Shaktisol

Jag bara kände att jag måste gå på det här evenemanget. Man kommer att lägga ut 2 km indiska lakan på gärdet i form av en sol där sedan 3000 personer ska meditera på spikmattor. Meja kommer att uppträda mitt i solen och Agneta Sjödin är konferensier. Yogamästaren Om Mokshananda är där, och jag brukar ju tycka att andlinga män är så attraktiva. Jag kanske håller på att bli tokig, men jag vill vara med. Jag vill vara en shaktisol.


/Kerstin Aderup

Ut på landet

Nu åker jag ut till havet och skogen i två veckor! Jag ska dricka rosévin, måla akvarell och älska med mig själv. Jag ska BARA VARA. Jag längtar efter att känna mig naken på riktigt. Fysiskt och psykiskt. Jag känner för att raka av mig allt hår på huvudet, men min frisör Jasmine skulle bli alldeles tokig så det är nog bäst att låta bli.

/Kerstin Billioth

En underbar helg. OBS! Mansfri!

Välkommen tillbaka till friheten min kära Kerstin!

I helgen har jag varit och hälsat på Lisbeth. Hon hyr en stuga i ett område där endast ensamstående kvinnor får hyra. Det var ett underbart ställe, små röda stugor låg utspridda precis vid vattnet. Jag hade med mig mitt fältstaffli så jag och Lisbeth stod i den lilla trädgården och målade och lyssnade på Rolling Stones. Egentligen kanske vi borde spelat något av Michael Jackson men det hade inte Lisbeth och jag har aldrig riktigt förstått mig på musiken. Jag älskade hans sätt att dansa dock! Jag minns att Kerstins dotter Ulrika hade posters med Michael i hela sitt rum när hon var tonåring. Att hon tjatade på Kerstin om att få åka till Neverland och träffa den där apan Bubbles.

Jag målade tre tavlor. En stor duk skvätte jag vilt på, målade med stora rörelser, blandade färger, målade över, tjockt, tjockt med färg. Jag kallar den ”Fontänorgasm”. Det har jag aldrig upplevt men jag tyckte det passade. Sedan lugnade jag mig och målade ett självporträtt. Det blev misslyckat. Jag ser tjock ut på målningen. Den tredje blev den mest intressanta. Jag märkte det inte under tiden jag målade, men den föreställer min mor. Hon står i vattenbrynet med ryggen vänd mot betraktaren, hon skuggar solen med handen. Jag kände igen henne på det stora päronformade födelsemärket i ryggslutet. Min mor var en vacker men kall kvinna. Hela mitt liv har jag längtat efter hennes beröring (har min terapeut sagt). Min mor var inte en sensuell kvinna. Förutom när hon rörde sig i vatten. Då var hon graciös, då var hon i sitt rätta element. Ryggsim, långa tag, ljudlöst. Min far var lika betagen som jag, vi stirrade på henne där hon gled fram likt en oåtkomlig svan som man inte vågade störa. Jag undrar om de låg med varandra mer än några enstaka gånger. Ja, vad dum jag är, det måste de förstås ha gjort. Jag är övertygad om att tavlan vill få mig att förstå något.

På morgonen gick vi till områdets bastu. Det var det härligaste jag varit med om sedan Arne gav mig tre orgasmer på raken för ett halvår sedan. Där satt vi, fem självständiga starka nakna kvinnor och diskuterade våra liv. Vi satt utanför bastun i flera timmar och njöt av varandras sällskap. En av kvinnorna sa att jag hade snygg figur.

/Kerstin Billioth

Åh Kerstin!

