Marcus Birro

För en tid sedan såg jag ett trevligt program på SVT som hette "Mötet". I programmet fick Marcus Birro träffa en person som inspirerat honom. Han valde den store poeten Tomas Tranströmer. Jag har alltid tänkt att de där Birrobröderna är ena riktiga sluskar men jag måste säga att jag fick lov att se på Marcus med nya ögon. Vilken klok ung man som vågar slita sitt hjärta ur kroppen, som vågar vara pretentiös, som vågar låta passionen bulta. Han sa att Tomas Tranströmers dikt "Svarta vykort" räddat livet på honom då han i sin ungdom tänkt hoppa från ett tak. Ni vet den där döden kommer på besök mitt livet och tar mått på människan och sedan sys kostymen i det tysta. Jag upplevde Marcus Birro som väldigt sympatisk och gripande. Jag måste köpa boken där han beskriver sin rasande sorg över sitt dödfödda barn. Han läste ett stycke ur den högt som berörde mig djupt. Kanske har han uppläsning någonstans snart? Jag tycker att Marcus Birro är så vacker med sina våta ögon och utstående öron. Jag är osäker på om det är moderskänslor eller lustkänslor jag hyser för denne unge man men känslor är det! Det är framför allt den där allvarliga blicken, där finns inget oäkta, bara eld - och det är som om brinnandet och sorgen slåss i hans ögon.

/Kerstin Billioth