Tankar för dagen

Idag när jag satt och fikade med en väninna började vi prata om primalskriket som var så populärt på 70-talet. Man ansåg att det var sunt att skrika ut sin ångest. Idag är väl inte det så vanligt kan man tänka sig, nu ska man ju tänka ut något smart sätt och sedan träna sig lycklig. Och ta hjälp av pocketböcker skriva av vuxna kvinnor i grön mysdress med rosa läppstift och illblont hår. Ja, den där Mia Törnblom. Hon har säkert en massa vettigt att säga, är säkert trevlig och man ska ju inte anmärka på utseende, men det känns inte rätt ändå på något sätt. Det känns fel.

Undrar var man kan skrika någonstans om man skulle vlja göra det? Folk tror väl inte att man skulle vara riktigt klok. Skriker man hemma stör man ju grannarna. Och jag bor ju mitt i stan, alla parker är ju fulla av joggare oc barnfamiljer. Ska man behöva resa bort för att få sinnesfrid?

/Kerstin Aderup