Jag har saknat dig så. Faktum är att jag också saknat mig själv. Du kommer inte tro vad som hänt. Jag tog ett åtefall med GÖRAN STRÖMBERG. Som du säkert förstår levde jag i total isolation med honom. Han tyckte att det var för dyrt med bredband och att jag skulle dra ner på mobilkostnaderna och gud vet allt han tyckte. Till en början lurade jag mig själv att allt var bra. Jag sa till mig själv att jag gjorde det för min dotter. Vilken bullshit som de säger på amerikanska. Min dotter fick mig att vakna upp när hon bjöd mig på en resa till Tunisien i våras. Jag såg alla vackra män och vänliga leenden, stranden, läderväskorna, tygerna, sjalar och mosaiker. Det var som om mitt hjärta skrek åt mig: LEV LIVET FÖR I HELVETE. När jag kom hem till Göran efter semestern sa jag, nästan lite avmätt: "Jag flyttar tillbaka till söder nu". Han såg avlång ut i ansiktet och tog sats för att ge mig en lång föreläsning om hur värdelös jag var, men då reste jag mig upp, gick emot honom där han satt i laminofåtöljen, spände ögonen i honom, var kanske en decimeter i från hans ansikte, kände hans sura doft, och så hällde jag ut det glas rosé jag hade i handen över hans skrev. "Kyl ner dig Göran, Kerstin Aderup doesn´t live here anymore".

/Kerstin Aderup

Reslust

Jag längtar efter att resa. Kanske till Italien. Kanske med tåg. Vara en främling på ett tåg med obestämd destination. Låta mig raggas upp i restaurangvagnen av en man jag inte vet namnet på. Älska vilt i en sovkupé. Kliva av i en okänd stad i okänt land. Vandra längs en strand. Gå in barfota på ett museum och känna hur det kalla stengolvet smeker fotsulorna. Handla vykort som aldrig blir skickade. Dricka vin på karaff. Gå på en marknad och handla ett föremål jag inte förstår. Simma långsamt. Ta av skor och strumpor. Släcka törsten och fylla hålet som vintern borrar inuti mig.

/Kerstin Billioth

Tystläger

Om ni undrar var jag hållit hus så var jag på tystläger i slutet av september och sedan dess har jag slagit av på takten och inte kommunicerat så mycket. Därav mediaskuggan eller vad man nu ska kalla det. Men nu jag känner mig nu redo att kommunicera med omvärlden igen. Det var skönt att slippa prata, men hu så jag tänkte istället. Första veckan på lägret hade jag analyserat sönder samtliga deltagare på kursen. Det var tur att de delat gruppen i en mansgrupp och en kvinnogrupp. Jag hade väl inte stått ut med att fantisera om männen. Vecka två gick jag mer in i mig själv. En dag grät jag bara. Och de två sista dagarna höll jag på att spicka av längtan hem till Mariaberget. När jag kommit innan för dörren hemma svepte jag en flaska vin, stekte upp lite kabanoss och rökte ett halvt paket cigg. Ja, det var ju präktigt det där lägret. Nyttig vegetarisk mat och sådant. Det hade jag kunnat vara utan. Men lägret gav mig något ändå. Det är som jag gillar eller snarare njuter av att vara ensam hemma numera. Jag planerar en ensamsemester också. Det blir Island för naturen, Budapest för massagen och badet eller Marocko för folklivet. Eller ska jag våga mig på västafrika? Kerstin var ju där förra året och det gick ju finfint...

/Kerstin Aderup

Kontinentalt

Jag har precis kommit hem från Skåne. Första stopp var Österlen som jag fullkomligt älskar. En dag slank jag in på ett vernissage där Gudrun Schyman var en av gästerna. Det var hennes ex-sambo Leslie Fuchs som var konstnären. Han hade rosa byxor på sig. Tavlorna var dock fula. Fadda. Jag tycker om färgstark konst. Jag har under min resa inte lyckats hitta någon konst som fallit mig i smaken trots att jag brukar kunna göra riktiga loppisfynd. Förra sommaren hittade jag en fantastisk mustig handkolorerad skapelse, signerad och numrerad! 50 kronor! Inramad! Ingen känd konstnär så vitt jag vet, men den heter "Djungelelefant". Den hänger i mitt sovrum och ibland när jag ska sova tittar jag på den och viskar "djungelelefant, djungelelefant" och det gör mig lugn och får mig att inse att livet är vackert så länge det finns människor som målar djungelelefanter. På denna resa hade jag ändå tur. Jag hittade en lång tunn lila klänning på en loppis utanför Skillinge. Det är något magiskt med klänningen. När jag tar på mig den känner jag mig oövervinnelig. En dag när det regnade tog jag på mig klänningen och gick ner på den folktomma milslånga stranden. Vinden var kall och huden knottrade sig, klänningen blev våt. Den blåste upp över höfterna. Jag kände mig som en filmstjärna. Jag höjde blicken mot himlen, lät regnet slicka mitt ansikte. Det var en erotisk och andlig upplevelse som jag inte riktigt kan sätta ord på... kombinationen var oslagbar, det vilda havet, det aggressiva regnet, det våta tyget som klibbade runt min kropp, kylan som inte riktigt rådde på den inre pulserande hettan... ja, herregud. Nog lever man. Nog lever man.

