Ulf var så ledsen dag. Först förstod jag inte varför. Han hade varit ute med ”Steken” kvällen innan. De hade varit på svensexa. Han berättade om den i korta drag med ett snett leende på läpparna. De hade först varit på finlandskryssning och hade tömt en sån dr baginbox med vodka, treliters på rummet och sedan hade 4 av 7 deltagare kräkts på olika platser på båten. Ulf sa att han kräkts över relingen. Det hade dock varit mycket lyckat tydligen. När de kom till stan på morgonen efter kryssningen hade de gått på en dagöppen porrklubb och tittat på strippor. Det hade också varit kul sa Ulf. De hade givit mannen som skulle gifta sig några tjugor som han fått stoppa i troskanten på stripporna. Sedan hade de avslutat det hela med att gå omkring i haningecentrum och försökt att kränga kyssar till förbipasserande. Han hade en liten film på det och det såg väl sådär ut. Kompisen hade sålt en kyss, eller snarare givit bort en kyss till en alkoholiserad kvinna såg det ut som. Ulf sa i alla fall att det varit ”grymt” så det var så konstigt att han var ledsen där på söndagseftermiddagen. Sedan började det krypa fram att han ville stadga sig. Han ville ha ett hem, en trygghet, och inte bara vara ”en kropp” för mig. Jag blev alldeles kall inombords. Jag tycker ju att det är bra som vi har det, men jag vill ju inte att han ska vara ledsen. Jag försökte säga att jag tyckte mycket om honom och att jag skulle fundera på om vi skulle ta ett till steg. Samtidigt kände jag att jag redan har gjort den där resan och Ulf är ju så ung, han är ju bara i 30 årsåldern och har hela livet framför sig. Han borde egentligen kanske hitta någon i sin egen ålder. Någon som är i samma fas som honom. Men han säger att det inte finns några kvinnor som är i den åldern. Att ”de inte är riktiga kvinnor”, mumlade han med gråten i halsen. Ja, jag vet inte vad jag ska göra. Det känns svårt att hantera.
/Kerstin Aderup
