Mansfri period

Jag orkar inte träffa Arne på ett tag. Jag måste vila från män. Vad är det för fel på män egentligen? Anders Eklund, Tito Beltran, Papa Dee. Jag mår illa. När Arne får sin utlösning kan jag inte låta bli att tänka på den stackars barnflickan som kände Titos "geggamoja" mellan benen. Är det sant det där med att män är djur och vandrande dildos? Min dildo verkar förresten ha fått fötter, den ligger inte kvar i den stora vackra sammetsasken från Indiska. Jag tror att Arne har gömt den, att han känner sig hotad av den. Den är rosa och har en liten kanin. Ja, i alla fall, överallt finns monster, det är så jag känner just nu. Jag tänker mig att alla män är som sinnessjuke Sigfrid på bröllopsnatten i Kerstin Thorvalls "När man skjuter arbetare". Frustande våldsamma varelser från en annan planet (Mars?). Ibland ser jag något glimma till i Arnes blick som skrämmer mig. Det är inte åtrå, det är något annat djuriskt. Skulle han kunna slå mig? Jag kan inte vara helt säker. Min förre man Hans slog mig aldrig. En gång när vi grälade brottade jag ner honom.

/Kerstin Billioth