag upp och började plocka undan. Ingemar låg i soffan spritt språngande naken med en ölburk i handen och snarkade. Jag ringde på en taxi. Det kostade 748 kronor att åka hem men det var det värt.

/Kerstin Billioth

Thorsten i kurran?

Jag läser att en förundersökning nu inletts mot Thorsten Flinck angående att han satte upp "Doktor Glas" fast det var Krister Henriksson som hade rättigheterna. Krister blev så klart mycket oroad över att en karismatisk tokstolle som Thorsten skulle skruva till ett sådant mästerverk. Jag har inte sett någon av föreställningarna, men tycker Thorstens känns mer spännande. "Doktor Glas" är för övrigt en av de bästa böcker jag läst. Det går faktiskt att dra vissa paralleller mellan Doktor Glas och min ex-make, doktor Hans Billioth. Båda två är ganska torra och återhållsamma. Jag tror dock inte att Hans skulle kunna döda någon. En gång försökte jag skoja till det lite i sängen med Hans och kallade honom "Doktor Glas" och sa att jag behövde en "stor spruta". Det tyckte Hans inte alls var roligt.

/Kerstin Billioth

Suzanne Brögger

Jag känner mig lite orolig för Kerstin. Hon har inte varit sig själv sedan den där historien med Ulf. Män förstör mycket tycker jag. Jag skulle nog bli lesbisk om jag inte var så vansinnigt förtjust i penetration. Jag läser Suzanne Brögger nu och känner mig så inspirerad, hennes ord tränger in i mig och bygger små bon som spretar och rispar upp. Allt som tidigare varit tvåsamhet och radhus (Hans! Hans! Hans!) bleknar bort inuti mig. Tillåt mig citera ett stycke ur "Crème Fraîche": "Jag tror att vad som i själva verket avhåller så många människor från att klä av sig och delta i en orgie är att de inte vet var de ska göra av sina kläder". Herregud, tänk om det är så. Jag måste hitta platsen där jag kan lägga ifrån mig mina kläder, jag måste våga stå naken framför ja, livet. Boken känns så fri, så bejakande... inga bindningar. Inga knutar, inga dubbelknutar om själen! Jag ska aldrig mer leva med en man, jag ska bara ha män som förströelse. "En kvinna utan man är som en fisk utan cykel" står det i "Crème Fraîche". Nu ska jag slå Kerstin en pling och rekommendera boken.

/Kerstin Billioth