Mammografi hos Marianne

Jag har nu varit på mammografi. Det tog sin tid innan jag kom iväg! Efter att jag hörde ett par kvinnor på 76:an diskutera mammografi och bröst som flera veckor efteråt inte återfått sin tidigare form har jag skrynklat ihop de där kallelserna och slängt dem i papperskorgen. Men så började Lena prata om någon väninna som drabbats av bröstcancer och så blev hon förstås väldigt upprörd över mitt knycklande. Jag ringde bröstkliniken och grät i telefonen, jag var förstås övertygad om att hela bysten fullkomligt kryllade av cancermonster. Jag var mycket nervös. Jag har snygg byst, det har jag alltid haft. Men jag blev genast lugn när jag kom in till syster Marianne. Hon ställde några inledande frågor, måste erkänna att frågan "Silikoninlägg?" smickrade mig förvånansvärt mycket. Sedan tog Marianne så att säga i med hårdhandskarna. Jag kände mig som en kossa som skulle mjölkas, hon hade bra tryck i nyporna den där Marianne. Inte visste jag att bröst kunde bli så, ja långa. Det svindlade till lite och jag fick känslan av att hela jag försvann in mellan de där plattorna. Jag tittade ner på mina bröst, de såg rädda ut. Jag måste verkligen ha blivit alldeles snurrig för jag var övertygad om att jag hörde dem svagt viska. "Hjääälp" viskade de. Jag frågade Marianne om hon också hörde dem men hon bara log och strök mig lätt över ryggen. Sympatisk kvinna måste jag säga. Efteråt i väntrummet fick jag vallningar och var tvungen att gå ut på toaletten och kräkas litegrann. Vilken nervositet, herregud. Men det var inget fel på mina raringar. Fullkomligt friska Kerstin-bröst! Jag gick raka vägen till Vetekatten och åt en stor semla.

/Kerstin Billioth