Sommarlunch och balkongsommar

Idag bjöd jobbet på sommarlunch på Blå Porten. När vi passerade Liljevalchs tänkte jag "Nästa år hänger min tavla där, banne mig!". Jag åt lax, den smakade fantastiskt och sedan tog jag dubbla efterrätter, vi blev ju bjudna. Vit chokladmoussetårta och en stor Sara Bernhardt-biskvi. På eftermiddagen blev jag tvungen att gå in på toaletten och kräkas. Usch.

Imorse läste jag förresten i Stockholm City om balkonguppiffning. Jag blev mycket inspirerad. Jag skulle vilja ha palmer, vattenpipa och fluffiga färggranna sittpuffar på min balkong. I våras erbjöd Arne att bygga trätrall åt mig men är inte det lite trist och slätstruket? Dessutom kommer jag känna att jag står i skuld. Jag önskar att jag och Arne bara kunde ligga med varandra då och då, men det vill inte Arne. Han vill diskutera DN-artiklar över frukostbordet och att jag ska följa med och hälsa på hans urgamla mamma på något hem i skärgården. Usch.

/Kerstin Billioth

Jag lovar mig själv att aldrig mer titta på "Du är vad du äter"

Idag var jag ute och joggade för första gången sedan 80-talet. På den tiden hade jag neonfärgat pannband trots att min ex-man Hans tyckte det såg löjligt ut. Själv såg han bra mycket larvigare ut med sina fågelben instoppade i tajts.

Jag valde joggingkläder dubbelt så lång tid som jag joggade. Jag joggade i 14 minuter. Jag mötte ingen jag kände. Det var avskyvärt. Jag vet inte vad som flög i mig.

/Kerstin Billioth

Vårkänslor

Vilken fantastisk dag det var igår! Jag steg upp tidigt, öppnade balkongdörren, släppte in ljuset och solen och dansade african power dance i vardagsrummet i en och en halv timme. Sedan tog jag en härlig dusch i iskallt vatten och promenerade sedan på Djurgården i en timme. På kvällen satte jag mig på balkongen med ett glas rosé och insöp atmosfären, vårdofterna, kände dagens aktiviteter som en dov skön smärta i kroppen. Jag kände mig stark och full av hopp. Idag mår jag inte lika bra. Idag har jag träningsvärk och spänningshuvudvärk. Underbart är kort.

/Kerstin Billioth

Att bejaka livet

Idag på lunchen sprang jag in i en gammal väninna. Vi gled isär i samband med min skilsmässa från Hans, vi umgicks mest parvis. Hennes man heter Bertil och är oerhört trist. Jag minns en kräftskiva vi hade då han blev mycket berusad och tafsade mig i baken. Det var väl det mest spontana jag upplevde att Bertil någonsin gjorde och det var inte ens på ett bra sätt. Jag och min gamla väninna talades i alla fall vid en stund om ditten och datten. Sedan talade hon ingående och länge om sin GI-diet. Hon talade om detta på ett sätt som antydde att varenda människa går på GI-diet. Jag är inte intresserad av dieter. Jag är intresserad av bakverk, praliner och Anthon Berg. Jag är intresserad av att bejaka mina lustar och laster. Min väninna förstod mig inte alls. Hon sa att en klick grädde då och då, eller en bit mörk choklad då och då – är ok. Vilken galen människa. När vi tagit adjö av varandra gick jag in på Tössebageriet och köpte deras tårta Entromet Blanc. Till mig själv.

/Kerstin Billioth

Smycka min kropp

Jag har nu bestämt mig. Det blir en tatuering. Om jag vill något, då gör jag det bara. Jag har alltid varit rädd för att jag ska ångra mig, men man kan väl inte ångra något i min ålder. Möjligen saker man INTE gjort. Funderar nu på vad det ska bli för motiv. Någon att beundra; Diana jaktgudinnan, men det kanske är för pretentiöst. Kanske ett citat på latin: "Tärningen är kastad" - "Alea jacta est". Vad finns det mer? "Carpe Diem", känns ju lite mossigt, det sitter nog redan på något nackslut. "In vino veritas". Det kan missuppfattas så lätt. "Veni vidi Vici" är väl lite väl pompöst.

Jag tror att jag vill ha min på axeln.

"Alea jacta est", i tryckbokstäder.

Ja, det känns bra.

