En doft av rakvatten

Jag var på Maria Fribergs utställning i lördags. Jag gick själv. Det var mycket vackra bilder men det starkaste intrycket var en märklig film med män som i kostym ålade sig i stora vita sängar. Jag satt en stund och tittade på de stora filmdukarna och plötsligt kände jag en svag doft av rakvatten. En man hade slagit sig ner brevid mig. Jag blev alldeles nervös. Vad ville han? Ville han något? Han satt bara där och andades. Han sökte inte uppenbar kontakt och inte jag heller. Jag försökte se neutral ut. Så satt vi där en lång stund och andades brevid varandra. Jag hade min röda kappa. Sen helt ljudlöst måste han ha rest sig upp och gått för plötsligt var han borta. Jag gick runt en stund och letade men jag såg honom inte mer. Jag bestämde mig för att det inte gjorde något. Jag firade med ett glas vin på folkoperan.

/Kerstin Aderup