Upp till kamp

Jag har tittat lite på SVT:s satsning "Upp till kamp", skriven av en av de där Birro-bröderna. Jag har alltid tyckt att de varit lite sluskiga de där Birro-bröderna, men de har väl italienskt påbrå? Jag tycker mycket om italienare. På 70-talet träffade jag en fantastisk italienare när jag och min väninna Gunilla tågluffade. Men det är en annan historia. Jag tittar alltså på "Upp till kamp" och måste säga att igenkänningen är stor. Framför allt så påminner karaktären Tommy väldigt mycket om min allra första pojkvän som faktiskt också hette Tommy. Han var en riktig odåga, men också mycket charmig. Jag var så söt på den tiden i mina tajta jumprar och vi var så unga. Jag minns att vi var på någon sorts skolfest och Tommy tog mig i handen och drog in mig i en städskrubb. Jag blev livrädd och upphetsad på samma gång. Jag hade aldrig låtit honom ta mig på brösten innanför jumpern men nu gjorde han det! Jag minns det som igår, hans svettiga ivriga händer som hårt klämde om mina stackars bröst. Jag kände mig som en ko som mjölkades. Han var nog inte så erfaren med tjejer som han lät påskina, lille Tommy. En vecka senare försökte han knäppa upp mina byxor men jag knuffade bort honom. Då sa han att han som man hade vissa behov och att det minsann fanns andra tjejer som ställde upp om inte jag gjorde det. Och då gjorde jag något som jag myser åt än idag. Jag tittade honom rakt i ögonen och sa "Men gå och stick in din lilla snopp i någon annan då, det skiter väl jag i". Så lite tuff var jag ändå som ung! Synd att jag träffade Hans sen. Han dödade allt det där inom mig. Jag undrar vad Tommy gör idag och om han har lärt sig att smeka en kvinnas bröst, ja det undrar jag faktiskt.

/Kerstin Billioth

Homosex i naturen

Keramikkursen har börjat. Kreativiteten flödade i rummet. Tio starka kvinnor och ledaren Madeleine. Det var härligt och jag glömde tid och rum - och framför allt glömde jag Patrik! Jag gjorde en skål med en spännande form och målade med flera olika färger. Grenar, blad, små fåglar. Koboltblått, turkost, lila. Imorse läste jag en intressant artikel i DN om homosexuella djur. Tydligen är det väldigt vanligt med homosexuella relationer i djurvärlden! Det stod att djuren tog för sig när de var upplagda för sex, och att det då inte spelade någon större roll vad det andra djuret var av för kön! Så tokigt, men befriande! Kanske är vi bara för stela och analytiska vi människor? Men jag är själv osäker på om jag skulle kunna närma mig en kvinna på det sättet. Det måste vara något med feromoner. Den där manliga fullkomligt eggande doften! Oh la la. Men självklart har jag läst min Birgitta Stenberg och jag minns en gång när jag var tonåring och var på något flickläger, jag minns inte så noga, men en kväll minns jag glasklart. Det var mycket kallt och därför sov jag och en annan flicka i samma säng. Jag tror hon hette Margareta. Vi frös och hon kröp tätt intill mig. Jag kände hennes bröst mot ryggen. Plötsligt började hon smeka mig över ryggen och sedan letade sig hennes hand ner över min höft och midja, for mjukt fram över magen för att stanna vid mitt ena bröst. Jag blev livrädd och stel i hela kroppen. Hon tog bort handen och efter några minuter hörde jag på hennes andetag att hon sov. Hon var från någon annan stad och vi sågs aldrig mer efter att lägret var slut. Vi pratade aldrig om det som hänt.

/Kerstin Billioth