Sedan åkte jag till Malmö och träffade Lena. Vi besökte något som hette Möllevångsfestivalen. Det var härligt! Så många språk, dofter och instrument som blandades. Mitt på torget spelade några män trummor och några söta flickor dansade rytmiskt. Jag och Lena hade druckit några glas vin på ett uteservering och lät oss svepas med. Folk applåderade när vi gungade in i mitten, in i rytmen. Malmö är så trevligt, vilka trevliga människor. Det känns som utomlands och det är det ju nästan. Vi tog en buss till Turning Torso vid hamnen. Den fula byggnaden reste sig som en jättelik penis eller stelnad och förvriden spettekaka framför oss. Vi satte oss på bryggan och tittade på bron över till kontinenten - som ett löfte om upplevelser, osvenska upplevelser. Nu är jag tillbaka på Mariaberget och regnet smattrar mot fönstret. Min lila klänning åker karusell i tvättmaskinen.

/Kerstin Billioth

Grito de primavera!

Kom precis hem från Teneriffa! Jag och Lena tog en sista minuten. Så spontant och härligt! Jag solade topless och kände mig fri och vacker. Jag låg inte ens med någon man trots att tillfälle fanns. Däremot var jag uppe på Teide och gjorde mitt vårskrik. Sedan drack vi upp två flaskor urdyr whisky på balkongen. Lena tog den ur sin otrogne makes barskåp innan hon reste. Jag borde ringa Kerstin. Jag tror hon har inlett en relation med den där unge mannen från nyårsafton. Jag blir alldeles generad när jag tänker på den där natten. Herregud, han skulle kunnat vara min son!

/Kerstin Billioth

Smekt av solen

Ohiiiiiiiiiiiiiii! Jag befinner mig mitt i ett lyckorus! Jag brinner! Fräknarna slår ut som blomblad över huden. Till och med mina läppar är fräkniga! Jag har hittat ett internetcafé här i Banjul, men jag hinner inte skriva så långt. Allt är underbart! Har precis druckit en kopp sött kaffe. Alla smaker blir liksom starkare här. Alla färger är starkare (till och med mina självskapade morgon-orgasmer är starkare hihi). Jag har köpt några vackra träskulpturer som jag knappt kan vänta på att få visa för Kerstin, Lena och Lisbeth när jag kommer hem! Nere vid stranden arbetar en ung man som kallar sig Easyman. Jag tror inte det är hans riktiga namn. Han vet precis hur nära havet jag tycker om att ha min solstol och han verkar veta att jag vill ha en drink innan jag själv vet det. Hans kropp är som en staty av brons. Jag smygtittar på hans fasta stjärt genom solglasögonen. Havet är ljummet. Jag har aldrig känt mig hetare.

/Kerstin Billioth

Resfeber!

Tjoho! Nu bär det av! Ikväll reser jag till Banjul, Gambia! Hans ringde igår och frågade om jag ville komma över på julafton. Ha ha! Ni må tro att jag njöt när jag talade om för honom att jag minsann bokat en resa! "Med vem ska du åka?" frågade han med illa dold svartsjuka i rösten. "Jag reser SJÄLV!" sa jag. JAG RESER SJÄLV! JAG GÖR PÅ MITT SÄTT! Det ska bli så underbart. Sol, hav, trummor och god litteratur. Jag har köpt "Montecore" av den där rasande vackre ynglingen Jonas Hassen Khemiri och Bodil Malmstens senaste. Jag respekterar Bodil Malmsten väldigt mycket. Hon är modig. Hon bröt upp och flyttade till en liten by i Frankrike, antagligen kvävde det här stela landet henne. Själv ska jag bara vara borta en vecka, men jag känner mig ändå lite som Bodil Malmsten. Jag känner att jag har vind i seglen. Mina händer lagar inga fler köttbullar eller julskinkor. Mina fingrar ska röra vid något osvenskt.

/Kerstin Billioth