Hudiksvallsgatan

Häromdagen frågade jag Ulf om han ville följa med på en gallerirunda. ”Javisst sa han ska jag hämta upp dig med bilen eller?” Jag sa att det väl kunde vara skönt att promenera och då såg han ut som ett stort frågetecken. ”Ja, vadå?” sa jag. Han såg fortfarande osäker ut och sedan sa han att skulle behöva gå på Claes Olsson och köpa lite verktyg. ”Nu?” sa jag. ”Nej, när vi ska åka ut till köpcentret”. Ja, det var ingen ordning på någonting. Jag var tvungen att ta det från början. Jag ville kolla på konst och Ulf tror att vi ska åka på en tur runt i förorten på olika köpcentrum. Han är för söt ändå och han följde snällt med. Min absoluta favorit var Louise Bourgeois som så levande ger lust och kraft åt betraktaren. Ulf sa ingenting under hela rundan. Men när vi tittade på Louise Bourgeois bild som föreställde en naken man där penis syntes klart och tydligt kom han närmare mig och förde en hand mellan mina ben. Jag hade en brokig långkjol på mig så jag tror inte att någon märkte något när han letade sig in i tyget. Sedan skyndade vi hem och älskade. Han sa att han gärna igen vill gå på tavelutställning om det fick en sådan här fin avslutning.

/Kerstin Aderup

En ny tavla

Jag har målat en ny tavla. Den föreställer också migrän men inte tyst migrän den här gången. Det här är högljudd migrän. Det här är migrän som tjuter och gnisslar. Den här migränen låter som en orgasm.

/Kerstin Billioth

En plan tar form

Jag ligger naken i Arnes säng med hans laptop på bröstet. Arne är ute och handlar “brunch”. När vi hade älskat klart igår sa Arne att han var lycklig även om han förstod att han inte kunde få hela mig. Jag lånade en arbetskamrats stuga vid en sjö i Västmanland i två veckor. Jag tänkte att det skulle vara bra för mig, att få vara ensam, att få tänka. Jag har ju tappat bort mig själv. Arne eller friheten? Kan jag kanske vara fri MED Arne? Ja? Nej? Jag måste vara fri. Eller? Ja, så där håller det på. Jag hade med dukar, färger, vin och en dildo men såväl dukarna som dildon förblev obefläckade. Vinet tog slut efter fem dagar så jag fick promenera fem kilometer till en busshållplats och åka in till närmaste samhälle och handla mer. Jag drabbades av ångest i stugan. Jag tog sobril för att kunna sova. Inget blev tänkt. Jag tvingade mig själv att stanna tiden ut, trodde att något skulle hända, något religiöst eller så. Jag la mig raklång på verandan, såg upp på stjärnhimlen. Tänkte bara på att jag var sugen på Budapestbakelser. Allt var så fruktansvärt misslyckat. När jag kom hem gick jag inte ens hem till mig själv utan direkt till Arne. Jag behövde en kropp. Kanske en själ också, jag vet inte. Jag bad honom älska med mig och köpa Budapestbakelser. Han gjorde allt jag bad honom om. Det är fyra dagar sedan och här ligger jag kvar. Äntligen har jag börjat tänka igen. En plan börjar ta form i mitt huvud. Det är en slug plan som kan bli vacker. Jag vet ju att Lena är lite avundsjuk på att jag har Arne, att hon också vill ha en sammetsögd och vänlig man, att hon vill bli naturist. Jag planerar att “ge” Arne till Lena. De får naturligtvis inte märka något. Jag ska genomföra planen med stor försiktighet.

/Kerstin Billioth

Montalbano

Igår kväll stod jag knappt ut med mig själv och mina tankar. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Vill jag träffa en man eller flera? Jag söker och söker och SÖKER efter svar på hur jag vill ha det. Det är så tröttsamt. För att koppla av gick jag in på svt play och tittade på några avsnitt med Kommisare Montalbano. Kommisarie Montalbano utspelar sig på Sicilien och den snygge Montalbano är kommisarie och försöker bekämpa maffian. I varje avsnitt är det något farligt och blodigt som skall tas itu med. Montalbano lever ensam i ett vackert hus vid havet. Vad jag har förstått så har han en kvinna i en annan stad. En stark och självständig kvinna. De har ett öppet förhållande så Montalbano får njuta av andra kvinnor också. I ett av avsnitten som jag såg igår blev han uppvaktad av en vacker italienska vars tävlingshäst var spårlöst försvunnen. De åt hummer och drack vin till lunch på en hästgård och sedan gick de runt och tittade på hästarna i stallet och förförde varandra och älskade. VIN. HUMMER. ÄLSKOG. ITALIENSK HÄSTGÅRD. SOLIG DAG PÅ SICILIEN. VITKALKADE STENVÄGGAR. VACKRA MÄNNISKOR. Så där någonting vill jag också leva! Montalbano, Montalbano, Montalbano. Han lever i en sådan vacker miljö, han har så fina möbler hemma, en pläd ligger slängd över en designad stol i ett vackert träslag. Han äter och dricker alltid gott. Korkar upp en flaska vin i skymmningen när han står på sin terrass och blickar ut över havet och försöker lösa något svårt fall. Kanske äter han en oliv ur en vacker skål. Jag vet att det bara är en tvserie, men den drabbar mig. Men vem är egentligen jag i det hela? Jag kan ju knappast vara en kommissarie som bekämpar maffian på Sicilien, och jag vet inte om jag är den där starka och självständiga kvinnan som han har ett öppet förhållande med. Är jag den vackra italienskan som förför honom i stallet? Fortfarande utan svar. Vad vill Kerstin? Ja, vad vill egentligen Kerstin? Allt jag vet är att jag vill leva. Jag vill älska, dricka vin, äta gott och blicka ut över havet från en terrass och när jag står där på terrassen, då vill jag att kommisarie Montalbano ska komma upp bakom mig och trycka sig mot mig, hålla om mig och viska i mitt öra "sei fantastica". Det är allt jag vet.

/Kerstin Aderup

Shaktisol

Jag bara kände att jag måste gå på det här evenemanget. Man kommer att lägga ut 2 km indiska lakan på gärdet i form av en sol där sedan 3000 personer ska meditera på spikmattor. Meja kommer att uppträda mitt i solen och Agneta Sjödin är konferensier. Yogamästaren Om Mokshananda är där, och jag brukar ju tycka att andlinga män är så attraktiva. Jag kanske håller på att bli tokig, men jag vill vara med. Jag vill vara en shaktisol.


/Kerstin Aderup

Ut på landet

Nu åker jag ut till havet och skogen i två veckor! Jag ska dricka rosévin, måla akvarell och älska med mig själv. Jag ska BARA VARA. Jag längtar efter att känna mig naken på riktigt. Fysiskt och psykiskt. Jag känner för att raka av mig allt hår på huvudet, men min frisör Jasmine skulle bli alldeles tokig så det är nog bäst att låta bli.

/Kerstin Billioth