Middagen med Arne

I fredags kväll var Arne hos mig på middag. Han var tjusig, men ändå ledig i kavaj, tunn mörkblå v-ringad tröja och fräcka blåjeans. Han har stil, Arne! Han hade självfallet med sig blommor och jag måste erkänna att det fungerar utmärkt på mig. Jag hade planerat att bjuda på fisk men tänkte att en riktig karl vill ha något stabbigare så jag gjorde en rätt jag sett på ”Go’ kväll” – oxfilé med hasselnötspesto, mandelpotatisknyten och rödvins- och madeirasås. Det var mycket lyckat, jag såg hur det glittrade i Arnes mustiga bruna ögon av uppskattning.

Efteråt bjöd jag på kaffe och konjak och konstigt nog kände jag mig så pass nervös att jag ordnade några gin och tonic åt oss. Vi lyssnade på en jazzskiva som Arne hade med sig. Han satt och gungade med kroppen och satte då och då upp fingret i luften, fick simmig blick och sa ”Lyssna nu!”. Jag tyckte det lät likadant hela tiden, men utstötte ändå några klädsamma ”ojoj, det var värst!”. Vi älskade naturligtvis, det kändes i luften att det skulle hända. Arne blev lite förändrad när han fick av sig kläderna, lite fumlig, men det kanske bara var spriten. Han har en smärt och brunbränd härlig kropp men på något sätt blev själva samlaget spänt och klumpigt. Jag nådde aldrig klimax.

När jag vaknade på morgonen var han inte kvar men han hade vikt ihop mina kläder och lagt på en stol och lämnat en lapp där det stod ”Tack för en fantastisk middag och kväll, hoppas få bjuda igen inom kort. MVH Arne”. ”Med vänlig hälsning”? Skriver man verkligen så till någon man älskat med? Han är kanske FÖR artig? Min före detta man Hans var ju artigheten personifierad och jag vill så att säga inte gå ur askan i elden. Jag tycker om spontana passionerade möten, jag tänker på den unge Easyman i Gambia, allt var så lekfullt spontant, vi förstod inte varandras språk men han förstod min kropp, mina rörelser, min sinnlighet. Arne förstår sig nog på hur kvinnor fungerar men det var något mekaniskt över alltihop, han följde inte med mig ut bland vågorna, han höll sig bara till ”instruktionsboken”. Jag tänker ge honom en chans till. Han har en fantastisk lurvig bringa.

/Kerstin Billioth