/Kerstin Aderup

Jag vet att man egentligen får vara hur tjock man vill men jag vill ändå inte vara tjock

Jag kan inte sluta äta sötsaker. Allt jag gör belönas med en sådan där rar ask från Anthon Berg. Min favorit just nu är "Plommon i Madeira" men jag älskar dem allihop! Köksskåpen är proppfulla av öppnade förpackningar med "Jordgubb i champagne", "Kiwi i cognac", "Aprikos i brandy" och "Körsbär i rom". När jag tänker på dem blir jag glad och förväntansfull och jobbar undan fort, fort på jobbet. Jag börjar bekymra mig för att bli tjock. Det är inte bra att vara tjock. Det vet vi alla. Ingen vill älska med en tjockis, ja förutom människor i absurda dokumentärer på TV3. En gång låg jag med en överviktig man, det kändes mycket underligt, hans lår var som långa kvinnolår med kraftig behåring och rumpan kändes degig och utbredd när jag försökte få ett fast grepp om den. Men det kändes skapligt att ligga och efterkelas.

/Kerstin Billioth

Mammografi hos Marianne

Jag har nu varit på mammografi. Det tog sin tid innan jag kom iväg! Efter att jag hörde ett par kvinnor på 76:an diskutera mammografi och bröst som flera veckor efteråt inte återfått sin tidigare form har jag skrynklat ihop de där kallelserna och slängt dem i papperskorgen. Men så började Lena prata om någon väninna som drabbats av bröstcancer och så blev hon förstås väldigt upprörd över mitt knycklande. Jag ringde bröstkliniken och grät i telefonen, jag var förstås övertygad om att hela bysten fullkomligt kryllade av cancermonster. Jag var mycket nervös. Jag har snygg byst, det har jag alltid haft. Men jag blev genast lugn när jag kom in till syster Marianne. Hon ställde några inledande frågor, måste erkänna att frågan "Silikoninlägg?" smickrade mig förvånansvärt mycket. Sedan tog Marianne så att säga i med hårdhandskarna. Jag kände mig som en kossa som skulle mjölkas, hon hade bra tryck i nyporna den där Marianne. Inte visste jag att bröst kunde bli så, ja långa. Det svindlade till lite och jag fick känslan av att hela jag försvann in mellan de där plattorna. Jag tittade ner på mina bröst, de såg rädda ut. Jag måste verkligen ha blivit alldeles snurrig för jag var övertygad om att jag hörde dem svagt viska. "Hjääälp" viskade de. Jag frågade Marianne om hon också hörde dem men hon bara log och strök mig lätt över ryggen. Sympatisk kvinna måste jag säga. Efteråt i väntrummet fick jag vallningar och var tvungen att gå ut på toaletten och kräkas litegrann. Vilken nervositet, herregud. Men det var inget fel på mina raringar. Fullkomligt friska Kerstin-bröst! Jag gick raka vägen till Vetekatten och åt en stor semla.

/Kerstin Billioth

En remiss till frissan

Jag har surfat runt och har nu hittat en vacker målning av konstnären Anne Karin Glass. Den inspirerar mig. Jag tänkte nog färga håret och kanske klippa mig i den stilen. Jag är så trött på allt mitt gråa. Min doktor och jag pratade om det idag, och ja, hon är hennafärgad. Jag tror det skulle hjälpa mig i mitt tillfrisknande.

/Kerstin Aderup

SATS

Tro det eller ej men jag har varit på gym. Det är ju fasligt dyrt, men jag tänkte att jag måste komma i gång lite. Nu när man är ensam så har man ju så mycket tid. Jag kan ju äta middag precis när jag vill. Det var i och för sig ett infall att jag började. Jag kom upp från delikatessdisken nere på NK och hade köpt mig en massa gott att trösta mig med i min ensamhet. Och då såg jag honom. Theodor Kallifatides gick förbi med en vacker och slank kvinna. Jag stannade upp och tittade på henne. Perfektion. När hon och Theodor gått förbi mig så såg jag plötsligt min egen reflektion i skyltfönstret. Jag har i och för sig en ganska stor lila täckkappa, men man kunde ändå se att jag såg lite för kraftig ut. "Basta Ya!" tänkte jag och gick raka vägen över gatan och ner på sportklubben. Dagen efter gick jag och på mitt första pass. Jag duschade, sminkade mig och parfymerade mig innan passet. Tokigt när man täker på det. Men man vill ju inte vara till besvär. Hög volym var det och poppig musik och många skrek och tjoade. Skönt med avslappningen dock. Får se om jag blir gammal i gården.

/Kerstin Aderup